Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationen — en ny tid och en ny kyrka - Genève — ett nytt kraftcentrum - Reims — katedralernas drottning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REIMS 2811
grundade sig på syndmedvetandet och syndarens
rätt-färdiggörelse inför Gud, lade Calvin största vikt vid
utkorelsen (predestinationen). En kalvinist borde
känna sig som utkorad, såsom ett verktyg i Guds
hand. Genom en omfattande brevväxling och i den
berömda Genèveakademin fostrade Calvin sina
lärjungar till sedestränga, oböjliga kristna, som runtom
i Europa organiserade kyrkor av samma art som
den i Genève. Sin största utbredning erhöll
kalvinis-men i västra Europa. I Frankrike (hugenotterna), i
Nederländerna, i västra Tyskland (t. ex. Kurpfalz)
men även i östra Europa (t. ex. Polen, Ungern)
bildades kalvinska eller reformerta kyrkosamfund.
I den skotska s. k. presbyterianska kyrkan skapade
den oböjlige John Knox en kyrkoform som strängare
än någon annan förverkligade Calvins idéer.
En säregen form av 1500-talets reformation
utgjorde den anglikanska kyrkan eller episkopalkyrkan.
Englands lösgörande från Rom skedde inte som följd
av en religiös folkrörelse utan på grund av ett
kungligt maktbud. Även om åtskilligt missnöje med
ka
tolska kyrkan förefanns, var det dock påvens
motstånd mot Henrik VIII:s skilsmässoplaner som
avgjorde brytningen. Landet fick aldrig en verklig
reformator som Luther eller Calvin, och när
kyrkostri-den slutligen ordnades under drottning Elisabets
regering, blev resultatet ett mellanting, där inflytelser
från både Erasmus och Rom, Calvin och Luther kunde
förmärkas.
En ofta förbisedd men därför ingalunda
betydelselös evangelisk rörelse vid sidan av de förut nämnda
var den s. k. vederdöparrörelsen med närbesläktade
riktningar. Ehuru ofta varandra mycket olika krävde
de i regel dop av vuxna och betonade »det inre ljuset»,
dvs. den personligt upplevda uppenbarelsen. Då de
hårt förföljdes av övriga kristna, katoliker som
protestanter, erhöll de en frikyrklig prägel, förkastade
varje förbindelse med staten och blev ofta i sitt
uppfattningssätt ytterst radikala. De har spelat en viss
roll inte bara för den nutida frikyrkorörelsen utan
också för en del socialistiska och kommunistiska
rörelser.
KATEDRALERNAS DROTTNING
Keims [räng’s], stad i Frankrike, 15 mil nordost
om Paris, är berömd för sin katedral och andra
konstminnesmärken. Reims var den keltiska folkstammen
remernas huvudstad. Från romersk tid kvarstår en
triumfbåge, Porte Mars, som är en av de vackraste
utanför Italien. I Reims döptes frankerkonungen
Klod-vig 496 av den helige Remigius, varvid enligt legenden
en duva svävade ned från himlen med den heliga
oljan. Staden blev därefter de franska kungarnas
krö-ningsstad. Det var hit som Jeanne d’Arc 1429 förde
Karl VII för att krönas. Stadens äldsta kyrka är
abbotskyrkan S:t Remi, som uppfördes på 1000-talet
och på 11 oo-talet fick ett mäktigt kor i unggotisk stil.
Reims konsthistoriska berömmelse vilar dock
främst på den väldiga katedralen Notre Dame, ett av
den franska gotikens yppersta byggnadsverk, kallad
»katedralernas drottning». Sedan en äldre kyrka
förstörts genom brand började den berömde arkitekten
Jean d’Orbais 1211 uppföra den nya byggnaden, som
i det inre fick en djärvare lyftning och i det yttre en
smäckrare och elegantare skrud av strävpelare än
man tidigare vågat sig på. Hans verk fortsattes av Jean
le Loup och andra och avslutades av Robert de Coucy,
som dog 1311, jämnt 100 år efter katedralens
grundläggning. Kompletterande arbeten pågick dock ända
till 1427. I den oerhört rika skulpturutsmyckningen,
framför allt koncentrerad till de väldiga portalerna,
kan man avläsa den gotiska figurstilens utveckling,
för vilken knappast någon annan bildhuggarhytta
haft lika stor betydelse. Reimsskulpturen uppvisar
Den praktfulla vänstra huvudfasaden på katedralen i Reims,
den klassiska gotikens mästerverk och de franska
konungarnas kröningskyrka. Ett begrepp om katedralens imponerande
storlek får man vid jämförelse med de omgivande
fyravå-ningshusen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
