Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reumatiska sjukdomar — invalidiserande folksjukdomar - Akut reumatisk feber eller akut ledgångsreumatism - Kronisk ledgångsreumatism - De degenerativa sjukdomarna, arthroserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2826 REUMATISKA SJUKDOMAR ________________________
kräver lång konvalescenstid och framför allt är det
viktigt att noga kontrollera hjärtat och att vid
hjärtpåverkan genom tillräckligt lång vila ge hjärtat de
bästa förutsättningar för att övervinna sjukdomen.
Kronisk ledgångsreumatism
Den kroniska ledgångsreumatismen kan debutera
på olika sätt. I klassiska fall börjar den ytterst
smygande med svullnad, ömhet och rörelsesmärtor i en
eller flera leder, oftast fingrarnas småleder. I andra
fall kan insjuknandet vara mera akut i anslutning till
en infektionssjukdom med feber och ledsymtom.
Ledsymtomen går då inte tillbaka som vanligt vid den
akuta ledgångsreumatismen utan sjukdomen övergår
i ett kroniskt fortskridande sjukdomstillstånd. Det är
för alla fall av kronisk ledgångsreumatism typiskt att
de förlöper i skov, dvs. perioder av förbättring
omväxlar med försämringar. Försämringar av
tillståndet uppkommer framför allt ofta i anslutning till
förkylningar och andra infektionssjukdomar. Även vid
den kroniska ledgångsreumatismen räknar man med
viss sensibilisering mot bakterietoxiner som en av de
etiologiska faktorerna.
Under det långt utdragna sjukdomsförloppet blir
ledernas vävnader utsatta för en fortskridande
förstöring, som tar sig uttryck i deformeringar och
tilltagande stelhet och orörlighet. Lemmarna kan på grund
av dessa deformeringar stelna i groteska ställningar
och i mycket svåra fall bli helt obrukbara. På grund
av smärtorna vid rörelser och senare på grund av de
anatomiska förändringarna i lederna som omöjliggör
rörelser kommer muskulaturen att bli i hög grad
overksam, vilket leder till förtvining av
muskulaturen. Även vid den kroniska ledgångsreumatismen kan
hjärtat ta skada och man kan få såväl
hjärtmuskelskador som klaffel.
Även om man inte i detalj känner
ledgångsreumatismens uppkomstmekanism så har man en hel del
möjligheter för behandling av dessa
sjukdomstillstånd. Vid akut ledgångsreumatism är det viktigaste i
behandlingen sängläge - och långvarigt sängläge. Den
sjuke får inte lämna sängen förrän alla ledsymtom
försvunnit, temperaturen och sänkningsreaktionen
normaliserats. Smärtorna bekämpas bäst med
acetyl-salicylsyra som dessutom har en viss inverkan på
sjukdomsprocessen. Eftersom halsinfektioner syns
spela stor roll för sjukdomens uppkomst, behandlas
dylika infektioner med moderna medel. Viktigt är att
angripna leder placeras i en gynnsam ställning under
det långvariga sängläget. Efter genomgången sjukdom
långvarig konvalescens och försiktig träning. Vidare
bör den sjuke skyddas för nya förkylningsinfektioner,
som under den närmaste tiden alltid medför risk för
recidiv.
Även vid den kroniska ledgångsreumatismen är
sängläge en mycket viktig del av behandlingen under
akutare perioder. Vidare är det viktigt att bekämpa
infektioner och att sanera s. k. infektionshärdar,
rot-spetsgranulom vid tänderna, infekterade gallblåsor
etc. Dylika saneringar kan ibland medföra dramatisk
och bestående förbättring. Mycket viktig är s. k.
fysikalisk behandling, som innefattar värmebehandling
av olika slag, bad, massage och sjukgymnastik.
Härigenom påverkas de sjuka vävnaderna och man
strävar efter att hålla ledernas funktion uppe och träna
musklerna. Vid tendens till felställningar motverkas
denna dels med rörelsebehandling och dels med
skenor.
En del nyligen upptäckta hormonpreparat, ACTH
och cortiso’n, kan ge dramatiska förbättringar av
ledsymtomen om man tillför dem i stora doser.
Förbättringarna blir emellertid i allmänhet inte bestående
utan när medicineringen upphör kommer symtomen
efter en tid tillbaka. Kontinuerlig tillförsel av effektiv
kvantitet är inte möjlig i längden. Dessa resultat har
sin största betydelse i att de visat hän mot nya vägar
att angripa de reumatiska sjukdomarnas problem,
vägar längs vilka en intensiv forskning för närvarande
bedrives världen runt.
De degenerativa sjukdomarna, arthroserna
Dessa sjukdomar drabbar framför allt äldre
personer och kan i viss mån betraktas som
ålderssjukdo-mar. De träffar oftast leder, som är utsatta för stor
belastning och »nötning», knäleder, höftleder och
vissa av ryggradens leder. Det primära vid denna
åkomma syns vara en skada på det viktiga ledbrosket.
Sekundärt till denna nötning kommer omlagring och
på-lagring på benet i omgivningen av leden, och dessa
förändringar kan leda till genomgripande
deformeringar, som i hög grad hindrar ledens normala
funktion. I avancerade fall kan ledbrosket försvinna
nästan helt och hållet.
Symtomen brukar vara smärtor vid rörelser, stelhet,
knarr i leden. Smärtorna kan bli så svåra att den
sjuke nästan inte kan röra den angripna leden.
Behandlingen inskränker sig till att minska
påfrestningarna på leden och att minska symtomen.
Grundprocessen kan man över huvud taget inte påverka.
Äldre, ofta överviktiga personer, som fått arthros i
knäna och svåra rörelsesmärtor, upplever ofta en
mycket betydande förbättring av sitt onda om de går
ned i vikt 15-20 kg. De kan då ofta få uppleva att bli
helt besvärsfria i sina knän. I andra fall kan
vederbörande bli tvungen att byta arbete och skaffa sig en
sysselsättning som är mindre påfrestande för hans
sjuka leder. Smärtstillande effekt kan man få av
värmebehandling av olika slag, kortvågsbehandling och
röntgenbehandling.
Alla behandlingsmetoder som här har uppräknats
ger emellertid endast temporär lindring. Någon
botande behandling har vi för närvarande inte.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
