Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen — folkets röst - De båda kamrarna - Riksdagens makt och befogenhet - Utskotten spelar en stor roll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2838 RIKSDAGEN ____________________________________
successiva förnyelsen och den längre mandattiden av
någon betydelse, i det att de erbjuder viss garanti mot
en tillfällig folkmajoritet vid ett andrakammarval.
Då emellertid inte blott andra utan även första
kammaren när som helst kan upplösas av regeringen, är
denna garanti i och för sig icke orubblig: traditionen
hittills bjuder likväl, att första kammaren blott
upplöses efter författningsreformer (1911, 1919 och 1921),
under det att andra kammaren endast en gång av
dylikt skäl upplösts (1921) men eljest av politiska
orsaker (tullstriden 1887 och försvarsstriden 1914).
Den väsentliga innebörden av vårt
tvåkammarsys-tem är sålunda numera att bilda en rigel mot
förhastade beslut och vara ett medel att skänka ärendena
ökad belysning.
De båda kamrarna har enligt R. O. § 1 »i alla frågor
lika behörighet och myndighet». Därigenom skiljer
sig det svenska systemet från de flesta andra länders
tvåkammarsystem, vilka ofta bygger antingen på en
övermakt för den »lägre», folkvalda kammaren (t. ex.
det engelska underhuset) eller på viss
arbetsfördelning mellan husen (t. ex. i den amerikanska
kongressen).
Riksdagen sammanträder årligen 10 januari eller
tidigare, om konungen finner det nödvändigt. Dess
vårsession skall avslutas senast 31 maj; dock kan,
om det bedömes möjligt att avsluta hela
riksdags-arbetet före 15 juni, sessionen förlängas till nämnda
dag. I annat fall sammanträder riksdagen
regelbundet till höstsession efter 15 oktober, vilken pågår till
dess föreliggande ärenden behandlats eller senast till
nästa riksdags början. Konungen må dock under tid
då session inte pågår inkalla riksdagen till extra
session; sådan extra session kan också inkallas på
begäran av 60 ledamöter i första eller av 100
ledamöter i andra kammaren. I händelse av krig, pest o. d.
kan konungen efter samråd med de av riksdagen
valda banko- och riksgäldsfullmäktige utsätta annan
riksdagsort än Stockholm. Sedan 1921 väljer
kamrarna själva talmän och två vice talmän, varvid dessa
poster brukar fördelas på de större partierna.
Fungerande talman äger inte delta i debatter och
voteringar.
Riksdagens makt och befogenhet
Enligt regeringsformen delar riksdagen med
konungen makten över grundlagarna och den allmänna
lagstiftningen. Ensam äger den rätt att pålägga
skatter och bevilja anslag. Rörande den administrativa
och den s. k. ekonomiska lagstiftningen äger
riksdagen ett mer begränsat inflytande. Riksdagen kan
avlåta s. k. skrivelser till konungen med begäran om
utredningar och framtida förslag till riksdagen.
Genom utrikesnämnden övar riksdagen viss kontroll
över utrikespolitiken, och genom
konstitutionsutskottet fullgör den sin plikt att granska regeringsarbetet
(dechargegranskning). Riksdagen tillsätter J. O. och
M. O. för att övervaka domare, ämbetsmän och
militärförvaltning samt väljer 12 statsrevisorer för att
granska statsverkets tillstånd. Direkt genom
bankoutskottet och indirekt genom banko- och
riksgäldsfullmäktige bestämmer den över riksbanken resp,
riksgäldskontoret. Slutligen förrättar riksdagen i
händelse av dynastins utslocknande kungaval samt
utövar genom opinionsnämnden viss granskning av
högsta domstolen och regeringsrätten.
Om riksdagens makt inte utövas genom särskilda
organ (bankoutskottet, opinionsnämnden etc.) eller
en fråga inte rör en kammares egen arbetsordning,
träffar riksdagen alltid sina avgöranden genom
kamrarnas samfällda beslut. Uppstår skiljaktiga beslut,
utjämnas dessa genom sammanjämkning. Ernås inte
enighet härvid, förfaller frågan. Ett viktigt undantag
ifrån denna regel gäller dock för frågor om skatter,
om anslag och villkor för dessa samt om riksbanken
och riksgälden: vid skiljaktiga beslut härom
företages i sista hand gemensam omröstning, vilken på
viss utlyst dag anordnas på minuten samtidigt i bägge
kamrarna, varefter bägge kamrarnas röster
sammanräknas. Vid lika röstetal skiljer alltid lotten
(talmannen har alltså aldrig utslagsröst).
Utskotten spelar en stor roll
En egenhet i Sverige är de gemensamma utskotten
och i anslutning därtill de flesta frågornas samtidiga
behandling i kamrarna; det utomlands vanliga är, att
varje kammare har sina egna utskott och att frågorna
enligt vissa regler successivt behandlas av kamrarna
och vandrar mellan dessa. Gemensamma utskott är
de ständiga, sammansatta och särskilda utskotten. De
nio ständiga utskotten, som alltid skall tillsättas, är
statsutskottet med 30 ledamöter, konstitutions-,
be-villnings- och jordbruksutskotten med vartdera 20
ledamöter samt utrikes-, banko- och de tre
lagutskotten med vartdera 16 ledamöter. För behandlingen av
mycket omfattande frågekomplex brukar riksdagen
stundom tillsätta särskilda utskott. Trots kamrarnas
olika medlemstal är deras ordinarie representanter
i de gemensamma utskotten alltid lika många;
däremot bestämmer kamrarna själva över antalet
suppleanter i utskotten. Varje ständigt utskotts
kompetensområde är i R. O. noga angivet; skulle en fråga
likväl vara av natur att falla inom flera ständiga
utskotts sfär, kan tillfälligtvis ett sammansatt utskott
bildas, tillsatt genom val av vederbörande utskott
bland dess medlemmar. Eljest väljs utskotten alltid
av kamrarna, före 1909 enligt majoritetsval och efter
nämnda år genom proportionella val. För att upptaga
inom riksdagen väckta frågor, som inte tillhör de
ständiga utskottens kompetensområde, skall vardera
kammaren tillsätta ett allmänt beredningsutskott,
bestående av 12 ledamöter i första och 20 ledamöter i an-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
