Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen — folkets röst - Inga debattrestriktioner - Riksdagens inflytande är numera begränsat - Rio de Janeiro — Brasiliens huvudstad - Rio är nu en hälsosam stad, fri från gula febern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2840 RIO DE JANEIRO
Inga debattrestriktioner
Beslutsammanträden eller s. k. arbetsplena hålls
i kamrarna vanligen blott onsdagar och lördagar,
medan övriga söckendagar ägnas åt utskottsarbete. I
motsats till flertalet andra parlament har i vår riksdag
inga egentliga debattrestriktioner införts: varje
riksdagsman får i allmänhet yttra sig hur länge och hur
ofta han vill i varje fråga. Vissa restriktioner av
annat slag avser de särskilda i R. F. § 90 uppräknade
frågor vilka inte får behandlas av riksdagen. Det gäller
frågor om ämbetsmäns till- och avsättning,
regerings-och domarmaktens beslut och enskilda medborgares
förhållanden samt lagverkställigheten, där debatt
blott får förekomma i grundlagstadgade fall. Detta
stadgande efterleves dock blott i begränsad
omfattning.
Statsråden får yttra sig i bägge kamrarna och
äger företräde framför andra talare. Alla val sker med
slutna sedlar. Övriga beslut träffas sedan 1925 i
regel genom öppen omröstning, vilken vanligen blott
sker i form av acklamation eller uppresning men vid
tvekan om utgången eller på direkt yrkande genom
en elektrisk anordning; en tiondedel av kammaren
kan dessutom begära, att rösterna skall
protokollföras.
Den svenska riksdagen utmärker sig för en stark
traditionsbundenhet i arbetsformerna. Med största
precision avverkar utskott och kamrar ärendena. På
visst sätt har riksdagen, särskilt på grund av
utskotts-väsendets fasthet, utvecklat sig till ett stort
ämbetsverk.
Riksdagens inflytande är numera begränsat
Den långa dragkamp mellan regeringsmakt och
riksdag som inom den gällande regeringsformens ram
utspelades under 1800-talet ledde successivt på det
ena området efter det andra till riksdagens seger.
Kungl. Maj:t har exempelvis upphört att begagna sin
rätt att förkasta ett av riksdagen antaget lagförslag.
Parlamentarismens genomförande under 1900-talets
första decennier, varigenom regeringsmakten till
själva sin sammansättning blev beroende av
partiställningen i riksdagen, kunde betraktas som kulmen
på denna utveckling. Riksdagens dominerande
ställning i statslivet var också mycket påtaglig under
tjugotalets minoritetsparlamentarism. Själva
tyngdpunkten vid de politiska avgörandena låg ofta i
riksdagsutskotten, då de nödvändiga kompromisserna mellan
partierna ingicks. Men sedan möjlighet skapats för
ett stabilare parlamentariskt regeringsunderlag, som
gjort, att regeringarna normalt kunnat räkna på stöd
från en majoritet inom riksdagen, har utvecklingen
ånyo kommit att gå i delvis annan riktning.
Visserligen är det fortfarande så, att regeringen inte går
emot en mening som riksdagsmajoriteten bestämt
uttalat, men regeringsmakten har trots detta kunnat
förstärkas på grund av det stora inflytande den i sin
tur fått över riksdagsmajoriteten. Det är emellertid
svårt att ge en entydig bild av maktförhållandena,
då å andra sidan regeringsförslagen ofta föreläggs
regeringspartiets eller regeringspartiernas
riksdagsgrupp, innan de framläggs för riksdagen.
Obestridligt torde dock vara, att riksdagen från och med
andra världskriget åter kommit att spela en mindre
aktiv roll inom statslivet. Till begränsningen av
riksdagens inflytande har också den starka utvecklingen
av organisationsväsendet bidragit.
Det har ibland sagts att riksdagen blivit ett
»transportkompani» åt regeringen och att de viktigaste
ekonomiska avgörandena sker utanför den.
BRASILIENS HUVUDSTAD
Rio DE JANEIRO [sjanejTo] (»Rio»). Det finns
på jorden väl knappast någon stad som den tropiska
urskogen, bergen och havet gett en så hänförande
inramning som Rio. Åt landsidan är staden helt
omgiven av berg, och ett av dem höjer sig strax vid
inloppet till hamnen, det världsberömda Päo de
Assu-car, den 390 m höga »Sockertoppen», som indianerna
tillbad som en gudomlighet. På den smala
landremsan mellan havet och de skogklädda
bergssluttningarna ligger husen tätt längs den buktande
strandlinjen. Inloppet förfulas inte heller av
hamnanläggningarna, så som fallet ofta är i stora hamnstäder,
hamnen med sin rök, sin smuts och sitt larm är förlagd
till det inre av den väldiga viken Enseada de
Guana-bara. Det tar nästan en halvtimme att därifrån i bil
längs Avenida Rio Branco, Praia do Flamengo och
Avenida Beira Mar nå plagen vid Copacabana, där de
finaste hotellen, spelkasinona och skyskraporna
reser sig.
I de brusande atlantdyningarna nedanför Avenida
Atlantica kan rioboma ta sitt dagliga bad året runt.
Om kvällarna glimmar strandpromenaderna i ett
bländande ljus, Rio förefaller då till stor del bestå
av en enda lång strandpromenad med ändlösa
lykt-rader och sammanhängande parker.
Rio är nu en hälsosam stad, fri från gula febern
Och dock var det inte många årtionden sedan Rio
framför allt var känt som en av de värsta härdarna
för den fruktade gula febern. Nu är de en gång
sumpiga, feberalstrande sankmarkerna mellan bergen
torrlagda och sanerade och gula febern bortdriven.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
