Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rom — den eviga staden - Där de kristna kastades för vilddjuren. Katakomberna - Akvedukterna försåg termerna med vatten - Världsmetropolen och dess kosmopolitiska publik - De första kristna kyrkorna. Folkvandringstidens olyckor - Påvarnas och renässansens Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2852 ROM ________________________________________
Där de kristna kastades för vilddjuren.
Katakomberna
Vespasia’nus’ och Titus’ amfiteater, Colosse^m,
är ett av Roms mästerverk både arkitektoniskt och
byggnadstekniskt. 12000 fångna judar sägs ha varit
sysselsatta vid dess uppbyggnad. Omkretsen är 527
m, yttermurarna reste sig ursprungligen till 57 m
höjd, och från dem sträckte sig strålformigt inåt mot
arenan (76 X 46 m) stödjemurar som bar upp de fyra
våningarnas åskådarrader. De 45 000 åskådarna
kunde med lätthet finna sina platser genom
numrerade biljetter. Första raden, som befann sig 5 m över
arenan, var reserverad för Vestas prästinnor,
senatorer m. fl., mitt på långsidan fanns kejsarlogen med
en tron av elfenben och guld. Systemet av gångar, som
nu ligger blottat under arenans nivå, utgjorde
förva-rings- och omklädningsrum. Vid Roms 1 ooo-årsfest
248 e. Kr. kämpade här 2 000 gladiatorer och dödades
32 elefanter, 60 lejon, 30 leoparder, 40 vilda hästar,
10 tigrar, 6 flodhästar etc. Hur många kristna
martyrer som här ljutit döden vet ingen, inte heller hur
många trogna som vilar i de milslånga
katakom’-berna, vilka sträcker sitt underjordiska nät under och
kring Rom. San Sebastia’nos katakomber, där enligt
traditionen apostlarna Paulus och Petrus först
begravts, omnämns av den heliga Birgitta som »den
heligaste av alla heliga orter, där helgon vilar».
S:tCalix-tus’ katakomber är de bäst kända och mest besökta.
Denna väldiga »gravstad», som sträcker sig nedåt
ända till fyra våningars djup, har antagligen inköpts
av de kristna vid g:e århundradets början, då behovet
av utrymme var mycket stort.
Akvedukterna försåg termerna med vatten
Bland Roms »sju underverk» nämns inte blott
akve-dukter utan även ter’mema, dvs. badinrättningarna.
Trehundratalets stadsbeskrivningar upptar bland
Roms sevärdheter 11 prakttermer, 856 offentliga bad
och 1 352 fontäner. Rom har i alla tider varit
fontänernas och det spelande vattnets stad. Prakttermerna
var inte badinrättningar i vanlig mening utan väldiga
lokaler för både bad, gymnastik, sport, studier, teater
och musik. Dyrbarast inredda var CaracaFlas
termer med plats för ca 1 800 badande. Diocletia’nus’
termer var de största och beräknas ha rymt 3 000
personer. Vattnets och luftens, väggarnas och golvens
uppvärmning, rörledningssystemen, trummorna i
vilka begagnat linne sändes ned till tvättinrättningen
i källarvåningen, där även värmepannorna befann sig
- allt kunde ha väckt t. o. m. en modem ingenjörs
beundran.
Världsmetropolen och dess kosmopolitiska publik
Såsom världsmetropol sög Rom likt en magnet till
sig människor från alla världens länder. Dit kom
sändebud och beskickningar från Indiens furstar och
Britanniens vilda hövdingar, från Sydrysslands
stäpper och från trakterna bortom Dons och Elbes
stränder. Moriska slavar ledde kejsarens vita elefanter,
och huvudet högre än allt folket syntes den
kejserliga livvaktens blonda germaner i glimmande
rustningar. Här hördes alla språk, och i Roms bodar
kunde man få allt: spanskt ylle och kinesiskt siden,
färggnistrande glas och finaste linne från Alexandria,
vin och ostron från de grekiska öama, ost från
Alperna, läkedomsörter från Afrika, kryddor och
parfymer från Arabien, pärlor från tropiska hav,
smaragder från Urals gruvor. Den enklare publiken
fyllde sina behov i folkliga bodar, där skinkor eller
vinkrus, sandaler eller tygbuntar etc. var målade
som skyltar på saluståndens tygjalusier.
De första kristna kyrkorna. Folkvandringstidens
olyckor
394 »avskaffades» hedendomen officiellt, och
kristendomen flyttade in i hedendomens övergivna
helgedomar, som byggdes om eller ersattes av nya
byggnader. Nu uppfördes Roms första och största kristna
basidikor, Latera’nen, som från sin sista
medeltids-skepnad förvandlades till oigenkännlighet under
barocken, Petrus’ kyrka, som renässansen bröt ned till
grunden, och Paulus’, som ödelädes av en eldsvåda
1823, samt den förnämsta av alla Guds moders
kyrkor, Santa Maria Maggiore [madjå’re], med sina
underbara mosaiker från 300-talet. Den kristna konstens
första storhetstid var inne, representerad av bl. a.
Santa Pudenzia’nas lilla kyrka, kanske Roms första
kristna samlingslokal, där Petrus skall ha hållit
mässa i den nyomvände senator Pudens’ i våra dagar
utgrävda hus. Santa SabKnas kyrka på
Aventin’-kullen bevarar bäst stilen från 400-talets kristna
Rom. Sedan kom folkvandringstiden. Barbari, krig och
mord, pest, Tiberns översvämningar och hungersnöd
gick fram över den olyckliga staden. Befolkningen
smälte samman så katastrofalt, att man gissat på blott
30 000 inv. vid 500-talets slut; efter goternas avtåg
skall staden t. o. m. några år ha varit nästan avfolkad.
Campagnans villor och gravar plundrades,
akvedukterna brast sönder, planteringarna förtrampades, och
de vattensjuka markerna gav inte längre skördar
utan spridde i stället ånyo malarians gift. Teatrar,
cirkusar och termer blev gigantiska stenbrott eller
feodalborgar.
Påvarnas och renässansens Rom
Det medeltida Roms största konstnärliga
blomst-ring sammanfaller med Pasquale II:s 1099
begynnande pontifikat och fortsätter till påvehovets
förflyttning till Avignon 1309. Man har kallat denna
period för den vaknande renässansens första vår. Det
är en konst som har djupa rötter i romersk,
forn-kristen och bysantinsk tradition. Roms klosterträd-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
