Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken — fantasins revolt mot förståndet - Romantikens genombrott - Romantiken i Tyskland - En svensk romantikers klagan - Romantiken i Frankrike och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2858 ROMANTIKEN ________________________________
kert naturmålande eller äventyrsfyllda ballader
följdes längre fram av djärvare skapelser av mera
vitt-famnande skalder, av vilka vi blott behöver nämna
Byron, Shelley och Keats.
Romantiken i Tyskland
Nästan samtidigt med Wordsworths och Coleridges
debut skedde genombrottet i Tyskland genom
bröderna August Wilhelm och Friedrich Schlegel,
som i Jena bildade ett litterärt kotteri och 1798—
1800 utgav den programmatiska tidskriften
Athe-näum. Till kretsen hörde Schelling, romantikens
egen filosof. Medan Sturm und Drang diktade utan
att egentligen reflektera över diktens väsen, var
romantikerna mycket spekulativt och analytiskt lagda.
För dem blev fantasins skönhetsvärld den enda
verkliga. I NovaTis’ ofullbordade roman Heinrich von
Ofterdingen, som skulle skildra en skalds utveckling,
drömmer hjälten, att han går på en äng och ser en
blå blomma, som böjer sin kalk mot honom. Denna
»längtan efter den blå blomman» symboliserar
skaldens oändlighetslängtan. Typiskt för romantikern är
över huvud taget hans längtan. Han önskar sig bort
från vardagslivet till en diktad skönhetsvärld, till
medeltidens riddarborgar eller till exotiska länder. Och
han känner en stark dragning till katolicismen, som
i högre grad än protestantismen talar till känslan.
ScHLEiERMACHER är den som utformar det religiösa
programmet. Hos Tieck påträffar vi ett annat
äkt-romantiskt drag i hans egendomliga, bisarra
läsdramer Der gestiefelte Kater (Mästerkatten i stövlar)
och Kaiser Octavianus. Det är den »romantiska
ironin», dvs. skalden skapar en stämning, som han i
nästa stund bryter sönder med ett ironiskt inpass.
Det är även under romantiken som förståelsen för
den primitiva folkpoesin vaknar. En samling tyska
folkvisor utges av Arnim och Brentano, och bröderna
Grimm publicerar sina välkända sagor. När
Napo-leonkrigen väcker de fosterländska känslorna till liv,
blir även nationalismen ett karakteristiskt drag för
romantiken.
Till de yngre tyska romantikerna hör
ödestragediernas författare Zacharias Werner, E. T. A.
Hoff-mann, vars fantastiska berättelser skildrar händelser
i det undermedvetnas värld, och den preussiske
officeren, dramatikern Heinrich von Kleist.
Romantiken i Frankrike och Norden
I Frankrike finns lika litet som i de övriga
länderna någon skarp gräns mellan romantikens olika
perioder. Hos Chateaubriand, som 1801 utgav sin
exotiska novell Atala och 1802 sitt försvar för
kristendomen Génie du christianisme, fanns de mest
karakteristiska dragen hos båda. Detsamma gäller
Benjamin Constant, vars lilla roman Adolphe förenar
känslosamhet, utpräglat jag-intresse (ett karakteris-
En svensk romantikers klagan
––-O! gåves det en trolldom,
som dränkte all vår nakna verklighet
så djupt i drömbildsvärldens ocean,
att ingen brygga nådde från vår jord
till diktens evigt sommargröna ö,
som där i blomsterslöjor, solbeglänst,
för hjärtat höjde sig till landningsplats,
med alla barndomsänglar, lekande
kring blanka källsprång, mellan höga palmer!
Jag skulle genast, för vad pris som helst,
förbyta mot ett sådant drömmeri
mitt vakna liv, mitt tomma hjältenamn,
min hemska fosterbygd, min tunga spira.
-Konung Astolfs monolog ur Atterboms Lycksalighetens ö.
tiskt drag hos alla romantikerna) och nykter ironi.
Det har emellertid blivit vanligt att i fransk
litteraturhistoria hänföra namnet romantik blott till en viss
begränsad litterär skola, verksam mellan 1830 och
1850. Den »föddes» 25 februari 1830, då Victor
Hugos lyriska, spanskt lokalfärgade och spännande
versdrama Hernani gavs för första gången.
Ungdomen, som fyllde raderna, applåderade frenetiskt,
medan den gamla skolans män satt ytterst reserverade.
Förutom Hugo hör skalderna Lamartine, Alfred de
Vigny, Musset och Gautier till detta läger.
Även i Danmark kan man notera ett speciellt
födelseår för romantiken. Det är 1802, då
Oehlen-schläger av tyskbeundraren och
naturvetenskapsmannen Steffens övertygas om den nya lärans
berättigande och skriver Guldhornene. Den
fornnordiska sago- och hjältevärlden återuppstår i denne
danske skalds lyriska dramer. Staffeldt och
Palu-dan-Müller går i Oehlenschlägers fotspår. I Norge
representerar Wergeland romantiken.
Några år senare, 1810, rider i Sverige fosforisterna
till storms mot de gamla gustavianema på den
svenska parnassen. I vårt land kallas denna falang för
nyromantiken, och vi kan läsa mera därom i artikeln
om svensk litteratur. Deras ledare, Atterbom (se
d. o.), skrev exotiskt färgprunkande dikter,
Blommorna, och tolkade i sitt mäktiga versepos,
Lycksalighetens ö, sin egen och tidens längtan till »diktens
evigt sommargröna ö». Stagnelius och Almquist
uttrycker var och en på sitt sätt andra sidor av
romantiken, och i den götiska skolan - dit Tegnér, Geijer
och Ling framför andra räknas - får den beundran
för vikingatidens hjältar som vi i England spårade
redan i romantiken sitt utlopp.
Romantikens roll som litterär smakriktning var på
det hela taget utspelad vid 1800-talets mitt. Dess
arvtagare blev realismen. Men under ytan levde
romantiken kvar och har senare många gånger
framträtt i olika former.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
