Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romerska riket — forntidens mäktigaste imperium - Ett varnande exempel för vår tid - Romersk-katolska kyrkan — »den allena saliggörande kyrkan» - Det gamla Roms arvtagare - En vittfamnande kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2864 ROMERSK-KATOLSKA KYRKAN
dra milda läror blev allt vanligare att frige slavar,
uppstod brist på arbetskraft på landet. Detta sökte
man bota genom att med tvångsmedel få folk att
stanna vid jorden - ett system som förebådade
medeltidens bekanta livegenskap. Även inom städernas
yrken grep man till tvångsåtgärder; sonen måste ärva
faderns yrke.
Penningvärdet sjönk kraftigt, knappheten på
pengar blev allt större, och man måste i allt större
utsträckning avlöna folk in natura. Allt blev i detalj
reglerat och kontrollerat av staten. Den allsmäktiga
byråkratin lade sin tunga hand över allt och alla. Den
individuella friheten, ansvarskänslan och
initiativförmågan kvävdes. Hela samhället började stagnera.
Det var detta förfallna västromerska imperium
som mötte germanernas anlopp på 400-talet och föll
i spillror. Men den antika kulturen gick inte under.
Germanerna var visserligen barbarer i jämförelse med
antikens kulturfolk, men de hade det friska blod och
den frihetsanda som romarna förlorat, och de hade
utvecklingsmöjligheter. På germansk och kristen
grund byggdes en ny kultur och nya stater. Men
minnet av det stolta romerska imperiet levde kvar, och
drömmen om dess återställelse blev en mäktig
drivkraft till det medeltida västerländska kejsardömets
uppkomst. Och arvet fördes vidare. Ännu i vår tid
bildar den antika kulturen i mångt och mycket den
fasta grunden för vår egen civilisation.
»DEN ALLENA SALIGGÖRANDE KYRKAN»
Den katolska kyrkans historia förenar med
varandra den mänskliga odlingens tvenne stora åldrar.
Ingen annan inrättning finnes kvar som för minnet
tillbaka till den tid då offerröken uppsteg från
Pan-theon och tigrarna gjorde sina språng på den flaviska
amfiteatern. De stoltaste konungahus äro blott ifrån
gårdagen, då de jämföras med de romerska furstarnas
regentlinje. Denna linje kunna vi spåra tillbaka i en
oavbruten följd från den påve som krönte Napoleon
i det nittonde århundradet till den påve som krönte
Pepin i det åttonde, och långt bortom Pepins tid
sträcker sig den höga dynastin, tills den förlorar sig i
sagans skymning. Den katolska kyrkan uppträder ännu
mot fientliga härskare med samma djärvhet varmed
hon en gång uppträdde mot Attila.
Den engelske historikern Macaulay i sin berömda
recension av Rankes »Påvarnas historia» 1840.
ROMERSK-KATOLSKA KYRKAN.
Romerskkatolska kyrkan utgör den del av kristenheten som
erkänner påven i Rom som högste andlige ledare.
Enligt katolsk uppfattning är denna kyrkoform lika
gammal som kristendomen själv, ty Jesus Kristus är dess
grundläggare och aposteln Petrus dess förste ledare
(påve). Vid ett mer historiskt betraktelsesätt
framstår emellertid romersk-katolska kyrkan som en
kyrklig organisationsform, vilken framvuxit småningom
och under medeltiden erhöll sin egentliga utformning.
Det gamla Roms arvtagare
Katolska kyrkan har i viss mån utvecklat sig ur den
motsats i begåvning och kynne som under antiken
förefanns mellan romare och greker.
Romersk-katolska kyrkan är det gamla Roms andliga arvtagare
liksom grekisk-katolska kyrkan är ett uttryck för
tankar och känslor som rörde sig inom den grekiska
världen.
Den stora motsatsen mellan en romersk och en
grekisk kristendomstyp gjorde sig mycket tidigt
märkbar, och redan under 200-talets första hälft var
kyrkofadern Tertullianus en representant för den
förra och Origenes för den senare. Olika yttre öden
särskilt under den stormiga folkvandringstiden
bidrog till uppkomsten av en västerländsk och en
österländsk kyrkoform, men först 1054 blev kristendomens
tudelning definitiv. Det avgörande steget togs, när
påven Leo IX:s legater på Sofiakyrkans altare i
Kon-stantinopel nedlade en formlig bannlysningsbulla mot
den grekiske patriarken Mikael Kerularius och hans
anhängare. Patriarken svarade genom en liknande
åtgärd och förklarade romersk kristendom för barbari
och kätteri, vilket omöjliggjorde all religiös
gemenskap.
Under ledning av de stora medeltida påvarna
utbyggdes sedan romersk-katolska kyrkan till en av
historiens märkligaste organisationer, vars styrka och
fasthet motstått även de svåraste stormar.
En vittfamnande kyrka
Enligt senaste religionsstatistiska beräkning är
antalet kristna i världen omkring 700 miljoner. Av dessa
beräknas något över 330 milj, vara romerska
katoliker.
Särskilt i de romanska länderna är
romerskkatolska kyrkan förhärskande, men även i Polen,
Irland, vissa delar av Tyskland, Canada, Förenta
staterna osv. är dess utbredning betydande. Genom en
framgångsrik verksamhet bland icke-kristna folk
sträcker sig romersk- katolska kyrkans inflytande
över större delen av jorden. Relativt obetydlig är den
i de skandinaviska länderna. I Sverige har den elva
församlingar, därav tre i Stockholm, som torde kunna
betraktas som kyrkans högkvarter i vårt land.
Antalet romerska katoliker i Sverige utgör omkring 8 000,
de flesta invandrade utlänningar.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
