Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romersk-katolska kyrkan — »den allena saliggörande kyrkan» - Den helige fadern i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMERSK-KATOLSKA KYRKAN 2865
Pius XII talar till en på Petersplatsen församlad folkmassa. Det är härifrån han utdelar välsignelsen »urbi et orbi», åt staden
(dvs. Rom) och världen. Katolicismen har efter andra världskriget behållit och t. o. m. stärkt sin ställning som ett av de få
trossystern i Västerlandet som fortfarande behåller greppet om själarna. Inte minst betydelsefull är den genom sin konsekventa
kamp mot kommunismen, varigenom den kommit att utgöra en betydelsefull faktor för den kulturpolitiska situationen i det
kalla krigets Europa.
Den helige fadern i Rom
Romersk-katolska kyrkans högste ledare är påven,
den helige fadern. Han anses som Kristi vikarie på
jorden, och Jesu ord till Petrus i Matt. 16: 18-19
anses även gälla påvarna, Petri efterträdare. År 1059
bestämdes, att påven skulle väljas av
kardinalkollegiet, som består av höga kyrkliga dignitärer med
furstes rang. Sedan 1500-talet har påvarna alltid
rekryterats ur kardinalernas krets, och från 1523 har påven
alltid varit italienare. De till påveval församlade
kardinalerna kallas konklav, och för att bli vald fordras
% majoritet. Den valde brukar antaga-namn efter en
föregående påve, som han vill efterlikna. För
närvarande äger påven oinskränkt makt inom kyrkan, och
på det stora Vatikankonciliet 1870 förklarades han
»ofelbar», när han å ämbetets vägnar (»ex cathedra»)
gör uttalanden i tros- och sedefrågor. Genom det s. k.
lateranfördraget 1929 blev han suverän härskare över
Vatikanstaten, ett slags kyrkostat i förminskad skala.
Påven håller sändebud hos olika regeringar och
utövar ett inte ringa inflytande i politiska frågor. Den
heliga stolen är ett vanligt namn på romerska kyrkans
högsta myndighet, och den centrala styrelsen i Rom
kallas påvliga kurian med kardinalerna som ledare
för de olika ämbetsverken. Konkordat är beteckning
för ett avtal mellan påven och en stats myndigheter.
Ett i historien berömt konkordat ingicks 1801 mellan
Napoleon och påven Pius VII. Kyrkostyrelsen i de
olika länder där en romersk-katolsk kyrka finnes
utövas av ärkebiskopar och biskopar.
Romersk-katolska kyrkan är en utpräglad biskopskyrka, och
biskoparna anses för apostlarnas efterträdare (apostolisk
succession). Endast en biskop kan förrätta
prästvigning och konfirmation.
Den katolska kyrkoläran utformades i skarp
motsats till protestantismen på kyrkomötet i Trident
1545-63. Den heliga skrifts betydelse betonades, men
den kyrkliga traditionen, dvs. utsagor av påvar,
kyrkomöten och kyrkofäder, erhöll en med bibeln
jämbördig auktoritet. Gamla testamentets apokryfiska
böcker förklarades för kanoniska, och Vulgatas text
ägde bindande giltighet. Rättfärdiggörelsen innebar
inte blott syndernas förlåtelse utan ock en helgelse
och förnyelse av den inre människan. Kyrkomötet
lärde en rättfärdiggörelse genom tro och goda verk,
och sakramentsläran betonades starkt (man räknar
sju sakrament). I den kort efter mötet av påven
utfärdade Romerska katekesen framhölls starkt
påve-dömets anspråk. »En är kyrkans ledare: i osynlig
måtto Kristus, i synlig måtto den som innehar den
romerska stolen såsom apostlafursten Petri laglige
efterträdare.» År 1854 utfärdade den myndige Pius
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
183—411223 VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
