Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeck, Olof — en storsvensk under stormaktstiden - »Vad göras skulle han gjorde i stan» - »Ett kaos av dårskap och snille»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2880 rudbeck_____________________________________________________________________________
Olof Rudbeck. Målning av Martin Mijtens d. ä. 1696.
EN STORSVENSK UNDER
STORMAKTSTIDEN
Rudbeck, Olof (1630-1702). Få svenskar är
väl så imponerande som föremålet för Snoilskys
kanske ståtligaste dikt:
»Olaus Rudbeck så kallades han,
de lärde herrarnes överman,
en bjässe på Uppsalaslätten.»
Han föddes 1630 - samma år som Gustav Adolf
gick över till Tyskland och därmed inledde den
stormaktstid vars mest hänförde lovprisare Olof Rudbeck
blev. Vid 23 års ålder väckte han den lärda världens
uppmärksamhet genom sin geniala avhandling om
lymfkärlen. Med bidrag av drottning Kristina och
Axel Oxenstierna företog han en studieresa till
Holland, blomsterodlingens land, under vilken hans
intresse för botaniken väcktes.
»Vad göras skulle han gjorde i stan»
Efter hemkomsten blev Rudbeck professor i
Uppsala och snart universitetets och stadens styresman.
Med sitt praktiska sinne och sin enastående
verksamhetslust tar han initiativ på alla områden, och tack
vare sina personliga förbindelser med rikskanslern
och mecenaten Magnus Gabriel De la Gardie lyckas
han också skaffa medel till sina många företag. Han
anlägger en botanisk trädgård i Svartbäcken, han
skaffar universitetet en anatomisal, som inrymdes i
kupolen till Gustavianum, en stor exercitiebyggnad,
ett präktigt studentkapell med alla möjliga
instrument, värdefulla tillskott till biblioteket, bl. a. Ulfilas
bekanta gotiska bibelöversättning m. m. Han sätter i
gång arbete på en vattenledning, han inrättar
postgång och passagerartrafik mellan Stockholm och
Uppsala med segel jakter, som gick regelbundna turer.
När 1684 Munkbron (nuvarande Islandsbron)
bortförts av vårfloden, vände sig den bekymrade
magistraten till Rudbeck med förfrågan, om han trodde,
att bron skulle kunna sättas i stånd på tre veckor.
Rudbeck lovade att ordna saken på vida kortare tid
och satte i gång med sina timmerkarlar. Den 7 maj
kl. 4 på morgonen tog han itu med arbetet, och före
kl. 11 på kvällen var det klart. Tornbyggnaden på
stadens rådhus åtog han sig att uppföra och uppförde
den för 1/io av det pris stadens tornbyggare fordrat.
Som professor bedrev Rudbeck undervisning inte
blott i sina egentliga ämnen, anatomi, botanik och
fysik, utan även i kemi, matematik, astronomi,
byggnadskonst, teckning och musik. Han hade en väldig
sångröst och en stämma som dugde till allt. Vid en
fest i Uppsala sköt han svensk lösen genom att »hålla
näven såsom en lur för munnen, så att för hans starka
utblåsandes skull det dundrade i salen, som hade det
skjutits med små stycken» (kanoner).
»Ett kaos av dårskap och snille»
Två lärda verk har särskilt burit Olof Rudbecks
namn till eftervärlden. Det ena var Campi Elysii
(Elyseiska fälten), som var avsett att innehålla
avbildningar av alla den tidens kända växter. Genom
sonen Olofs fyraåriga studieresa i utlandet och
expedition till Norrland insamlades rikt material, och en
hel stab av ritare anställdes för växternas
avtecknande. Visserligen blev Rudbeck inte färdig med sitt verk
i den gigantiska omfattning (11000 växter!) han
tänkt sig, och en del förstördes vid den olyckliga
eldsvådan 1702, men vad han hann uträtta ger honom,
säger Claes Annerstedt, »full rätt att nämnas som en
av sin tids största botanister och som Linnés värdige
föregångare».
Rudbecks andra jätteverk var Atlantican. I den fick
hans patriotism sitt fullödigaste uttryck. Syftet var
att efter Johannes Magnus och andra lärde visa upp
den svenska kulturens uråldrighet, och detta syfte
sökte han nå genom att sammanknyta den gamla
traditionen om Sverige såsom urhemmet för de
forntida göterna med den antika myten om ön Atlantis,
vilken ö av Rudbeck identifierades med Sverige.
Atlantican är ett rent okritiskt verk, »ett kaos av
dårskap och snille», och dess otroligt djärva hypoteser
och etymologier har vederlagts av en senare, mer
kritisk forskning. Men den innehåller vid sidan av alla
hugskott värdefulla iakttagelser och upplysningar.
Och än i dag tjusar och imponerar Atlanticans
författare genom sin oerhörda lärdom, sin originella
fantasi, sin konkreta iakttagelseförmåga och först och sist
genom sin storslagna svenskhet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
