Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Russell, Bertrand — Voltaires arvtagare - Kunskapsteori och metafysik - Samhällsfilosof och moralist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2894 RUSSELL
Genom den tredje Earlen Russells (eller Bertrand
Russell, som han själv föredrog att kalla sig) bortgång
vid nittio års ålder har en förbindelselänk med ett
mycket avlägset förflutet avbrutits. Hans farfar, Lord
John Russell, den viktorianske premiärministern,
besökte Napoleon på Elba; hans mormors mor var god
vän till den yngre pretendentens änka. I sin ungdom
gjorde han en betydande insats i den matematiska
logiken, men hans excentriska ställning under det första
världskriget avslöjade en brist på balans i omdömet,
som i stigande grad skämde hans senare författarskap.
Detta var måhända åtminstone delvis en följd av att
han inte fått åtnjuta förmånen att gå i en internatskola
utan undervisades hemma av informatorer till 18 års
ålder, då han inskrevs i Cambridge, där han 1893
avlade examen med honnörsbetyg i matematik . . . Under
de närmaste femton åren skrev han de böcker, på vilka
hans anseende i den lärda världen vilar: The
Founda-tions of Geometry, The Philosophy of Leibniz, The
Principles of Mathematics och (i samarbete med dr
A. N. Whitehead) Principia Mathematica. I fråga om
detta sistnämnda arbete, som fick stor betydelse på sin
tid, berodde utan tvivel dess höga värde till stor del på
Whitehead, en man som var utrustad med den insikt
och det andliga djup, som så påfallande saknades hos
Russell. . . Denna brist på andligt djup blev pinsamt
märkbar under första världskriget, då Russell . . . helt
trilskt hävdade att eftersom krig är något ont, borde
målet för statsmännens konst vara att göra slut på
kriget så fort som möjligt. . . Under hela kriget fortsatte
han att yrka på att det borde bringas till slut på vilka
villkor som helst. Trinity College berövade honom med
all rätt hans docentur och några månader 1918 satt
han i fängelse. 1920 besökte han Ryssland, vars regim
inte gjorde något gynnsamt intryck på honom, och
vistades en längre tid i Kina, där han fann sig väl
tillrätta med den traditionella kulturens rationalism med
dess alltjämt bestående prägel av 1700-tal. Under
senare år plottrade han bort sina krafter på skrifter, vari
han förordade socialism, uppfostringsreformer och en
mindre sträng moraluppfattning beträffande
äktenskapet . . . Hans historiska skrifter döljer genom sin
litterära stil och sin kvickhet för den mindre
uppmärksamme läsaren ytligheten i den antikverade rationalism,
som han hyllade ända till slutet. . . Med all sin
excen-tricitet hade hans liv en viss anakronistisk konsekvens...
Hans principer var besynnerliga, men sådana de nu var
bestämde de hans handlingssätt. I privatlivet visade
han ingenting av den fränhet, som skämde hans skrifter,
utan var en älskvärd samtalsbroder och ingalunda
blottad på mänsklig medkänsla . . . Han var den siste
kvarlevande från ett dött tidevarv.
Ovanstående raljerande självkarakteristik ger Bertrand Russell i den dödsruna över sig själv som han en gång roat sig med att
skriva.
dierna i Tyskland blev dels en studie över den tyska
socialdemokratien, dels ett arbete om Leibniz (1900),
som är Russels första mera betydande filosofiska verk.
Men den mognaste frukten av ungdomsårens
tankearbete var det stora, tillsammans med den kände
filosofen Whitehead skrivna verket Principia
Mathematica (1910-13). Ehuru han ständigt sett sig
föranlåten att revidera sina uppfattningar även i rent
fackfilosofiska frågor, torde detta arbete alltjämt anses
som hans viktigaste och mest bestående insats som
vetenskaplig filosof.
Kunskapsteori och metafysik
Grundproblemet i Russells tänkande såsom
fackfilosof är på en gång kunskapsteoretiskt och
metafysiskt. Vad innebär sann kunskap och hur förhåller
sig verkligheten till denna? Han har under olika faser
av sin utveckling besvarat dessa frågor olika men
genomgående är han därvid starkt påverkad av de
engelska empiristerna - särskilt Berkeley och Hume
-ehuru han sökt ge deras läror en mera subtil karaktär
genom att på dem tillämpa den logiska analysen. I
The Problems of Philosophy (1912) utvecklar han en
uppfattning, som har många beröringspunkter med
Berkeleys subjektiva idealism. Vad vi omedelbart
iakttar är blott våra egna sinnesförnimmelser och vi kan
blott med en viss grad av sannolikhet sluta oss till att
de svarar mot en objektiv yttervärld. I The Analysis
of Mind (1921) framlägger han en egendomlig teori
om det »neutrala stoff» (neutral stuff), varav
tillvaron enligt hans mening består; den är varken
materiell eller själslig utan utgöres av neutrala element,
som allt efter olika sätt att klassificera dem kan
betraktas som materiella eller själsliga. I sitt senaste
stora filosofiska verk Human Knowledge (1948, sv.
övers. »Den mänskliga kunskapen» 1950) har han
åter på väsentliga punkter modifierat sin
kunskapsteoretiska och metafysiska åskådning. I sista hand
mynnar hans ståndpunkt här ut i en skepticism, enligt
vilken vi blott kan nå fram till sannolikheter men
aldrig till någon absolut sanning (utom i
matematiken, som är en gren av logiken, och vars satser i sista
hand blott är »tavtologier», dvs. kan återföras på de
matematiska definitionerna). Vetenskapen vilar på
vissa »postulat» om verklighetens beskaffenhet, men
dessa postulat kan inte själva bevisas.
Samhällsfilosof och moralist
Huvudparten av Russells arbeten (flertalet
översatta till vårt språk) behandlar socialfilosofiska,
pedagogiska och moraliska problem. I sin hållning till
dem följer han den gamla liberala och
individualistiska traditionen i engelskt tänkande men är även
starkt påverkad av socialistiska och
anarkosyndika-listiska tankegångar. Därför blir det centrala
problemet för honom hur individuell frihet skall kunna
sambestå med kravet på allmän välfärd och en
produktion, som inte står i det privata vinstintressets
utan i den allmänna välfärdens tjänst. Han har skarpt
kritiserat den borgerliga liberalismen med dess
dyrkan av framgång och materiella värden. Men på
samma gång är han mycket bestämd motståndare till en
centraldirigering av både det materiella och andliga
livet, emedan det enligt hans mening skulle förkväva
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
