Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryska språket — språket som ser svårare ut än det är - Den ryska grammatiken rik på former - Några drag i ljudsystemet - Moskvadialekten har erövrat skriftspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––––––––––––––––––––––––––––––– RYSKA SPRÅKET 2903
SPRÅKET SOM SER SVÅRARE UT ÄN DET ÄR
R.YSKA SPRÅKET. Många svenskar samtalar
utan större svårigheter med engelsmän och tyskar på
deras eget språk, och kunskaper i franska och
spanska är så pass vanliga att man inte behöver söka med
ljus och lykta efter tolk, när man har med fransmän
eller spansktalande att göra. Men för svensken i
allmänhet är ryska språket helt främmande: det låter
så främmande och skrivs med så underliga och
svårtolkade krumelurer, tycker man. Ryska språket, eller
kanske den gängse uppfattningen om det, är alltså en
av barriärerna mellan öst och väst.
I själva verket är ryskan (storryskan) liksom de
övriga slaviska språken (lillryskan eller ukrainskan,
polskan, tjeckiskan, bulgariskan etc.) besläktad med
vårt eget språk, ty ryskan är ett indoeuropeiskt språk
(se artikeln Indoeuropeiska språk). Likheterna blir
klara om vi tar en rysk mening som: Moh cecTpa
CMAMT y ÄBepn [maja’ sestra’ sidi’t o dve’ri] »min
syster sitter vid dörren». Ordet för »syster» är ju
nästan precis likadant som det svenska (jfr också
engelska sister och tyska schivester), och med lite god
vilja ser man likheter också i flera andra ord.
Vad nu beträffar de »svårtolkade krumelurerna»,
bör det påpekas att de flesta bokstäverna i ryska
alfabetet är mycket lika våra egna, även om en del av
dem har andra ljudvärden. Det ryska alfabetet är
liksom vårt (det latinska) en utveckling ur det
grekiska. Vissa tecken har emellertid ändrats så att de
kommit att likna sådana tecken i vårt alfabet som har
annat ursprung och vice versa. Bokstäverna a och m,
t. ex., utläses a och m, som framgår av figuren,
medan exempelvis h utläses som n. Dessutom har vissa
tecken [-tran-skrip-tion-] {+tran- skrip- tion+} Ryska alfabetet
uttal [-tran-tecken skrip-tion-] {+tran- tecken skrip- tion+} uttal
A a a [a] P p r M
B 6 b C c s [s]
Bb v y Tt t [t]
Pr g (g. y y u M
JU d 4 f M
Ee (J) e .(j) e, (j) ä] Xx ch [ch]
E ö jo L(j)å] IU ts [ts]
SK JK zj tonande [sj | Hh tj [tj]
3a z tonande fs] III m sj [sj]
Hh i J] Ulm sjtj [sjtj]
ftä j J] t —
Kk k M ti y ett dovt z-ljud
JI jr l J] B — föreg. kons.
M M m m] uttalas mjukt
Hh n n] 9 3 e [e, ä]
0 0 0 a] K) ro ju [jo]
nn P M H h ja [ja]
bokstäver skapats för ljud som saknar beteckning i
det grekiska alfabetet. Den ryska skriften är en
mönstergill ljudskrift.
Den ryska grammatiken rik på former
Det är inte skriften som gör språket svårt att lära,
utan vissa grammatiska egendomligheter. Ä ena
sidan har ryskan bevarat ett mycket rikare formsystem
än t. ex. de germanska och romanska språken.
Substantiv och adjektiv böjs i sex kasus och verben har
olika former i alla personer i ental och flertal. Å
andra sidan ser ryssen på handlingar på ett sätt som
vi inte är riktigt vana vid. Medan vi med våra
verbformer nöjer oss med att visa om en handling
försiggår i nutid eller förfluten tid eller om den kommer
att ske, lägger ryssen stor vikt vid aspekten, dvs.:
är handlingen till tiden begränsad eller fortlöper den
obegränsat, brukar den upprepas? I det förra fallet
använder man perfektiva (fulländade) verb, i det
senare fallet imperfektiva (ofulländade) verb.
Några drag i ljudsystemet
Accenten är fri i ryskan - dvs. det finns ingen
allmängiltig regel för accentens placering: i ett ord
kan trycket ligga på första stavelsen, i ett annat
kanske på ändeisen; i vissa ord kan accenten t. o. m.
skifta från böjningsform till böjningsform. Accentens
rörlighet är en kvarleva från indoeuropeisk tid.
Den betonade vokalen i ett ryskt ord är halvlång,
medan vokalerna i övriga stavelser reduceras mer
eller mindre kraftigt; så uttalas t. ex. 0 som [a] i
stavelsen omedelbart före den betonade: Moskva [-[ma-skva7].-] {+[ma-
skva7].+} Långa konsonanter är sällsynta.
Ett genomgående drag i det ryska ljudsystemet är
uppdelningen av konsonanterna i hårda och mjuka
(palataliserade). Beroende på efterföljande vokal
(bakre, »hård», eller främre, »mjuk») uttalas
konsonanterna antingen »hårt», ungefär som i svenskan
eller franskan, eller också »mjukt», dvs. med en
höjning av tungryggen mot främre delen av gommen,
som ger konsonanterna en j-haltig klang. I våra
exempel här har vi inte utmärkt palataliseringen i
ljudskriften.
Tonande konsonanter förlorar i ordslut och
framför tonlös konsonant sin stämbandston: Tjechov
[tjä’chaf], vodka [vå’tka], medan å andra sidan tonlösa
konsonanter framför vissa tonande konsonanter
uttalas tonande.
Moskvadialekten har erövrat skriftspråket
Moskvadialekten har legat till grund för det
moderna skriftspråket, som började växa fram på 1700-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
