Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryska språket — språket som ser svårare ut än det är - Moskvadialekten har erövrat skriftspråket - Rysk konst — från ikonmåleri till diktatorporträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2904 RYSK konst
talet. Tidigare dominerade kyrkslaviskan helt det
skrivna ordet, och fortfarande finns många inslag
därifrån i det levande språket. Kyrkslaviska, den (syd-)
slaviska dialekt till vilken evangelierna först
översattes, spelar ännu en stor roll för de slaver som
tillhör den grekisk-ortodoxa kyrkan.
Revolutionen hade i sitt följe omvälvningar på det
språkliga området. Bl. a. genomfördes en rationell
stavningsreform. Ett drag som sedan spritt sig från
ryskan till andra språk är metoden att prägla korta
ord av initialer eller avhuggna begynnelsestavelser i
längre uttryck. Så står t. ex. kolchoz [kalchå’s] för
kollektwnoje chozjajstvo [kalektfvnaje chas-ja’jstva],
»kollektivjordbruk».
Numera torde ryska språket vara modersmål för
långt över 100 miljoner människor och som officiellt
språk i Sovjetunionen är det det samlande språket
för omkring 200 miljoner människor. Ryska språket
studeras numera med allt större iver och intresse i
Mellaneuropa och stora delar av Asien. Ryskan låter
för oss mycket mjuk och behaglig och särskilt vacker
i sång.
FRÅN IKONMÅLERI TILL DIKTATORPORTRÄTT
Kysk KONST. Med sin rot i den ryska
folkkaraktären framträder den ryska konsten med starkt
säregna drag, vilka under tidernas lopp icke kunnat
fördunklas av de strömningar som gjort sig gällande
utifrån.
Den gamla ryska kyrkoarkitekturen med dess
lökkupoler och de ryska ikonerna är typiska uttryck för
detta, på den bysantinska konsttraditionen grundade,
nationella skaplynne, som satt sina spår även i
Norden. Det är nämligen sannolikt via Novgorod som
den bysantinska kyrkobyggnadskonsten under
medeltiden nådde oss. Sålunda visar S:t Lars i Visby
(1100-1200-talet), samhörighet med en rysk-bysantinsk
kyr-kotyp, företrädd i Smolensk och Novgorod. Den
direkta förebilden torde emellertid här ha varit de
ryska köpmännens egen nu försvunna kyrka i Visby. Att
ryska konstnärer verkat på Gotland och grundat en
rysk-bysantinsk målarskola visar bl. a. de märkliga
muralmålningarna från omkring 1200 i Garde och
Källunge. I Sundre har man med hjälp av
målningar i Nereditsakyrkan i Novgorod och S:t Georg i
Staraja-Ladoga kunnat rekonstruera en stor
Yttersta-domsframställning.
Som de märkligaste ryska kyrkobyggnaderna under
1 ooo-talet räknas Sofiakatedralerna i Kiev och
Novgorod, Frälsarekatedralen i Tjernigov m. fl.,
utsmyckade med rika mosaiker och fresker.
Från 1500-talet daterar sig den egendomliga och
praktfulla Vasilij-(S:t Basilius) katedralen i Moskva
med sina grant bemålade kupoler och sitt gytter av
småkapell. Den är belägen vid nuvarande Röda torget
intill Kremlmuren och begränsar torgets ena sida.
Under 1600-talet utvecklades under visst
inflytande från Västerlandet men främst från folkliga, fritt
vuxna byggnadsformer en pittoresk och målerisk, rikt
dekorerad, stundom krokanliknande arkitektur som i
Pokrov-kyrkan i Fili (1693). För ett genomgripande
västerländskt inflytande öppnades Ryssland först av
Peter den Store. Hade Moskva förut varit den ryska
arkitekturens huvudort blev den nya huvudstaden
Petersburg nu skådeplatsen för en rik och pompös
byggnadsverksamhet i den västerländska
furstebarockens anda. Den ledande arkitekten under Peters tid
var italienaren Domenico Trezzini, som
sekundera-des bl. a. av tysken Gottfried Schädel och
fransmannen Alexandre Leblond. Trezzini var
mångsidigt verksam (Petersporten och kyrkan i Peter
Pauls-fästningen), Schädel byggde furst Mensjikovs
stads-palats och hans lantslott Oranienbaum, Leblond
Pe-terhof-palatset.
Först med den märklige italienaren Bartolomeo
Rastrelli, vars fader som bildhuggare inkallats av
Peter, fick barockarkitekturen i Ryssland en säregen
rysk prägel. Djupt förtrogen särskilt med tysk och
österrikisk byggnadskonst förstod Rastrelli att
omsmälta de västerländska formerna till en yppig, rikt
artikulerad barock, som upptog drag ur nationalrysk
arkitektur. Från honom härrör en rad berömda,
väldiga byggnadsverk, såsom Vinterpalatset och det
gigantiska Smolny-klostret i Petersburg samt i
Tsarskoj e Zelo Stora palatset med sitt Eremitage.
Rast-rellistilen blomstrade under kejsarinnorna Anna och
Elisabet. Med Katarina den Stora infördes en
kyligare, sober och elegant, klassicistisk byggnadsstil, som
präglade den följande utvecklingen. Under
Alexander I fick denna klassicism en stramare och kärvare
prägel. Märkliga byggnadsverk, som vid denna tid
uppfördes av inhemska arkitekter, är Amiralitetet av
Adrian Zacharov och Kazankatedralen av Andrej
Voronichin, båda i Petersburg. Under 1800-talet
företräddes klassicism och stilhistoricism återigen
mestadels av utlänningar, i Petersburg Montferrand
(Isakskatedralens arkitekt) och von Klenze
(Ere-mitaget) m. fl.
Ikonmåleriet, som strängt följde bysantinsk
tradition, framvisade flera betydande konstnärer och
frodades till mitten av 1700-talet, då öppnandet av
konstakademin i Petersburg inledde en ny epok
inom den kyrkliga konsten under mera västerländska
former.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
