Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rysk litteratur — frodig berättarkonst och skarp psykologi - Nationalpoeten och underbarnet - Gogols underbara Kappa - Dikt och bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2908 RYSK LITTERATUR
A. Pusjkin.
M. J. Lermontov.
N. Gogol.
I. Turgenjev.
skaparen av det moderna litteraturspråket. Hans
litterära utveckling går från franskklassicistiskt
beroende, via vilt romantiska poem i Byrons anda till en
enkel realistisk stil, främst dokumenterad i en serie
prosaverk {Spader dam, Belkins berättelser). Mest
känt bland hans verk är versromanen Eugen Onegin,
en tjusande rundmålning av 1820-talets Petersburg
och dess aristokrati. Med Shakespeare som förebild
skrev han sitt historiska krönikespel Boris Godunov.
Hans lyrik har genom sin musikalitet, sin lätta form
och enkla naturlighet givit honom tillnamnet »den
europeiska lyrikens Mozart». Men hans
underbarns-liknande karriär stäcktes av den hårda ryska
censuren, av ekonomiska och äktenskapliga bekymmer och
endast 37 år gammal stupade han i en
svartsjukeduell.
Också Michail Lermontov (1814-41) genomgick
liknande öden; han dödades i en duell vid endast 27
års ålder. I hans dikter slår en oroligare puls än i
Pusjkins, och byronsk världssmärta och demoni
framträder tydligt. För Lermontov blev framför allt
Kaukasus med sin vilda, storslagna natur en
inspirationskälla: där spelar hans praktfulla poem Demonen och
den rapsodiska romanen Vår tids hjälte.
Gogols underbara Kappa
Den moderna ryska romanens skapare blev
emellertid Nikolaj Gogol (1808-52). Ukrainare till
börden drog han först uppmärksamheten till sig med en
serie färggranna och roande ukrainska
folklivsberät-telser (Taras Bulba). Sedan följde en rad noveller
med Petersburg som bakgrund {Kappan, Näsan).
Liksom de ukrainska berättelserna får de sin säregna
charm genom en underfundig blandning av
sentimentalitet, fantasteri och grotesk humor. Det satiriska
skådespelet Revisorn är den ryska dramatikens
odödliga komedi. Sedan följde romanen Döda själar,
en skälmroman med ett oemotståndligt galleri av
drastiskt tecknade figurer från rysk småstad och
landsbygd. Men bakom den realistiska teckningen av
verkligheten låg en moralistisk tendens som efterhand
blev allt starkare: religiöst grubbel och sjukdom bröt
ned Gogols skaparkraft och han lyckades aldrig
fullborda den storslaget planerade fortsättningen av sin
roman.
»Vi kommer alla ur Gogols Kappa», yttrade
senare Dostojevskij. Och under inflytande av Gogols
och Pusjkins prosa strömmar från mitten av
1800-talet en flod av realistiska romaner fram. Ivan
Turgenjev (1818-83) hade lättast att slå igenom i
utlandet, anknytningen till fransk litteratur är ofta
påtaglig och hans romaner gav en lätt idealiserad bild
av rysk aristokrati och ryska passioner, som passade
den europeiska publiken {Ett adelsbo). Det finns en
lyrisk, elegisk ton i hans böcker men också en
dagsaktuell: det patriarkaliska godsägarryssland går bort
och dess representanter förnöter sin tid i trött
håglöshet utan att finna den förlösande handling som
löser både deras personliga och Rysslands problem.
De känner sig som »överflödiga människor» och ser
en ny generation komma fram, utan ideal och utan
tro men fast besluten att vräka undan det gamla
{Fäder och söner).
Den humoristiska aspekten på dessa »överflödiga
människor» gav Ivan Gontjarov i sin festliga roman
Oblomow. den oföretagsamme adelsmannen som i
Moskva på den blygsamma avkastningen av sitt
fädernegods lever soffliggarens drömmande tillvaro.
Romanens namn blev ett slagord och oblomoveri en
synonym till oföretagsamhet. Gontjarov, som inom
parentes sagt led av samma åkomma som sin hjälte,
avsåg med sin roman en satirisk samhällsskildring:
det var sådana människor som det gamla
godsägarryssland skapade. Men det är närmast som träffande
exempel på en allmänmänsklig svaghet hans roman
nått världsberömmelse.
Dikt och bikt
Den som intensivast upplevde otillräckligheten i
den ryska aristokratins liv var Leo Tolstoj (se den-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
