Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rysk litteratur — frodig berättarkonst och skarp psykologi - Dikt och bikt - Realistisk prosa - Symbolism och andra ismer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSK LITTERATUR 2909
En av Gogols egna
illustrationer till Revisorn.
Teckningen visar den förskräckta
uppståndelsen bland den lilla
stadens korrumperade
överhetspersoner då gendarmen i
slutscenen anmäler att en från
huvudstaden utsänd revisor
anlänt med uppdrag att
inspektera stadens skötsel (som är
mycket dålig) och affärer (som
är mycket tilltrasslade), dess
inkomster, utgifter och hur
mycket pengar som försvinner
i vems ficka utan att redovisas.
ne). Bättre än någon kände han detta liv, dess sken
och verklighet. Hans stora romaner Krig och fred
och Anna Karenina är uppgörelser med den
samhällsklass han själv tillhörde och därmed också med
honom själv. Det karakteristiska för detta
författarskap, till det yttre präglat av en realistisk och
objektiv ton, är nämligen dess personliga, engagerade
underton: dikt och bikt är hos honom oupplösligt
förenade. Till slut sprängdes den konstnärliga ramen:
Tolstoj förnekade konstens egenvärde. Under senare
delen av sitt liv skrev »livsfilosofen på Jasnaja
Pol-jana» huvudsakligen böcker av religiös,
moraliserande eller didaktisk karaktär.
Trots kritiken av de samhälleliga institutionerna
är det främst en andlig omvandling som Tolstoj
åsyftar. Också för Fjodor Dostojevskij (se denne) är
det i människornas själar och inte i
samhällsformerna som roten till världens ondska ligger. Han blev
den moderna psykologiska romanens förste store
mästare och hans syn på människan som en kluven, av
varandra motsatta drifter behärskad varelse har
blivit bestämmande för modern människoskildring. Hans
romanstil, där olika genrer och stilarter blandas och
där en livsfilosofi kan presenteras i en
kriminalberättelses eller en boulevardromans form, är redan ett
avsteg från den realistiska traditionen och skulle till
fullo uppskattas först långt efter författarens död. En
författare för sig var Nikolaj Leskov, en stor
kännare av ryskt folkliv och rysk folkkaraktär och en
suverän berättare och språkkonstnär {Prästerskap, Den
förtrollade vandringsmannen).
Romanens dominans sköt under 1800-talets senare
hälft andra litteraturgenrer i bakgrunden. Bland
lyrikerna förtjänar dock den djupsinnige och
egenartade Fjodor Tiutjev att nämnas. En viktig roll som
tidskriftsredaktör och debattör spelade Nikolaj
Nek-rasov; som lyriker försökte han sätta det realistiska
programmet på vers. En produktiv dramatiker var
Alexander Ostrovskij; hans dramer och komedier,
huvudsakligen med motiv ur rysk vardagsmiljö,
tillhör ännu idag de ryska teatrarnas stående repertoar
{Ovädret).
Realistisk prosa
Den realistiska prosatraditionen fortfor med
oförminskad kraft årtiondena kring sekelskiftet. Framför
allt noterar man en rad ypperliga novellister. Anton
Tjechov (se denne) började som
humoreskförfattare och visade snart sin förmåga att med korta och
träffande drag teckna ryska miljöer och typer. Både
hans berättelser och skådespel har gjort honom till
en av den ryska litteraturens i utlandet mest
uppskattade författare. Maxim Gorkij (1868-1936) är
den store ryske proletärförfattaren. Som ung
genomvandrade han stora delar av Ryssland, prövade olika
yrken och såg på nära håll den skriande nöd som
blev följden när det gamla bonderyssland skulle
omformas till modern industristat. Trilogin Min
barndom, Ute i världen, Mina universitet är den
självbiografiska berättelsen om dessa vandrings- och
kampår. De »barfotingar» han mötte ute på vägarna har
han porträtterat i en rad noveller och i det berömda
skådespelet Natthärbärget. Gorkij stod hela tiden den
ryska arbetarrörelsen nära och efter en frivillig exil
efter 1917 återvände han tidvis till Sovjetunionen och
blev den store ledaren och organisatören av
1930-talets litterära liv. Andra betydande novellister var
den expressionistiskt orienterade Leonid Andrejev
{Det röda skrattet), folklivsskildraren Vladimir
Ko-rolenko, Alexander Kuprin {Duellen) och Ivan
Bunin. De båda sistnämnda förvaltade arvet efter
Tolstoj; Bunin nådde sitt största mästerskap i exilen
efter 1917 och erhöll 1933 nobelpriset.
Symbolism och andra ismer
Kring sekelskiftet startar en reaktion mot
realismen och romanen och dess samhällskritiska program
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
