Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Råttornas krig - Skogsmöss och sorkar - Råvarufrågan — vem förfogar över världens naturtillgångar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligaste trakterna av vårt land. Den svarta råttan har
hållit sig kvar i några socknar i Hälsingland och
Halland. Göteborg erhåller då och då påspädning av
svarta råttor, som inkommer med fartyg.
Husmusen är en tredje art, som träffas i
människoboningar. Den kallas ofta för »råtta» eller »skåpråtta»
men tillhör ett annat släkte än råttorna. Även
husmusen är ett besvärligt snyltdjur hos människan,
men dess skadegörelser kan inte jämföras med dem
som förorsakas av råttorna. Husmusen förökar sig
ännu hastigare än sina stora släktingar. Den har
större utbredning i Sverige än den bruna råttan och
finns i nästan alla mänskliga samhällen, även om de
ligger långt in i ödemarken. Dessutom förekommer
den även i det fria i närheten av bebyggelsen.
Skogsmöss och sorkar
Den större och den mindre skogsmusen är två
mycket närstående former, som håller till såväl i skogen
som ute på fälten. Vintertid uppsöker de gärna
människoboningar, sädesmagasin e. d., där de kan göra
åtskillig skada liksom också ute på sommarhalvårets
skördefält. Båda skogsmössen är utbredda över
Göta-och Svealand samt södra delarna av Norrland.
I Sverige finns också andra möss än de
ovannämnda, dock tillhörande helt andra systematiska
grupper, nämligen hasselmusen och buskmusen.
Skogslämmeln, inte att förväxla med den
välbekanta fjällämmeln (se Lämmel), är ett utpräglat
barrskogsdjur med fast förekomst i Dalarna och södra
delen av Norrland.
I Sverige finns sex arter sorkar, av vilka hälften
till sin utbredning är rent norrländska. De skiljes alla
lätt från råttor och möss på sina korta svansstumpar
och små öron, vilka ofta är dolda i pälsen.
Vattensorken är den största av sextetten. Den förekommer
över hela landet och uppehåller sig både vid vatten
och på torr mark. De vid vatten levande
vattensor
________________________ RÅVARUFRÅGAN 29 I3
karna hai’ helt andra vanor än de som vistas på fasta
land. Den senare kategorin benämnes ofta mullsork
men är morfologiskt inte skild från den vid vatten
levande formen. Vattensorkarnas uppkastade
jordhögar förväxlas ofta med den blott i Sydsverige
förekommande mullvadens. - Åkersorken är den
allmännaste och mest välkända av svenska sorkar. Den
förekommer över hela landet, även i ytterskärgårdarna,
och går upp i fjällens björkregion, ja stundom ända
upp i videbältet. Åkersorken kan åstadkomma svåra
skador på den växande grödan, vilkens saftiga, nedre
delar blir avgnagda, medan resten lämnas orörd. Den
kan också gå illa åt fruktträden.
Alla här nämnda smågnagare karakteriseras av en
utomordentlig fruktsamhet som, om ohämmad,
skulle medföra oöverskådliga konsekvenser för
naturen och människan. Naturen reglerar dock själv
djurstammarna genom bl. a. sjukdomar och
rovdjurens verksamhet. Människan skulle med all
sannolikhet stå hjälplös i kampen mot de kulturgynnade
små-gnagarna, om inte rovdjuren funnes. Räven och
vess-lorna livnär sig till största delen av sorkar och möss,
vartill kommer en hel rad ugglor och rovfåglar med
samma diet. Alla ugglor är specialister på
smågnagare. T. o. m. den stora berguven, som på så många
håll utrotats i Sverige, tar sitt mesta rov bland dem.
Dess främsta bytesdjur är f. ö. just den bruna råttan
(= husråttan). Av dagrovfåglarna lever bl. a.
tornfalken, ormvråken och kärrhökarna till stor del på
sorkar och möss. Fjällens lämlar och sorkar
beskattas hårt av alla rovdjuren från björnen, vargen, lon
och järven till fjällräven, vesslorna, kungsörnen,
fjäll-vråken och blå kärrhöken. Även huggormen gör nytta
som framgångsrik sork- och musjägare.
Råttorna, mössen och sorkarna hör till ordningen
gnagare. Dit hör också bävern, haren, kaninen och
lämmeln (fjällämmeln), vilka behandlas under
dessa uppslagsord.
VEM FÖRFOGAR ÖVER VÄRLDENS
NATURTILLGÅNGAR?
R A VARU FRÅGAN. Det moderna internationella
råvaruproblemet bottnar i det förhållandet, att
naturen fördelat sina håvor olika på olika länder.
Industrialiseringen är visserligen inte jämnt utbredd över
världen men dock i så hög grad framskriden, att de
flesta länder har ett stadigvarande behov även av
sådana råvaror som inte finns alls eller också inte i
tillräcklig mängd inom deras egna gränser. Så t. ex.
kommer 80 procent av världens tennproduktion från två
områden, Bolivia och Bortre Indien, och järnmalmen
i Europa är ensidigt fördelad på ett fåtal länder:
Frankrike, Tyskland, Belgien, England,
Sovjetunionen, Spanien och Sverige. Kol och olja, som i
egenskap av kraftalstrare ligger till grund för praktiskt
taget alla industrier, hör väsentligen hemma i ett
fåtal länder, och världens åtkomliga
barrskogstillgångar är huvudsakligen koncentrerade på de
skandinaviska länderna, Sovjetunionen, Förenta staterna och
Canada. Så länge ett varuutbyte mellan olika länder
över huvud ägt rum, har dessa sökt utnyttja sin mer
eller mindre monopolistiskt präglade ställning för
skilda råvaror för att åstadkomma så gynnsamma
by
186—411223 VI
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
