Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Råvarufrågan — vem förfogar över världens naturtillgångar? - Råvarufrågan har blivit världspolitik - Hur staterna utnyttjar naturliga monopol - Internationella råvaruregleringar under mellankrigstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2914 RÅVARUFRÅGAN__________________________________
tesvillkor för sig själva som möjligt. Men
råvarupro-blemet har i utomordentligt hög grad ökat i betydelse,
i den mån den internationella arbetsfördelningen
fortskridit och en godtycklig fördyring eller avspärrning
från råvaror i mycket högre grad kan påverka ett
folkhushålls produktion och försörjning än förr.
Råvarufrågan har blivit världspolitik
Under de allra senaste årtiondena - sedan det
under världskriget 1914-18 demonstrerats vilken
avgörande betydelse en fortlöpande tillgång till särskilt
vissa råmaterial har för en modem krigföring och för
folkförsörjningen under krig - har problemet
kommit att framträda inte bara från teoretisk-ekonomisk
och handelspolitisk utan också från världspolitisk
synpunkt. Principen om de skilda ländernas suveräna
dispositionsrätt till sina naturtillgångar och den
till-lämpning denna fick under första världskriget var en
av de kraftigast verksamma faktorerna för
framkallandet av mellankrigstidens »autarkiska»
närings-och handelspolitik. Det framträdde i de råvarufattiga
länderna en aktiv och i vissa fall aggressiv strävan
att utvidga sin försörjning med råvaror genom att
upptaga produktion av ersättningsvaror och därtill
utvidga den inhemska råvaruproduktionen på de
områden där naturtillgångar finns i landet, även där allt
detta skulle innebära en uppenbart oekonomisk
produktion, dvs. en produktion till betydligt högre
kostnader, än om behoven skulle ha fyllts medelst
import. Denna utveckling ledde till att världens
produktionsresurser i många fall fick en olämplig
inriktning, som ökade råvarumarknadens känslighet för
konjunkturpåfrestningar.
Hur staterna utnyttjar naturliga monopol
De länder som söker utnyttja sin ställning som
producenter av vissa råvaror, beträffande vilka de har
naturligt monopol, gör detta antingen genom att
direkt för statskassan tillgodogöra sig vinsten av
mono-poliseringen (vanligen genom exportskatt, i enstaka
fall genom statligt exportmonopol) eller också genom
att, ensamma eller i förening med andra länder,
skänka sitt stöd åt de privata producenterna eller deras
sammanslutningar, varvid en specifik sida av det
internationella trust- och kartellproblemet framträder.
Exportskatt på råvaror kan bredvid syftet att förskaffa
statskassan inkomster naturligtvis också avse att
genom fördyring för andra länder av en nödvändig
råvara främja uppkomsten av en egen
förädlingsindustri inom landet eller genom inskränkning av utbudet
på världsmarknaden framkalla en stegring av priset,
som kommer råvaruproducenterna inom det egna
landet till godo. Sådana skatter tillämpas i regel inte av
högt industrialiserade länder, vilka därmed skulle
utsätta sig för faran av repressalier. Skattebeläggning
av viktiga exportgrenar är däremot högst vanlig i
tro
piska länder, där råvaruproduktionen är grundval för
folkförsörjningen. Vissa stater och kolonier hade före
andra världskriget lagt en likformig skatt på hela sin
export.
Även exportförbud för vissa råvaror har någon
enstaka gång tagits i anspråk, antingen som
protektionistiskt hjälpmedel eller också som handelspolitiskt
påtryckningsmedel.
Internationella råvaruregleringar under
mellankrigstiden
Avsevärt större betydelse än dylika exportskatter
och produktions- eller handelspolitiskt präglade
exportrestriktioner har emellertid de export- och
pro-duktionsrestriktioner eller andra åtgärder som
vidtagits av en stat eller flera stater i gemenskap i syfte
att utöva en fortlöpande kontroll av prissättningen på
världsmarknaden. I talrika fall har dessa åtgärder
satts i verket i samarbete med internationella truster
eller karteller, ofta sedan dessa först på egen hand
sökt genomföra en marknadsreglering. Mellan 1925
och 1929 förelåg mer eller mindre framgångsrika
försök till statsunderstödd eller annan internationell
kontroll beträffande följande viktiga råvaror: vete,
socker, koppar, gummi, mineraloljor, kaffe, zink, bly.
järn och stål, kali och aluminium, och efter 1929
tillkom bl. a. salpeter, sågade trävaror och
pappersmassa. I de sistnämnda fallen, den europeiska
trä-varukonventionen (European Timber Exporters’
Con-vention, eller »ETEC»), och den internationella
sulfitkartellen (Sulphite Pulp Suppliers, eller »SPS»), av
vilka respektive svenska industribranscher var
medlemmar, var det dock för Sveriges vidkommande inte
fråga om något stöd från statens sida. Ett stort antal
andra råvaror än de här uppräknade har vid skilda
tidpunkter varit underkastade försök till
internationell reglering, väsentligen med statens stöd i skilda
länder, såsom te, ull, natursilke, hudar, fosfat, kött
och mejeriprodukter.
Statens syfte med att direkt ge sitt stöd åt dylika
marknadsregleringar kan i vissa, inte alltför talrika
fall ha varit att direkt tillföra statskassan inkomster
(där staten själv är företagare i stort inom branschen,
såsom beträffande den ryska linexporten eller det
japanska kamfermonopolet) eller att stärka
skattekraften hos sådana produktionsgrenar som hotas av
prisfall på sina produkter. I de flesta fall torde dock det
övervägande syftet ha varit att bistå producenterna
och på så sätt skaffa folkhushållet som sådant högre
inkomster eller förhindra arbetslöshet och andra
rubbningar.
Vanligen har dylika regleringar motiverats med
vikten av att stabilisera marknaden och främja
rationalisering inom produktionen. I de flesta fall har
emellertid regleringarna, emedan de helt och hållet
kommit till stånd i producenternas intresse, inte visat sig
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
