Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättsliberalism — frihet reglerad av rätt - Den moraliska rätten - Ekonomisk frihet förutsättning för andlig och politisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2924 RÄTTSLIBERALISM
FRIHET REGLERAD AV RÄTT
R.ÄTTSLIBERALISM. I motsats till den
marxistiska socialismen, som bygger på klassintressen och
makt, har liberalismen ett etiskt underlag.
Liberalismen (se d. o.), som vi hittills känt den, är
huvudsakligen av anglosachsiskt ursprung. Dess moralåskådning
är också närmast engelsk. Hit hör den benthamska
lyckomoralen - »största möjliga lycka för största
möjliga antal» -, Adam Smiths och John Stuart Mills
nyttomoral - utilitarismen, Herbert Spencers
evolu-tionsmoral och slutligen den nu förhärskande
välfärds-etiken, på vilken den s. k.
socialliberalismen bygger.
Den moraliska rätten
saknas visserligen inte helt i
någon av dessa
moralåskådningar; mest framträdande
är den hos John Stuart
Mill. Men inte ens han har
låtit den inta en
dominerande plats i sitt etiska
tänkande.
Den moraliska rätten
Rättsliberalismen är ett
relativt nytt begrepp av
huvudsakligen
skandinaviskt ursprung. Det kan
kortast definieras som en
av rätt reglerad frihet.
Friheten har just de gränser
som rätten, den moraliska
rätten, utstakar. Med rätt
menar rättsliberalismens
anhängare ekvivalens, balans - jämvikt mellan det
man får och det man ger, mellan tjänster och
gentjänster. Rätten förutsätter, att alla och envar har rätt
till livet och till sina faktiska tillhörigheter, däribland
»sitt goda namn och rykte». I vissa av de tio buden
finner man också skarpt formulerade uttryck för den
moraliska rätten. I sin kärna är den lika gammal som
den mänskliga samlevnaden.
Rättsmoralen har ingenting gemensamt med
lyckomoralen. Denna lovar både för mycket och för litet.
Moralen uppfattad som rätt ger ingen garanti för
»lycka». Den anvisar blott vad rätt är - icke för största
möjliga antal utan för alla. Sedan kommer det an på
den enskilde, om denne i ett faktiskt rättstillstånd
förmår känna sig lycklig eller ej. Moralen går inte heller
i god för den enskildes nytta eller välfärd. Men den
kräver avlägsnandet av alla samhälleliga hinder för
den enskilde att på ett hederligt sätt nyttiggöra sina
inneboende krafter och därmed trygga sin egen
väl
färd. Rättsmoralen undviker den vanliga
sammanblandningen av rättfärdighet och barmhärtighet. Den
bestrider inte den senares värde. Tvärtom - den sätter
den högre än rättfärdighet, dock endast under
förutsättning att den barmhärtige bekostar sina
välgärningar med egna och ej med andras medel. Den
största invändningen mot socialliberalismen har varit, att
den ignorerar denna elementära rättsregel.
Rättsliberalismen har, till skillnad från den gängse
liberalismen, sina rötter i franskt tänkande några
årtionden före den stora
revolutionen, nämligen hos
fysiokraterna. (Se härom
närmare i Gunnar
Löwe-grens bok om Turgot, s.
55 ff.) Men klarast och
allsidigast har den utformats
av danska filosofer från
början av detta
århundrade: Severin Christensen,
C. Lambek, Axel Dam, C.
N. Starcke m. fl.
Ekonomisk frihet
förutsättning för andlig och politisk
Rättsliberalismen
innesluter givetvis i sig den
andliga och politiska
friheten. Men dessa
frihetsformer förutsätter, för att bli
fullständiga och varaktiga,
ekonomisk frihet, dvs.
ekonomisk rättvisa.
Det är, anser man, en statsuppgift av första
ordningen att garantera denna rättvisa.
Rättsliberalismen underkänner ekonomiska, i lag stadgade
särrät-tigheter av varje slag. Den kräver fullständig
frihandel, inte främst därför att den är nyttigast utan därför
att skyddstullar innebär rättsstridiga privilegier. Den
medger enskild äganderätt till mark och
naturtillgångar endast under förutsättning, att ägarna erlägger en
avgift till det allmänna som motsvarar privilegiets
värde. Den vill garantera rättssäkerheten individerna
emellan även ekonomiskt och kräver därför lagar som
tryggar den fria prisbildningen och den fria
yrkesutövningen i den mån dessa äventyras av
yrkessam-manslutningar, priskarteller etc. Rättsliberalismen
erkänner över huvud taget inga andra monopol än de
som utgörs av duglighet hos den enskilde.
Sitt organiserade uttryck har rörelsen i Danmarks
Retsforbund, grundat 1919, och i Sveriges
Rättsför-bund, grundat 1949.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
