Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räven — folksagans slughuvud - Räven tycker om rönnbär - Den fina pälsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄVEN 2925
Räven — den svenska skogens »hälsovårdspolis».
FOLKSAGANS SLUGHUVUD
Räven är det största av de rovdjur som lyckats
hålla sig kvar över hela vårt land och klara sig undan
förföljelsen från människan. Till stor del beror detta
på hans utomordentliga list och förslagenhet, men en
medverkande omständighet är också att hans argaste
fiende, vargen, utrotats.
Man kan få höra de mest motsatta uppfattningar
om rävens eventuella skadlighet eller nytta. En vitt
utbredd åsikt är t. ex., att räven framför allt lever av
viltet i skogarna och av gårdarnas höns. Och sant är
naturligtvis, att han skattar viltbeståndet och även
plundrar en och annan hönsgård, när han kommer åt,
framför allt kanske vid de tider då han har ungar,
ty ungarna fordrar mycket mat. Men detta hör ändå
till undantagen. Rävens förnämsta föda utgörs av
små-gnagare, i synnerhet sorkar och skogsmöss. Men han
fångar också större insekter, såsom skalbaggar, och
han fiskar gärna, om han bor vid något vattendrag.
Räven tycker om rönnbär
Under hösten äter han dessutom bär, frukter och
ibland även havre. Rönnbären tillhör då hans mest
uppskattade föda. Han uppehåller sig gärna i
närheten av bebyggda platser, men detta beror nog inte så
mycket på tillgången till höns som på gårdarnas
av-skrädeshögar och rikedomen på feta råttor.
Vid rävlyorna påträffas ofta en mängd rester av
både jaktbart vilt och husdjur. Att därav dra
slutsatser om rävens skadlighet kan vara förhastat. Han
släpar nämligen hem döda djur och delar av större as,
som han träffar på i markerna eller i avskrädeshögar.
Sjuka och skadskjutna djur faller naturligtvis i
första hand offer för räven. Han gör sålunda nytta som
en markernas »renhållningsarbetare».
På grund av alla dessa förhållanden får man nog i
allmänhet räkna räven som ett nyttigt djur, där han
inte uppträder för talrikt. Där så är fallet, får
människan träda in med sin jakt och återställa jämvikten.
Räven har en utomordentlig förmåga att anpassa sig
efter de mest skiftande förhållanden, och han
utvecklar en mycket framgångsrik slughet och skicklighet
i sina bemödanden att undfly människans alla
för-såt. Sin bostad väljer han med stor försiktighet. Han
slår sig gärna ner i något gammalt, väl skyddat
gräv-lingsgryt, men han kan också gräva ut sin lya själv.
Den fina pälsen
Räven uppträder i en mängd olika färgvarieteter.
Den mest uppskattade är den i Canada
hemmahörande silverräven, en färgvarietet av den
amerikanska rödräven. Den har en svart päls, i vilken delvis
silvervita hår är inblandade. Svansspetsen är rent vit.
Arten har alltid varit sällsynt och blev genom
hänsynslös fångst allt sällsyntare och fåtaligare. På
1880-talet kom emellertid två pälsjägare på idén att
försöka uppföda silverrävsungar och få djuren att
trivas så väl, att de förökade sig i fångenskapen. De
lyckades och lade därmed grunden till en omfattande
industri. Nu produceras rävskinn för många miljoner
kronor årligen (se Pälsdjur). Silverräven har därmed
blivit ett nytt husdjur, ett husdjur i lyxens tjänst.
Men så husdjur den är, är den ganska skygg och vild
och synnerligen ömtålig.
En vacker liten räv, som förekommer i vårt lands
fjälltrakter, är fjällräven. På sommaren är den
blå-eller brunaktig till färgen, och under vintern ståtar
den i en vit päls. En även under vintern blågrå
varie-tet finns. Det är denna som kallas »blåräv». Utom i
vårt lands fjälltrakter förekommer den också i norra
Nordamerika och på Grönland. Tyvärr har den under
de allra senaste åren nästan helt och hållet utrotats
hos oss på grund av hänsynslös förföljelse för det
värdefulla skinnets skull och på grund av allmänt
rov-djurshat. Nu är den emellertid fridlyst, men tyvärr
förekommer den alltjämt ytterst sparsamt. För att
förhindra den totala utrotningen, trots fridlysningen,
funderar man på att inplantera fjällräv i Härjedalen.
Fjällräven lever liksom den vanliga räven framför
allt av sorkar, möss och andra smådjur.
Också fjällräven, blåräven, har gjorts till husdjur
för pälsens skull och hålles allmänt i
pälsdjursfar-merna.
Det finns många andra rävar. På de asiatiska
stäpperna förekommer t. ex. den lilla stäppräven och i
Nordafrikas öknar den endast omkring J/2 meter långa
ökenräven eller fenneken, som har ofantligt stora öron
och är ett ytterst förtjusande och graciöst djur.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
