Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schopenhauer, Arthur — allt liv är lidande - »Världen som vilja och föreställning» - Pessimistiskt lynne - Schubert, Franz Peter — romansens mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295° SCHUBERT
Arthur Schopenhauer — den store pessimisten bland de
europeiska filosoferna och en temperamentsfull och outtröttlig
fiende till alla filosofiprofessorer med deras enligt hans
mening undermåliga filosofi.
tukthusarbete, Ixions hjul står still.» Men konsten
kan blott skänka oss korta ögonblick av befrielse.
Vill vi varaktigt äga den inre friden, måste vi gå den
väg som helgonet och asketen visar: vi måste utplåna
viljan till liv hos oss och nå fram till den begärlöshet
som den indiska filosofin kallar nirvana. Medlidandet
är för Schopenhauer den högsta av alla dygder. I sitt
arbete Die beiden Grundproblems der Ethik (Debåda
grundproblemen i etiken, 1841) lägger han
medlidandet till grund för moralen.
Pessimistiskt lynne
Schopenhauers pessimism beror till stor del på hans
egen lynnesbeskaffenhet och är därför inte
allmängiltig. Men å andra sidan måste man erkänna, att
Schopenhauer fäst uppmärksamheten på många viktiga
livsproblem. Han är en värdefull motvikt mot all
lättvindig optimism. Som författare är Schopenhauer en
av de mest betydande den tyska litteraturen äger.
Hans böcker kan verkligen läsas med utbyte av vem
som helst. De har också nått stor spridning, och de
flesta av dem finns i svenska översättningar.
Schopenhauer har påverkat många stora andar,
t. ex. Richard Wagner, Nietzsche och Thomas Mann.
Många av hans tankegångar återfinner man hos
Sigmund Freud, psykoanalysens upphovsman. I Sverige
märker man hans inflytande bl. a. hos Viktor Rydberg,
August Strindberg, Per Hallström och Bertil Malmberg.
ROMANSENS MÄSTARE
ScHUBERT, Franz Peter (1797-1828),
österrikisk kompositör. Tonkonstens historia är rik på
genier, som hunnit med att skapa ofattbara mängder
musik; Orlando di Lasso skrev över 2 000
kompositioner, Telemann lika många som de produktiva Bach
och Händel tillsammans, medan Mozart under sin
blott 36-åriga levnad hann med ett otal verk på alla
områden. Priset i flit och lätthet att komponera tas nog
emellertid av Schubert. Han blev knappt 31 år men
skrev från ungefär 15 års ålder nära 600 sånger, ett
tiotal operor eller sångspel, 9 symfonier samt en
oändlig mängd kammarmusik, kyrkomusik och
pianoverk. Enbart att skriva ned alla dessa
kompositioner under en så kort livstid är en imponerande
prestation, och då man vet, att de nästan alla är
värdefulla, förstår man, att denne unge konstnärs själ
måste ha varit fylld till brädden av musikaliska idéer,
som med ofattbar lätthet rann ur hans penna.
Om mäktigheten i Schuberts inspiration går många
historier. Till de bekräftade hör den, att han på en
enda dag skrev inte mindre än åtta sånger, kompletta
med ackompanjemang. Mera en anekdot är kanske
följande: Schubert satt på ett värdshus tillsammans
med sina vänner och bläddrade i en bok. Plötsligt
visade han på en dikt och utropade: »Om jag bara
hade ett notpapper! Jag har kommit på en sådan bra
melodi.» Någon fick fatt på en matsedel, linjeradeden
på baksidan - och så började Schubert skriva mitt i
larmet från kägelbanor, restaurangkapell och
vännernas sorl. Efter en stund var Horch auf die Lerch’, en
av mästarens bästa sånger, skapad.
Schubert var en äkta wienare. Han var född i en
förstad till den österrikiska huvudstaden, där han,
undantagandes några kortare resor och utflykter,
tillbringade hela sitt liv. Hans far var en musikalisk
skollärare, och i hemmet spelades flitigt. Åtskilliga
av Schuberts kompositioner kom till för att utföras i
familjekretsen eller bland vännerna. Som pojke kom
han in i den kejserliga sångskolan, och på hans
betyg, som ännu finns bevarat, har läraren antecknat:
»en ovanlig musikalisk talang» och »spelar svåra
saker från bladet». 1813 lämnade Schubert skolan och
blev själv följande år lärare i sin fars skola, en syssla
som han avskydde men uthärdade i tre år, tröstande
sig med tanken att han därigenom slapp en ännu
olidligare militärtjänst. Åren 1814-16 skrev Schubert
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
