Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schumann, Robert — en lyrisk tonsättare - Klaverstycken och sånger - Schweitzer, Albert — läkare, orgelvirtuos och teolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHWEITZER 2953
dock utan större framgång, på musikdramatiken,
följande en hela livet varande kärlek till scenen. Hans
enda opera, Genoveva, anses inte som något lyckat
verk.
Med 1850 ingick Schumanns konst i sitt sista skede,
präglat av rastlöst skrivande, ofta utan inre lugn och
samling, vilket avsatt spår i många verk. Utmärkta
arbeten skapades dock även nu: den strålande,
»rhen-ska» Ess-dursymfonin (nr 3, 1850), som inspirerats
av ett besök i Köln-domen, violinkonserten i d-moll
(1853), den fina körballaden Vom Pagen und der
Kö-nigstochter (1852) o. a.
Schumanns insatser blev av genomgripande art, och
hans konst har visat nya vägar på såväl
klaverstyc-kets som kanske främst liedens område, där han står
i mitten av den förnämliga trion Schubert-Schumann
-Brahms. Han var en utpräglat lyrisk »Kleinkünstler».
Sina bästa verk skapade han nämligen inom de
mindre formernas område, och där kan hans musik vara
svärmisk och drömmande men också käck och
manlig. Som tonsättare fick Schumann en mängd
efterföljare. Den mest självständige och betydelsefulle var
Johannes Brahms.
Även som skriftställare verkade Schumann med
iver och talang. Tillsammans med några unga
lika-tänkande grundade han 1834 Neue Zeitschrift für
Musik. I denna tidskrift publicerade Schumann många
uppsatser, i vilka han frejdigt proklamerade nya mu-
Robert Schumann.
sikaliska ideal. Berömd för sin framsynthet och
musikhistoriska betydelse är hans entusiastiska
artikel om Brahms (1853). Redan 1831 hade han skrivit
en liknande artikel om Chopin.
LÄKARE, ORGELVIRTUOS OCH TEOLOG
ScHWEITZER, Albert (f. 1875). Vår tid är inte
fattigare på färgstarka gestalter och personligheter än
någon annan tid. Men det är blott få av nutidens »stora
män» som genom sin personlighets resning förmått
förverkliga även ett moraliskt ideal. Till dem hör
Albert Schweitzer.
Till börden är han elsassare, och sina akademiska
studier bedrev han i huvudsak vid universitetet i
Strasbourg. Det var inte precis några normala studier.
Schweitzer besatt inte blott en ovanlig intelligens och
en otrolig arbetsförmåga utan också en däremot
svarande aptit på skilda forskningsområden. När han
trettioåttaårig utnämndes till professor vid teologiska
fakulteten i Strasbourg efter epokgörande
religions-historiska forskningar, hade han hunnit med att bli
såväl teologie som filosofie och medicine doktor. Och
samma år som han utnämndes till professor reste han
till Lambarene i Franska Ekvatorialafrika för att slå
sig ned som missionsläkare!
Då var han emellertid redan ryktbar på ett helt
annat område: som musiker och musikforskare.
Schweitzer hade 1905 utgivit ett uppmärksammat
arbete över Johann Sebastian Bach och dessutom blivit
Albert Schweitzer fotograferad 1954 i sitt arbetsrum på
urskogssjukhuset i Lambarene.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
