Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segling, segelfartyg — segelkonsten - Seglingens teori - Segel och rigg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2972 SEGLING
Ingenjör Fredrik Ljungströms intressanta uppfinning,
Ljung-strömsriggen. I bidevind ligger de båda seglen ihop, medan
de vid akterlig vind slås isär så att segelytan blir dubbelt så
stor. Masten saknar vant och är vridbar.
sidled (lateralmotståndet). Den framdrivande
kompo-santen kan alltså vara mycket mindre än den
tvärs-riktade och ändock verka till en huvudsaklig
rörelseriktning föröver.
I och med att båten rör sig föröver, kommer vinden
inte att träffa seglen i samma riktning som då båten
ligger stilla, utan vinden kommer mer och mer
för-ifrån med båtens ökade fart. Denna vindriktning
kallas den skenbara vinden. Kommer vinden från endera
sidan, rör sig båten inte heller rakt föröver i sin
kölriktning, då ju skrovet i någon mån förflyttas åt lä.
Vinkeln mellan denna »fartygets väg genom vattnet»
och dess stävriktning kallas avdriftsvinkel.
Huru den skenbara vinden kan ändra sin riktning i
förhållande till båten är lätt att finna av följande. Om
man tänker sig sitta i en snabb motorbåt och har en
vind av 10 m/sek. akterifrån, kommer skenbara
vinden att bli lika med noll, om man går med vinden och
med samma fart som denna.
Ökar man båtens fart till mera än 10 m/sek., blåser
skenbara vinden förifrån med samma hastighet
varmed båtens fart överstiger den verkliga vindens.
Fig. i på s. 2974 klargör kraftparellellogrammen.
Genom ett enkelt experiment kan man även pröva sig
till resultatet. Lägg en rak linjal på ett bord och en
trekantig vinkelhake bredvid, såsom i fig. 2, håll fast
linjalen och tryck med en blyertspenna e. d. mot
vinkelhakens sneda kant, så kommer denna att glida åt
sidan. Blyertspennan motsvarar här vindtrycket,
vinkelhakens sneda kant seglet och linjalen avdrifts- eller
lateralmotståndet.
Om vinden kommer in rakt akterifrån, säges man
segla platt fördevind eller med platt akterlig vind,
kommer den in snett akterifrån, säges man segla med
vinden på låringen eller slöra. I båda fallen kan man
även sägas länsa. Kommer vinden in vinkelrätt från
endera sidan, säges man segla för halv vind, och
skulle man möta vinden rakt från det håll till vilket
man vill komma, har man den stick i stäv.
Man får då lov att kryssa, det vill säga segla båten i
en riktning så nära vinden som möjligt, hårt eller dikt
bindevind, samt då och då vända och taga in vinden på
andra sidan för att inte komma för långt från den
önskade kurslinjen. Seglingen mellan vändningarna
kallas ett slag för styrbords eller babords halsar,
beroende på om vinden kommer in från styrbord
(höger) eller babord. Är vindens riktning inte rakt ifrån
målet, kan man kanske nå detta med ett enda slag,
sträckbog, och kan man fira ut något på skotten,
säges man segla lätt bidevind.
När man inte seglar bidevind, säges man segla för
öppen vind eller rumskots.
Segel och rigg
Råseglet tillät inte ett fartyg att ligga så nära
vindriktningen som snedseglen, varför moderna båtar
numera så gott som uteslutande är försedda med segel
av det senare slaget. På långfärdskryssare
förekommer dock ännu råsegel, bredfock, som användes vid
lämplig vindriktning. Några olika slag av snedsegel,
som under tidernas lopp använts och fortfarande
används, är loggert- eller latinseglet, spriseglet,
gaffelseglet och bermudaseglet. Endast de två sistnämnda
förekommer numera mera allmänt på nöjesbåtar. I
förening med dessa används stagsegel, vilka sträcks
utefter mastens eller masternas förliga stag.
Vid segling rumskots används synnerligen stora,
lätta försegel, såsom genuafock, ballong och
spinna-ker. (Genuafocken används även på kryss i inte
alltför hård vind.) Gaffelseglen har övre liket (lina,
fast-sydd i kanterna av ett segel) litsat (fästat) till ett
rundhult (master, bogspröt, stänger, rår, gafflar,
bommar m. m.), i detta fall gaffeln, som hissas akter
om masten i en ställning, som pekar mer eller mindre
uppåt. Det förliga liket är litsat till masten eller fästat
till mastringar, och det undre liket är oftast litsat till
en bom.
Pekar gaffeln rakt upp i mastens förlängning,
kallas seglet (sliding-) guntersegel som mycket liknar
bermudaseglet. Det sistnämnda är med hela förlikets
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
