Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segling, segelfartyg — segelkonsten - Båttyper - Segelsällskap och sammanslutningar - Segling med yachter - Segling på is - Semester — vila och rekreation åt alla som arbetar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEMESTER 2975
speciellt i Sverige och Finland men som även finns
representerad i Schweiz, Italien, Holland, Danmark
och Argentina, tillhör inte R-yachterna.
För atlantkappseglare och havskryssare finns
andra mätningsregler.
En inhemsk typ är skärgårdskryssaren, vilken
förekommer i klasser från och med 15 t. o. m. 150 m2.
Beteckningen angiver ej alls den verkliga
segelarean.
Vidare finns ett stort antal entypsklasser (i Sverige
ett 80-tal!), där rigg och skrov skall vara identiskt
lika. Den kanske främsta sportbåten av dessa är
star-båten, vilken finns över så gott som hela den
civiliserade världen.
Segelsällskap och sammanslutningar
Den förste kände nöjesseglaren är antagligen prins
Henrik av Wales, vilken redan 1604 lät bygga sig en
lustbåt hos skeppsbyggmästaren Phineas Pett.
Kappsegling hör man talas om först 1660, då konung
Karl II kappseglade på Themsen på en sedermera
mycket använd bana mellan Greenwich och
Graves-end. Det första kända segelsällskapet tros ha varit
The Water Club of the Harbour of Cork, bildat 1720,
vilket sedermera utvecklades till Royal Cork Yacht
Club. Kungl. Svenska Segel Sällskapet är även en av
de äldsta sammanslutningarna, stiftat 1830.
Segling med yachter
Nordens seglare tillhör världens främsta — inte
minst de svenska, som bl. a. vunnit fem olympiska
guldmedaljer - och har dominerat de flesta av de
tävlingar där i våra vatten vanliga båttyper
förekommer, t. ex. seglingarna vid olympiska spelen, om
guld-och entonnarpokalerna etc. I de anglosachsiska
länderna förekommer även segling med stora yachter,
bl. a. kappseglingarna om Amerika-pokalen, som
samtliga 16 gånger vunnits av Förenta staterna över
de brittiska utmanarna. De deltagande båtarna får ha
upp till 300 tons deplacement, och en besättning på
ett 20-tal man är inte ovanlig.
Segling på is
Även om segling i vatten är det naturligaste och
vanligaste, kan segling bedrivas även på annat sätt,
speciellt på is men någon gång även på skarsnö, t. ex.
på högfjällsplatåerna eller de kanadensiska prärierna
med ett handsegel och skidor på fotterna.
Isjaktsegling i primitiv form finns omtalad redan
på 1500-talet men är sannolikt mycket äldre, varvid
man använde vanliga båtar som försetts med medar.
I slutet av 1700-talet började denna form av segling
utövas som sport i Nordamerika, varvid ett segel
monterades på en släde, och under senare delen av
1800-talet har en rad specialkonstruktioner utförts,
som gjort isjakten till den snabbaste motorlösa
farkost som finns näst segelflygplanen. Hastigheter på
upp till 160 km/tim. har sålunda uppmätts! Sverige
var till omkring 1930 ledande i Europa men
passerades senare av Lettland, Tyskland och Estland, där
isjaktsegling bedrivits i rätt stor utsträckning.
Tekniken är i stort sett samma som vid båtsegling
med ett undantag: man kan inte segla i medvind med
utfirat segel, eftersom isjakten är snabbare än
vinden. På grund av de svindlande hastigheterna måste
alltid stor försiktighet iakttas.
Skridskosegling är en i jämförelse med
isjaktsegling billig sport. Seglet föres med händerna, och
högre hastigheter än 85 km/tim. har inte uppmätts.
Seglaren använder långa »segelskridskor», och
sporten är tröttande för såväl armar som ben.
VILA OCH REKREATION ÅT ALLA SOM ARBETAR
Semester innebär betald ledighet. Det är en
lag-stadgad rättighet, som inte kan fråntagas någon vare
sig genom tvång eller genom frivilliga
överenskommelser.
Denna lagstadgade semester infördes först år 1938
med en lag, som garanterade 12 dagars semester för
ett års arbete. Dessförinnan hade rätten till semester
reglerats antingen genom tjänstereglementen för
tjänstemännen eller genom kollektivavtal för
kroppsarbetarna. Någon allmän semester var det emellertid
inte fråga om. För stats- och
kommunaltjänstemän-nens del hade man visserligen ganska tidigt infört
regelbunden ledighet med bibehållande av
löneförmånerna. Men för kroppsarbetarna lyckades det först på
1920-talet att få in semesterbestämmelser i kollektiv-
avtalen. Dessa avtal omfattade emellertid på den
tiden långt ifrån alla arbetare, och semestern var kort,
i regel högst en vecka. En utredning år 1937 visade
att % av de kollektivavtalsanställda arbetarna hade
ordnad semester. Den varade normalt endast 5 dagar
och förlädes då till midsommarveckan.
Är 1945 ersattes 1938 års lag av den nu gällande
semesterlagen av den 29 juni 1945. Inom denna lags
ram har sedermera genomförts vissa utbyggnader av
semestern, framför allt genom införandet av allmän
treveckorssemester från 1951.
Semesterlagen gäller först och främst för alla
arbetstagare i enskild tjänst med undantag endast för
arbetstagare, som är medlem av arbetsgivarens familj
eller uteslutande avlönas genom andel i vinst. Den är
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
