Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sexualkunskap — upplysning om sexuallivet - Människan inför sexualiteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2982 SEXUALKUNSKAP _______________________________
Många föräldrar drar sig för att tala med sina barn
om det som hör till sexuallivet. De borde tänka på att
barnen tar upplysningar på detta område lika
naturligt som i fråga om alla möjliga andra förhållanden
vi strävar att ge dem kunskap om. Det är inte de som
känner blygsel och skam inför det sexuella utan
föräldrarna. Särskilt svårt kan det vara för föräldrar som
själva haft sexuella problem att brottas med. Men de
borde betänka att bristen på upplysning kan leda till
att barnen får samma eller liknande svårigheter som
de själva haft. Numera finns det också många kloka
handledningar i dessa frågor, t. ex. Ottesen-Jensens
»Säg barnet sanningen» och Hegelers »Hur går det
till, mamma?»
Småbarn tycker om att peta på och leka med sin
kropp. Om man utfärdar förbud för dem att leka just
med könsdelarna inför man redan då ett skrämmande
moment i sammanhanget. Det är onödigt att förse
hithörande ting med tabun som att barnet
nödvändigtvis måste ha händerna ovanpå täcket när det skall
somna. På så sätt väcker man endast dess lust att
undersöka det hemlighetsfulla som man inte får röra.
Konsekvensen blir också att uppfostraren får svårare att
tala om könsfunktionerna, när barnen behöver
upplysning. På barnens frågor angående könsorganen och
hur småbarn kommer till bör man svara enkelt och
naturligt. Barnen vill sällan ha långa utläggningar
utan nöjer sig tillfälligt med korta förklaringar. Får
de ordentliga svar på sina frågor i detta avseende,
kommer de senare tillbaka till föräldrarna med nya
frågor i stället för att söka sig till grumligare källor.
Mycket viktig är behandlingen av barn som råkat
ut för s. k. »fula gubbar». Det finns individer som har
tagit svår skada av dylika barndomsupplevelser, känt
det sexuella som något fult och skamligt och inte
vågat närma sig normal sexualitet. Det förefaller dock
som om skadan i flertalet sådana fall mera uppstår
genom det larm föräldrarna slår i saken än genom
själva händelsen. Det är klart att man skall anmäla
det, om man misstänker något sådant, men man skall
låta barnet uppleva så litet som möjligt av
föräldrarnas känslochock och upprördhet liksom av förhören
och undersökningarna. Gör man det kan man
åtminstone förhindra att det efteråt uppstår en
sexualhäm-ning. För barnet får upplevelsen i och för sig
knappast skrämmande proportioner förrän det smittats av
de vuxnas stämning - om inte brutalt våld
förekommit i sammanhanget.
När det gäller att ge barnen upplysning i sexuella
frågor får man i allmänhet försöka följa deras
utveckling och i enlighet därmed avgöra hur mycket
man skall säga varje gång. I regel kan undervisning
i sexualkunskap läggas upp efter sådana linjer att
upplysningarna kommer successivt, begynnande med
skillnaden mellan könen och fram till äktenskapets
etik. En del föräldrar tycker det är bra att kunna
överlåta ansvaret för denna upplysning på skolan,
medan andra gärna själva vill tala med sina barn
om dessa saker. Det torde också vara naturligt att
det är föräldrarna (i allmänhet modern) som
upplyser flickan om den väntade första menstruationen och
dess innebörd och (i allmänhet fadem) som talar om
för pojken varför han får nattliga sädesutgjutningar.
Det förefaller också mest naturligt att föräldrar
-med den rätta inställningen! - talar med sina barn
om onanin eller, som den kallas,
självtillfredsställelsen (ipsationen). Skilda undersökningar har visat att
onanin (namnet är hämtat ur Gamla testamentet från
en scen där Onan låter sin säd spillas på golvet för att
inte få barn med en svägerska) är synnerligen
vanlig. Somliga forskare uppger så hög siffra som 90-95
% för pojkarnas del. (För USA:s del uppger Kinsey
92 %.) I fråga om flickor brukar procentsatsen vara
lägre. Men siffran är ändå större än man är benägen
att tro. I äldre framställningar talades det ofta om att
onanin skapade nervositet, skadade ryggmärgen,
ledde till hjärnuppmjukning eller annat i samma stil.
Det har emellertid visat sig, att onanin inte medför
några fysiska vådor. Om den framkallar nervösa
symtom, beror det på att man känner sig rädd
för och skamsen över att ha gjort något förbjudet. Det
som är farligt i fråga om onanin är alltså föräldrarnas
varnande och dömande inställning.
Särskilt för könsmogna pojkar är onanin en
vanlig och naturlig företeelse. Sädeskropparna samlas i
stor myckenhet och kan vålla rent fysiskt obehag om
inte en avtappning någon gång sker. Om man inte
tillgriper onani, reglerar förhållandet sig själv genom
uttömningar (pollutioner) under sömnen. Under
sådana omständigheter inträder alltså en självreglering,
som visar hur naturlig sädesuttömningen är. - Detta
faktum bör stå klart för föräldrar och uppfostrare
och inge dem förståelse för vad som sker med den
unga människan, som fysiskt är mogen för samlag
men psykiskt och allmänt sett kanske inte är det.
Oron och frågandet under puberteten bör inte ökas
eller markeras starkare genom en av de vuxna
bibringad felaktig inställning till onanin.
En korrekt och saklig upplysning om sexuella
angelägenheter bör numera också omfatta
preventivteknik. Bristande upplysning i detta avseende har
förorsakat alltför många oönskade graviditeter.
Det skadar inte heller att låta ungdomarna veta att
inte ens inom alla äktenskap fungerar sexualiteten på
tillfredsställande sätt. Man behöver inte gå in på
dessa svårigheter men bör göra klart för de unga att
variationer i olika avseenden inte behöver vara något
abnormt. Även sådana upplysningar bör göra klart för
dem att det sexuella inte är ett njutningsmedel som
man nyfiket kan handskas med hur som helst utan
något finnyanserat och väsentligt för våra
anpassningsmöjligheter i tillvaron.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
