Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sexualkunskap — upplysning om sexuallivet - Den ökande sexualupplysningen - Människan inför sexualiteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXUALKUNSKAP 2981
UPPLYSNING OM SEXUALLIVET
SEXUALKUNSKAP. Sedan förra århundradet
har det skett en markant omsvängning i den
allmänna inställningen till sexuella frågor. Tidigare
dominerades detta område av en asketisk, puritansk
livssyn; det sexuella ansågs vara något fult och
syndigt, som man endast antydningsvis kunde tala om.
På sina håll råder fortfarande en strängt asketisk syn
på sexuella förhållanden, men i stort sett har en
avsevärd förändring inträtt. Stor betydelse för denna
utveckling har säkerligen Freud och psykoanalysen haft
genom sitt hävdande av sexualiteten som det för
människan väsentligaste. Också andra kulturella
strömningar såsom det från författaren D. H. Lawrence
hämtade livsdyrkareidealet har betytt åtskilligt för
en klarare syn på sexualiteten. Visserligen gjorde sig
både Freud och Lawrence skyldiga till överdrifter,
men sådant hör till pionjärgärningen.
Det går inte att belägga med siffror och statistik
vad den ökade sexualupplysningen har betytt. Det
förefaller emellertid som om problematiken på
området minskat; i varje fall är man numera mindre
rädd att tala om hithörande spörsmål. Forskning och
upplysning har visat att onanin, som för många
varit en dold pina, i stort sett inte är något skadligt eller
ovanligt. Bättre preventivmedel och ökad kunskap om
deras användning har minskat risken för icke önskade
havandeskap och därmed givit kvinnan större
möjlighet till trygghet och utlevelse vid samlaget. Den
vidgade synen på de sexuella frågorna har också gjort
att variationer och avvikelser i fråga om det sexuella
beteendet bedöms som mera naturliga. Inte minst i
detta avseende har amerikanen A. C. Kinseys båda
rapporter om mannens resp, kvinnans sexuella
beteende varit till hjälp för förståelsen. Man bör dock
inte glömma att hans undersökning är utförd i USA
och inte äger direkt tillämpning på svenska
förhållanden.
Den ökade sexualupplysningen
Engelsmannen Thomas Malthus (1766-1834)
framstår som en av nyare tidens främsta förkämpar
för barnbegränsningen, även om hans recept var
väntan med ingående av äktenskap till sen ålder och
sexuell återhållsamhet. Med namnet hämtat från
denne pionjär för barnbegränsning som program blev
nymalthusianismen livligt debatterad mot slutet av
1800-talet. Det gav bl. a. upphov till
sexualpsykolo-gisk forskning med Havelock Ellis som kanske
främsta namn. Därmed aktualiserades också frågan om
användande av preventivmedel. Nymalthusianismen
är den riktning som kanske starkast propagerat
härför.
Frågan om sexualupplysning och barnbegränsning
blev givetvis uppmärksammad också i Sverige och
1903 tillsattes den s. k. reglementeringskommittén
med uppgift att undersöka om sexualundervisning
borde införas. Resultatet blev positivt, men andra
instanser bromsade och sexualundervisning infördes
endast vid seminarierna. Även 1925 motsatte sig
Skolöverstyrelsen införande av obligatorisk
sexualundervisning i skolorna. Då fanns det ändå en stark
motivering för denna undervisning genom den från 1919
tillämpade lex veneris, lagen om könssjukdomar, som
förutsätter viss sexualkunskap för förebyggande av
nedsmittning genom könssjukdomar. Enligt denna lag
är det straffbart att föra könssjukdom vidare. Som en
följd av bestämmelserna erhåller de smittade fri
läkare- eller sjukvård samt fri medicin.
Efter hand har inställningen ändrats beträffande
skolan och sexualundervisningen. Härvid synes en
verkningsfull propaganda ha utövats bl. a. av det 1933
på privat initiativ startade Riksförbundet för sexuell
upplysning. Flera privatpersoner såsom Elise
Ottesen-Jensen, Johan Wintzell och Ada Nilsson har under
täta föreläsningsturnéer arbetat för att sprida
kunskaper på detta område. Deras verksamhet har också
bidragit till att påvisa behovet av ökad upplysning.
Detta har beaktats på olika sätt. I 1935 års
undervis-ningsplan för rikets läroverk finns sexualkunskap
medtagen. 1942 utfärdades en kungl. kungörelse med
innebörd att sexualundervisning borde förekomma i
folkskolan. Ställning som obligatoriskt ämne i folkskolan
har sexualundervisningen fått från och med den 1/1
1955. Trots enstaka lokala protester synes tiden
mogen för ett accepterande av denna åtgärd. Den har
förberetts bl. a. genom att Skolöverstyrelsen sedan
länge anordnar kurser för lärare i sexualundervisning.
Människan inför sexualiteten
Motiveringen till att både barn och vuxna behöver
känna till sexuella förhållanden är dels positiv, dels
negativ. Genom att man undviker eller häver
mörkläggningen i fråga om sexuella frågor slipper de
växande ungdomarna en del av den plåga som den
omvälvande könsmognaden innebär. Man kan förhindra
missuppfattningar på området och undvika att det
sexuella blir skuldbelagt. Den positiva motiveringen
är att människan genom sexuallivet fått vissa
lycko-möjligheter vilka - rätt utnyttjade - utgör en källa
till förnyelse och tillfredsställelse. Sexualiteten
betyder under alla omständigheter mycket för individen
- även om man inte får övervärdera den så som
psykoanalysen gjort och se den som det väsentligaste
i livet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
