- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 6. R - Su (2777-3296) /
2992

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund — en svensk-polsk konung - Arvfejden mellan Sverige och Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2992 SIGISMUND

Konung Sigismund. Efter en oljemålning av B. van Uther i
Uffizigalleriet, Florens.

EN SVENSK-POLSK KONUNG

Sigismund (1566-1632), poisk konung
1587-1632, svensk konung 1592-99. Då Sigismund föddes,
satt hans föräldrar, Johan III och Katarina
Jagello-nica, fängslade på Gripsholms slott, vilket skulle
kunnat tas som ett varsel om att hans liv skulle bli rikt
på bekymmer och olyckor. Prinsen uppfostrades till
katolik - både av religiösa och av politiska skäl.
Modern var katolik, fadern hade åtminstone vid den
tiden stark dragning åt katolicismen, och sonen blev en
lydig son av den allena saliggörande kyrkan. Såsom
katolik skulle Sigismund, vars mor var polsk
prinsessa, också enligt faderns mening ha utsikt att bli
konung i Polen, och därmed skulle en svensk-polsk
front mot Ryssland kunna åstadkommas. Han räknade
också rätt såtillvida, som Sigismund verkligen blev
vald till polsk konung (1587). Då han någon tid

efter Johan HI:s död begav sig över till Sverige för
att taga sitt fädernerike i besittning, följdes han av
den katolska världens livliga intresse och
förhoppningar. Med honom reste den påvliga nuntien
Malas-pina och några jesuitiska biktfäder. Det gällde
ingenting mindre än ett återinförande av katolicismen i
Sverige. Sigismund stack inte heller under stol med
sina avsikter i den vägen men stötte på ett intensivt
motstånd hos det svenska folket. Som
motståndsrörelsens ledare framträdde Sigismunds farbroder hertig
Karl (sedermera Karl IX). Redan vid
kröningsriks-dagen i Uppsala 1594 kom det till en första kris. Då
kungen uppfordrades att som villkor för sin kröning
underskriva en konungaförsäkran, som gav säkra
garantier mot katoliseringsplanerna, sökte han först
komma ifrån saken genom tvetydiga kompromisser,
men då detta avvisades, skrev han under
konungaförsäkran. Samtidigt avgav han emellertid »inför Gud,
änglarna, den apostoliska stolen och påven vår
allra-heligaste herre Clemens VIII» ett hemligt förbehåll,
som gick stick i stäv mot det som han lovat i sin
konungaförsäkran. Kort därefter återvände han till
Polen. (Se även Karl IX.)

Under de följande åren blev situationen i Sverige
alltmer kritisk. Mot Sigismunds och hans anhängares
befarade planer samlade sig större delen av det
svenska folket under hertig Karls ledning till värn för sin
nationella frihet och sin protestantiska religion. Då
spänningen övergått till inbördeskrig, utverkade
Sigismund de polska ständernas medgivande till en ny
expedition till Sverige (1598). Av Malaspinas
rapporter till Rom vet vi nu, att en seger för Sigismund skulle
ha betytt en ohejdad katolsk reaktion i vårt land. Hans
utsikter till framgång föreföll också gynnsamma, ty
han medförde övat krigsfolk och hade flera viktiga
svenska provinser under sin kontroll. Men han
förspillde totalt sina chanser. Vid Stångebro stod det
avgörande slaget. Sigismunds nederlag där beseglade
hans öde som Sveriges konung, och han avsattes 1599.

Arvfejden mellan Sverige och Polen

Om Sigismunds följande öden skall här endast
sägas, att han självklart vidhöll sina anspråk på den
svenska tronen och att ur dessa anspråk uppväxte den
»arvfejd» mellan Sverige och Polen som fortgick långt
efter Sigismunds död. Även i Polen var hans ställning
i fortsättningen föga avundsvärd. Missnöje och
misstro mötte honom på många håll och ledde småningom
till inbördeskrig. Visserligen lyckades han kuva
upp-rorsrörelsen, men hans ställning förblev svag även
därefter. I själva verket började Polens långa
ned-gångstid med Sigismund. Den ohejdade katolska
reaktionen och det ur polsk synpunkt tämligen
meningslösa kriget med Sverige förde Polen in i
svårigheter och medförde uppoffringar som blev ödesdigra
för framtiden.

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 22 00:44:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-6/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free