Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sill och strömming — våra viktigaste matfiskar - Sillens levnadsvanor - Sillens vandringar - Västkust- och östersjöfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILL och STRÖMMING 2999
Sillen och dess lillebror strömmingen, som egentligen endast är en för vatten med lägre salthalt anpassad ras av sillen.
ett par dygn i vaden, för att magen skall hinna bli
tom, innan den tages upp. I annat fall ruttnar den
lätt och blir förstörd. Under en ganska lång period
såväl före som under leken tar sillen ingen föda,
vilket för övrigt är karakteristiskt för många andra
fiskar.
Sillens vandringar
Sillens vandringar har sedan gammalt varit
föremål för ett starkt intresse inte bara från fiskarnas
utan även från forskningens sida. Att kunna
klarlägga de olika faktorer som bestämmer sillens
uppträdande inom olika områden under skilda årstider och
framför allt de stora växlingarna från en period av
år till en annan, är givetvis också av mycket stor
praktisk betydelse. Man skiljer i stort sett mellan
lekvandringar, då sillen samlas till sina lekplatser, och
nä-ringsvandringar, då det gäller för sillen att finna
områden i havet med riklig tillgång på lämplig föda. Vid
norska kusten tillbringar sillen sina första tillväxtår
i och strax utanför fjordområdena för att sedan
sprida sig ut till havs och sedermera endast åter samlas
mot land under vissa bestämda årstider. De norska
fiskarna skiljer på småsill, fetsill, st or sill och v år sill.
Småsillen, upp till 17 cm, är blott ett eller två år
gammal och har inte varit ute på vandring i öppna havet.
Fetsillen är större, 15 å 25 cm, och i regel 2 å 5 år
gammal. De mindre exemplaren utgörs av kustsill, de
större i regel av sill som kommer in mot land från
havet. Fetsillen gör skäl för sitt namn med riklig
fett-bildning kring inälvor och i köttet. Småsill och fetsill
har ännu inte lekt till skillnad från storsill och
vårsill. Storsillen kommer på senhösten in mot kusterna
och är till en början mycket fet men blir under
vintern allt magrare i mån som rom och mjölke
utvecklas och mognar. Storsillen följes under vintern av
vårsillen, som leker först i mars-april. Under sommaren
är de stora norska sillstimmen åter försvunna från
kusten, och många försök har gjorts att söka dem
längre ut till havs utan att detta krönts med större
framgång. Sannolikt sprider sillen sig under denna
period så starkt i havet, att den då inte går att fånga
i någon mängd.
Västkust- och östersjöfisket
Sillfisket vid svenska västkusten är baserat på både
höstlekande och vårlekande sillraser från Kattegatt,
Skagerack och Nordsjön. Här äger dock även rum ett
omfattande fiske under vintern efter redan utlekt
sill. Den kallas banksill eller efter fångstmetoden
vadsill. Den leker i hela västra Nordsjön över
Dogger-banken samt vissa år in mot Skagerack. Leken infaller
under hösten, och vid vinterns början intränger sillen
i Skagerack och stannar där till framemot våren.
Även strömmingen i Östersjön vandrar i samband
med leken. Den höstlekande stammen såväl som
havs-strömmingen samlas då från skärgårdar och vikar till
bankarna utanför kusten, där den leker på 5 å 20 m
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
