Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simfåglar — med simhud mellan tårna - Vildgäss, tärnor och måsar - Skrakarna, ejdrarna och änderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______________________________________________________________________ SIMFÅGLAR 3001
Några simfåglar. Överst t. v. Knölsvanhona med ungar i redet. T. h. Havssula på väg mot boet. Nederst t. v.
Gräsandhonan lägger sig över äggen. T. h. Simmande skäggdopping. Lägg märke till ungen, som bärs på faderns rygg.
fågelberg. De största i världen finns bland Färöarna,
Stora Dimon och Myggenäs. Besättningen på
sistnämnda klippö utgörs utom av måsar mest av lunnefåglar
i miljoner (havssulorna är inte så talrika, och
stormsvalorna och skarvarna förekommer i mindretal),
vilka jämte alkorna här liksom på Norges fågelfjäll
är föremål för en mycket inbringande fångst. Även
äggen finner användning, och ungarna saltas ner
och äts.
Vildgäss, tärnor och måsar
Simfåglar (Natato’res) är den sammanfattande
benämningen på många olika fågelgrupper,
kännetecknade av tårnas simhud samt av benens fäste mer eller
mindre långt bakåt. För oss, som inte färdas på de
stora haven, leder namnet simfåglar tanken närmast
till alla våra sötvattensänder, på vildgässen och
svanarna eller, om vi bor i skärgården, på ångfartygens
följeslagare trutarna, måsarna och tärnorna:
havstruten, silltruten, fiskmåsen och fisktärnan. De två
senare är allmänna även i våra invatten. I vass- och
säv-rika sjöar i södra och mellersta Sverige har den
brun-huvade skrattmåsen under de senaste årtiondena
blivit allt talrikare och grundat allt flera kolonier till
nytta för de i vassarna häckande änderna.
Skrattmåsarna håller nämligen de äggrövande kråkorna på
avstånd. Skrattmåsen hör liksom fisktärnan till
flyttfåglarna.
Skrakarna, ejdrarna och änderna
Lamellirostres (silnäbbade) är det betecknande,
latinska namnet på andfåglarna. Den breda näbben
har längs kanterna en rad tunna hornskivor,
lamellerna, vilka jämte den köttiga tungan bildar en utmärkt
silapparat. Andfåglarna lever mest av växtämnen. Hos
skrakarna är, dessa lameller förvandlade till
sågtän
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
