Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöberg, Birger — Fridas sångare och krisernas skald - Kvartetten som sprängdes - Kriser och kransar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖBERG 3027
Kvartetten är en unik bok i sin art, liksom
Frida-visorna är det i sin: en minnesinventering som - med
Sjöbergs egna ord - innehåller tillräckligt stoff för
ett dussin romaner, en jättelik komposition där
trådarna skenbart nyckfullt slingrar om varandra, en
fantastisk uppvisning i en lång rad stilar. Ett par
sinsemellan rätt olika kärlekshistorier är, jämte en
ekonomisk spekulationspsykos som diktaren själv hade
bitter erfarenhet av, de viktigaste i mängden av motiv.
Men inget referat kan ge en föreställning om
rikedomen hos denna bok, vars register sträcker sig från
lysande komik till en skakande gestaltning av ångest
och förtvivlan. Också här kan man tala om ett djupt
allvarligt skämt. Vi läser Kvartetten som sprängdes
med en mestadels ogrumlad glädje, men vi förstår
-nu efteråt - att den älskvärda maskeraden går mot
sitt slut och att ett stort utbrott är nära.
Kriser och kransar
Utbrottet kom ett år senare, med diktsamlingen
Kriser och kransar. Här kastar Birger Sjöberg
masken, bekänner öppet sin skräck och sin bittra avsmak
för alla konventionella förklädnader. Nu blev det
ingen framgång. Det kom att dröja inemot trettio år
innan första upplagan av Kriser och kransar, en av
de verkligt betydelsefulla bland svenska diktböcker,
hade försvunnit ur bokhandeln.
På sätt och vis kan man begripa att den samtida
publiken kände sig förvirrad och bortstött. Man hade
sin bild av Sjöberg färdig, en bild som tusenden hade
lärt sig att beundra och älska. Här ställer han sig
plötsligt upp och hånar sitt eget rykte:
Fredag blev vedag!
Bäst jag i segerdans raglar,
sträckes ur molnet en hand.
Dunderord haglar - fingrar och naglar
riva min krans, med dess virvlande band.
Skrift står med blixtstaplar skriven:
»Ära med lögn är given!»
Stelnad jag stannade dansen.
Bleknade, teg ...
I en stormande uppgörelse med livet rasar han över
den förljugenhet som han tycker sig möta på alla håll,
går till storms mot den ena ärevördiga bastionen efter
den andra: »fränhetens frasfria visa / ville jag gnola
för dig!» Och detta på ett språk, som med sin
hänsynslösa koncentration och sina egensinniga
metaforer skilde sig från allt man hade vant sig vid. En
framstående kritiker jämförde boken med en
konservburk som måste brytas upp med våld - och så
fick väl inte lyrik se ut?
Numera framstår Kriser och kransar som ett
sällsynt gripande personligt dokument och som en stor
pionjärinsats i Sveriges 20-talslyrik. Dess
psykologiska bakgrund är väl en själslig kris, som på en gång
frigjorde skaldens uttrycksbehov och hotade honom
med inre sammanbrott, men dikterna är vittnesbörd
Birger Sjöberg — en av vår litteraturs mest förbryllande
författare — gav under sin livstid inte ut mer än tre böcker, men
har ändå fått stor betydelse för utformningen av vår senare
diktning.
om hans seger över svårigheterna. Under några
avgörande månader förmådde Birger Sjöberg
mobilisera sitt konstnärskaps resurser och ge form åt allt
det sammansatta och farligt splittrade i sitt väsen.
I denna skapelseakt kunde han också, åtminstone
stundvis, befria sig från sin ångest för livet och döden:
Trodde min broder rätt, är döden ett bekymmer,
vilken lik ängslan nog tör äga övergång.
Morgonen bräcker lätt, i samma stund det skymmer.
Bäst som vårt solsken dog — det sken vid fågelsång.
Just som jag kved »Jag dör»,
drömmande jag mig rör,
svävande fram på ängar.
Strängar i vindstråk jag hör.
Med Kriser och kransar hade Birger Sjöberg gjort
sitt yttersta, och det kallsinniga mottagandet blev ett
slag som han aldrig riktigt hämtade sig från. Hans
kvarlåtenskap visade sig vara mycket stor - ca 3 000
dikter och utkast - och flera efterskördsvolymer har
kunnat sammanställas ur den. De innehåller fina
dikter, men har inte givit Sjöbergs gestalt några drag
utöver dem som kan studeras i de tre böckerna från
hans livstid. Såtillvida lämnade han ut allt han hade
att ge.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
