Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skapelseberättelser — »mörker var över djupet» - Människans härstamning både fantastisk och — naturlig - Bibelns skapelseberättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3042 SKAPELSEBERÄTTELSER
Jordens och människans skapelse enligt Gustave Dorés illustrationer till Gamla Testamentet.
sedan de av den dräpte j’ätten Ymers kropp byggt upp
världen. Deukalion, grekernas Noa, kastade på
oraklets råd stenar bakom sig, vilka sedan förvandlades
till män, osv.
Från det naivt konkreta i äldre skapelseberättelser
kan tankarna hos vissa folk lätt gå vidare. Man slår
in på spekulationens vägar. Man söker sig fram till
grunden, abstraherar och sätter i system. Det mörka
vattnet med dess drake blir då kaos — något obestämt
och oklart, utan gestalt och mening, knappast ännu
fullt verkligt. På denna linje finner vi greken
Aristo-teles’ formlösa urmateria och orfikernas tal om »tiden,
kaos och etern». Då har vi kommit fram till en
»kos-mogoni», en mera abstrakt förklaring till världens
uppkomst och utveckling ur däri inneboende
(imma-nenta) krafter. På denna väg var de skarpsinniga
indierna tidigt inne: »Världen var i begynnelsen ett hav
utan gräns. Blott det Enda andades utan vind, av egen
kraft. Då rörde sig en drift i dess inre, det var andens
sädeskorn» (Veda). — Till högre utvecklingsstadier
hör också vanligen alla tankar på världens och
människans skapelse som en stor tragedi, ett
fruktansvärt ont.
Bibelns skapelseberättelser
Vår kristna bibel börjar som bekant med två
skapelseberättelser, som härrör från olika källskrifter
till Moseböckerna. Den ena återfinner vi i 1 Mos.
2:4-25. Enligt denna fanns det från början ett torrt
och öde stäppland. Skapelsen tillgick så, att Gud med
en ur jorden uppstigande dimma lät bevattna detta
land. Sedan skapade han mannen av jordens stoft och
inblåste livsande i hans näsa, därefter växterna och
djuren och till sist kvinnan för att vara åt mannen
»en hjälp, en sådan som honom höves».
Den andra skapelseberättelsen (1 Mos. 1: 1-2:4)
är mera systematisk och reflekterad. Släktskapen
med den babyloniska tankevärlden är omisskännlig,
men det religiösa höjdläget är ett helt annat. Det
väldiga urtidshavet finns där visserligen »i begynnelsen»,
men någon drake behövs inte: Tiamat har blivit det
abstrakta »tehom» - ödslighet och tomhet. »Och
jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och
Guds Ande svävade över vattnet.» Då ljuder plötsligt
över de mörka vattnen Guds allmaktsord: Varde ljus!
och - det vart ljus. Gud skapar av intet, han
befaller med sin blotta allsmäktiga vilja, och det sker så.
Med genial intuition är också utvecklingstanken
antydd. Från det lägre till det högre går skapelsen fram
steg för steg (de sex skapelsedagarna). Till sist får
människan, skapelsens krona, sitt meningsfyllda
adelsmärke: »Och Gud skapade människan till sin
avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och
kvinna skapade han dem.» Rent religiöst sett är
bibelns skapelseberättelse ett symboliskt uttryck för
Guds absoluta suveränitet (A. Nygren).
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
