Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatteväsen — »vad kejsaren tillhör...» - Skatter å förvärv och innehav av egendom - Fastigheter och förmögenhet - Förbrukningsskatterna - Skatt vid källan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3046 SKATTEVÄSEN _____________________________________
skatteskalan vid högre inkomster är progressiv leder
till att marginalskatten, dvs. skattebelastningen på
ett tillskott till inkomsten, kan bli betydande.
För aktiebolag utgår den statliga inkomstskatten
med 40 procent av den beskattningsbara inkomsten;
här är alltså skatteuttaget genomgående
proportionellt mot inkomsten. För vissa andra skattskyldiga
tillämpas andra skattesatser.
Den kommunala inkomstskatten uttages
proportionellt mot den enligt särskilda regler fastställda
beskattningsbara inkomsten. Detta gäller även de fysiska
personerna, som betalar närmare 90 procent av
kommunalskatten. Kommunerna — städer, landsting,
landskommuner osv. — fastställer varje höst den
ut-debiteringssats, efter vilken kommunalskatten under
det följande året skall utgå. En utdebitering av
exempelvis 12 kronor 50 öre innebär, att kommunal
inkomstskatt skall för samtliga skattskyldiga utgå med
12,5 procent av den beskattningsbara inkomsten.
Fastigheter och förmögenhet
Den kommunala fastighetsskatten, som från och
med 1955 upphört som självständig skatt och i stället
inarbetats som en del av den kommunala
inkomstskatten, är konstruerad som en s. k. garantiskatt. Detta
har också öppet kommit till synes i den från och med
1955 gällande lagstiftningen. Enligt denna skall
nämligen som en del av skatteunderlaget för den
kommunala inkomstskatten medräknas även ett
»garantibelopp för fastighet». Detta garantibelopp, som enligt
det gällande »repartitionstalet» skall utgöra 4 % av
fastighetens taxeringsvärde, innebär alltså en av
fastighetsägaren »garanterad» - av den faktiska
avkastningen oberoende - minimiinkomst av fastigheten. I
detta hänseende finns egentligen ingen skillnad
mellan den nya och den gamla lagstiftningen. Med det
nya systemet får emellertid bl. a. reglerna om
orts-avdrag tillämpning även på den del av
kommunalskatteunderlaget, som baserar sig på fastigheterna.
Som ovan nämnts, beskattas hos oss även
förmögen-hetsinnehavet. Detta sker i form av statlig
förmögenhetsskatt, då på visst sätt beräknad
beskattningsbar förmögenhet överstiger 50 000 kronor.
Man kan vidare tala om skatter på
förmögenhets-omsättning, skatter som utgår då egendom av
ekonomiskt värde byter ägare eller då åtgärder i sådant
syfte vidtas. Vid förvärv av fastighet och
värdepapper skall sålunda erläggas skatt i form av likvid
för lagfartsstämpel eller fondstämpel. Nu
ifrågavarande skatter plägar kallas för stämpelskatter,
emedan kvitto lämnas genom stämplar, som åsätts den
företedda handlingen.
F örbrukningsskatterna
Vissa av dem är avsedda att erläggas direkt av den
som använder visst slag av egendom. Denna form av
skatt var tidigare mycket vanlig. Numera kan som
exempel därpå egentligen endast nämnas fordonsskatt
och hundskatt. Den vanligaste formen för
förbruk-ningsskatt är emellertid den, då skatt läggs på viss
egendom, innan förbrukaren erhållit densamma.
Hit hör de förut omnämnda tullarna, som erläggs
av importören men slutligen får betalas av
förbrukaren. Tullarna såsom inkomstkälla för staten går
tillbaka ända till medeltiden. Beträffande tullarna må
erinras om att de ingalunda har till enbar uppgift
att tillföra staten inkomster. I mycket stor
utsträckning tjänar de ett annat syfte, nämligen att skydda
det inhemska näringslivet mot utländsk konkurrens;
tullarna medför, att den importerade varan måste
åsättas ett högre pris, och genom bestämmandet av
tullavgiftens storlek tillser man, att de importerade
varorna inte kan säljas till lägre pris än de inhemska.
Vidare hör hit de s. k. acciserna, vilka erläggs av
den som tillverkar en viss vara; varans pris höjs
sedan i motsvarande grad, så att köparen slutligen får
bära kostnaden. Acciserna kan emellertid utgå inte
blott vid tillverkningen av en vara utan även vid en
senare tidpunkt, nämligen vid dess försäljning.
Beskattningen av alkoholhaltiga drycker är av
gammalt datum och tillkom på Gustav II Adolfs tid. Dessa
skatter tillkom visserligen ursprungligen uteslutande
för att öka statens inkomster, men numera har de fått
även en annan uppgift, nämligen att medverka till
nykterhetens främjande genom att fördyra
spritdrycker och öl.
En närstående skatt är tobaksskatten, som är
förbunden med ett statligt monopol.
Det kan synas som om ovanstående
sammanställning, trots sin ofullständighet, närmast skulle tyda på
en alltför frodig vegetation av olika slag av skatter,
och man frågar sig även stundom, om man inte skulle
kunna inskränka skatternas antal och nöja sig med
en enda. Erfarenheten torde emellertid utvisa, att så
inte kan ske. Varje särskild skatteart har sina
förtjänster och sina fel, och tillsammans kompletterar
de varandra i riktning mot att erhålla lämpligaste
fördelning av skattebördan.
Härmed är ingalunda sagt, att skattesystemets
nuvarande utbildning skulle vara den rättvisast
tänkbara. Men den absoluta rättvisan existerar inte, i vart
fall inte i vår värld. Vad myndigheterna kan göra är
endast att i största möjliga utsträckning söka ernå vad
man anser vara det rättvisa resultatet. För
skatternas roll i den ekonomiska politiken och som statlig
inkomstkälla se Finanspolitik och Statens finanser.
Skatt vid källan
Den kraftiga skärpning av den direkta beskattningen,
som framtvingades under andra världskriget och som
sedan blivit i stort sett bestående, ledde till ökade
svårigheter med uppbörden av skatt. Därför genomfördes
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
