Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatteväsen — »vad kejsaren tillhör...» - Vad får vi i stället? - Direkta och indirekta skatter - Skatter å förvärv och innehav av egendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKATTEVÄSEN 3045
ett i förhållande till ’taxeringsvärdet fast
minimibelopp; teoretiskt sett kan detta nog endast förklaras
ur synpunkten, att just fastighetsägarna har större
nytta än andra av skattemedlens användande. Våra
statliga skatter återigen är numera - utom så vitt
angår den lägst liggande delen av den skattepliktiga
inkomsten - ordnade i en stigande skala, så att t. ex.
skatten på en inkomst om 100 ooo kronor inte utgör
exakt tio gånger skatten för 10 ooo kronor utan är
betydligt högre. Det är här den större skatteförmågan
som föranleder denna s. k. progressivitet i skatten.
Särskilt under tiden efter det andra världskriget
har också den progressiva och förhållandevis höga
beskattningen medvetet använts för att via
statsbudgeten åstadkomma en omfördelning av medborgarnas
disponibla inkomster, en »korrigering» av den
»naturliga» inkomstfördelningens stundom uppenbara
orimligheter. Den progressiva beskattningen är då den ena
fasen av omfördelningen, den andra är olika slag av
statsutgifter till förmån för de ekonomiskt svaga
skikten i samhället: folkpensionärer, barnfamiljer, sjuka,
arbetslösa osv.
Direkta och indirekta skatter
Man plägar sedan gammalt skilja mellan direkta
och indirekta skatter. Med direkt skatt förstår man
då en sådan som verkligen skall helt och hållet bäras
av den som erlägger skatten; så är vanligen
förhållandet med de skatter som tas upp på våra
debetsedlar - kommunalskatt, statlig inkomstskatt och
statlig förmögenhetsskatt. Med indirekt skatt menar man
återigen en sådan som erlägges av en person men som
denne i sin tur tar igen från andra medborgare.
Exempel på dessa indirekta skatter är våra tullar;
tullavgiften erläggs av importören, men sedan höjs priset
på varan i motsvarande grad, så att köparna av varan
i sista hand blir de som får vidkännas tullavgiften.
Enligt en praktiskt sett besläktad indelningsgrund
delar man våra skatter i två grupper, dels skatter å
förvärv och innehav av egendom och dels skatter, som
utgår vid förbrukandet av vissa varor.
Skatter å förvärv och innehav av egendom
Bland de skatter som utgår vid direkt förvärv av
egendom märks arvsskatt och gåvoskatt. Arvsskatten
utgår, såsom av namnet framgår, på egendom som
tillfaller en person vid annans frånfälle. Arvsskatten
utgår med olika höga belopp, allteftersom arvtagaren
är närmare eller fjärmare besläktad med den döde.
Skatteprocenten är högst då egendom tillfaller helt
oskylda personer på grund av testamente; är det fråga
om egendom som tillfaller välgörenhetsinrättningar,
sociala och kulturella institutioner, utgår dock
skatten med lägre belopp än beträffande andra oskylda.
Man kan emellertid inte rimligen införa en
arvsskatt utan att samtidigt också pålägga en gåvoskatt.
Om så inte skedde, skulle nämligen bestämmelsen
om arvsskatt kringgås genom att vederbörande,
medan han ännu levde, skänkte bort sin egendom.
-Gåvoskatt utgår i huvudsak efter samma grunder
som arvsskatten. Dock föreligger skattefrihet i vissa
fall, då fråga är om gåva, ehuru skatt här skulle utgå,
om egendomen övergått genom arv. Å egendom för
vilken utgår arvsskatt och gåvoskatt enligt ovan skall
fr. o. m. 1948 även erläggas kvarlåtenskapsskatt.
Skattskyldighet härvidlag åligger emellertid, i motsats till
vad som gäller beträffande arvsskatt och gåvoskatt,
icke arv- eller gåvotagaren utan dödsboet.
När man vill teoretiskt förklara arvs- och
gåvo-beskattningen, möter man olika uppfattningar.
Sålunda har gjorts gällande en statens äganderätt till all
egendom i riket. Arvsskatt och gåvoskatt skulle då
vara den ersättning varmed staten nöjer sig i stället
för att lägga beslag på hela egendomen. - I
verkligheten får väl dock dessa skatter förklaras helt enkelt
så, att staten i sitt behov av penningmedel begagnar
varje tillfälle, då en förmögenhetstillgång så att säga
framträder i dagsljuset, för att uttaga skatt. Såsom
försvar för dessa skatter kan alltid anföras, att
mottagaren av arv eller gåva erhåller ett
förmögenhetstill-skott, som inte är motiverat av någon hans egen
åtgärd, såsom utfört arbete eller dylikt.
Den statliga liksom den kommunala
inkomstskatten är, som namnet anger, en skatt på inkomsten.
De båda nämnda inkomstskatterna är numera också
våra utan konkurrens betydelsefullaste skatter. De
totala skatterna i Sverige år 1954 - såväl direkta som
indirekta - kan beräknas till omkring 11,3 miljarder.
Av detta belopp kom 34 procent på den statliga
inkomstskatten och 28 procent på den kommunala,
sålunda tillsammans närmare % av det totala
skattebeloppet. Uttagandet av inkomstskatterna grundar sig
på ett årligt uppskattningsförfarande, taxering,
varigenom den skattepliktiga inkomstens belopp
fastställs av taxeringsnämnd med ledning av de uppgifter
som den skattskyldige lämnat i sin självdeklaration
(se Deklaration). Uträkning och påföring av
skatterna på grundval av taxeringen benämns debitering.
Större delen, 70-75 procent, av den statliga
inkomstskatten erläggs av fysiska personer, medan
resten faller på aktiebolag, ekonomiska föreningar m. fl.
För fysiska personer bestämmes inkomstskattens s. k.
grundbelopp enligt två skiktskalor, den ena gällande
för gifta skattskyldiga och den andra för övriga
skattskyldiga. Grundbeloppet utgör 12 procent av den
beskattningsbara inkomsten, om denna icke överstiger
8 ooo kronor i den förra och 4 ooo kronor i den senare
skalan. Vid högre inkomst stiger skatteprocenten;
den är maximerad till 65 procent. Riksdagen
bestämmer varje år med hur stor procent av grundbeloppet
som inkomstskatten skall utgå för fysiska personer,
den s. k. uttagningsprocenten. Det förhållandet att
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
