Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skol- och ungdomsidrott — den »stora» idrottens plantskola - Ledaransvaret - Vad säger skolläkaren? - För ungdom skadlig idrott - Lämplig idrott för pojkar - Tävlingsransonering - Lämpliga grenar för flickor - Skolväsen — hur undervisningen är ordnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3070 SKOLVÄSEN ______________________________________
dylika lider de vanligen av brist på goda ledare. Det
blir dålig kontakt med den ungdom, som slutar
skolan och som av eget initiativ skall söka upp någon
idrottsklubb. Av den anledningen faller många bort
från idrottsrörelsen, just då de på egna ben går ut i
livet. Att skaffa ledare för den inte längre
skolplik-tiga ungdomen är ett av idrottsrörelsens största och
mest svårlösta problem.
I problemet ingår också, att ledarna måste känna
ansvar för de unga på deras väg ut i livet. Idrotten får
inte bli ett allt överskuggande intresse. Man får inte
drömma rosendrömmar om att bli en idrottsstjärna
ach tro, att man kan leva på det. Idrotten är en rolig
och nyttig hobby, i sig själv en god fostrare och
karak-tärsdanare. Men framför idrotten, den må vara hur
god fostrare som helst, går dock omsorgen om att
fostra de unga till goda medborgare i samhället, inte
minst i fråga om ansvar och förkovran i det yrke, som
vederbörande valt.
Vad säger skolläkaren ?
Den möderne skolläkaren, som kanske själv i yngre
år varit aktiv idrottsman och som ännu idrottar för
motions skull, sammanfattar sina råd sålunda:
För ungdom skadlig idrott
Alla uthållighetsgrenar. Ungdomens fysik är inte
tillräckligt utvecklad för långvarig kraftutveckling. I
tävlingsform bör därför inte skidlöpning på längre
distanser förekomma (10 km är till och med i längsta
laget), banlöpning på mer än 400 meter är skadlig, i
simning bör 100 meter vara längsta sträckan. (Om
simningen är meningarna dock mycket delade.) För
skolorna finns särskilda bestämmelser utarbetade.
Boxning kan kanske vara karaktärsutvecklande,
åtminstone under vissa förhållanden, men innebär så
stora riskmoment, att den bör förbjudas för pojkar.
Knockoutslaget är direkt hälsovådligt och medför lätt
mentala rubbningar.
Brottning kan möjligen tolereras i parterr, absolut
inte i stående. Denna idrott bör dock förekomma
ytterligt sparsamt. Om den skall äga rum, måste de
tränande vara ovanligt väl utvecklade och sakkunnig
ledning måste alltid finnas.
Lämplig idrott för pojkar
All form av lek, speciellt för de yngre.
Hopp, kast och sprinterlopp i fri idrott.
Slalom och backhopp på skidor, långfärder i
måttlig takt.
Orientering.
Skytte.
Tennis, särskilt utomhus.
Cykel, dock inte i tävlingsform.
Skridskoåkning på kortare sträckor - i
tävlingsform blott för vältränade och fysiskt väl utvecklade.
Alla bollspel. Dock bör inomhushandbollen om
möjligt försiggå i lokaler med så stora utrymmen, att
risken för kollision med väggar, inredning etc. är
minimal. För en modern skolläkare innebär handbollen ett
rikt verksamhetsfält på grund av den mängd
småskador som uppstår i form av vrickningar, stukningar,
sår i huvud, på armar och ben etc. Idealiskt vore om
handboll som regel kunde spelas på gräsplaner.
Tävlingsransonering
Allt tävlande bör ske med måtta; ju färre tävlingar
desto bättre.
Mångsyssleri i tävlingsform är inte tillrådligt. En
skolpojke bör inte anmäla sig i en rad grenar vid
tävlingar.
Ordentlig träning bör föregå allt tävlande. Endast
den vältränade bör pressa sig.
Tävlan i viktklasser bör absolut inte förekomma
för växande ungdom.
Lämpliga grenar för flickor
Fri idrott är en mindre lämplig form, speciellt
löpning. Dylik bör absolut ej ske på sträckor över 100 m.
Hopp, kast och häcklöpning är acceptabla men inte
idealiska.
Tennis, lättare bollspel, slalom, konståkning på
skridskor, orientering, simning och simhopp är de
bästa grenarna.
För de flesta ungdomar - pojkar såväl som flickor
-gäller, att måttlig idrott är nyttig, tävlingar ofarliga,
om de inte är alltför pressande och inte upprepas för
ofta. — För alla gäller, att det är utövandet av idrott,
som är det väsentliga, tävlingarna skall vara en roande
omväxling.
HUR UNDERVISNINGEN AR ORDNAD
SKOLVÄSEN. Med termen skolväsen brukar man
avse samtliga de åtgärder som vidtagits för att på
olika stadier skänka regelbunden undervisning. Det
svenska skolväsendet inrymmer en mångfald olika
skolformer från barnträdgårdar till universitet.
Historiskt sett beror det på att vårt skolväsen inte
utveck
lats organiskt från bottenskola till universitet utan
tillskapats med hänsyn till skiftande krav och
olikheter i samhällsutvecklingen. Gymnasiebildningen
t. ex. var mer än 200 år gammal, när folkskolan blev
obligatorisk. Dessförinnan hade också vissa speciella
yrkesutbildningsanstalter tillkommit. Verkliga försök
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
