Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddande förklädnad — hur vapenlösa djur skyddar sig - Färg som växlar efter årstiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDANDE FÖRKLÄDNAD 3083
Skyddande förklädnad påträffar vi bland alla djur, såväl bland fiskarna och insekterna som bland fåglarna och däggdjuren.
Överst t. v. ses den tångliknande sjöhästen, som i sina oregelbundna konturer är svår att skilja från det omgivande sjögräset,
där den framgångsrikt brukar gömma sig, när fara är å färde. T. h. Det är inte lätt att upptäcka var svalstjärtfjärilens
larver befinner sig bland grenverket. Därunder t. v. återges en tärnas rede, sett från luften. Såväl de spräckliga äggen som de
nykläckta ungarna smälter helt in i omgivningen. Bilden t. h. är intressant så till vida som den visar, att även rovdjuren
ibland antar en med den omgivande naturen överensstämmande dräkt; det blir då lättare för djuret att överraska sina
■offer. I det här fallet är det jägaren och inte bytet som har en skyddande förklädnad. Isbjörnens vita päls gör den svår att
upptäcka, medan ringsälens mörka färg skarpt avtecknar sig mot snön.
fjädrar som hon ännu inte fällt. Låter snön vänta på
sig, så att ripan redan blivit vit, innan den fallit,
håller hon sig i närheten av vita stenar eller söker sig i
fjällen upp till snökanten.
Ett annat enfärgat område är öknen. Här är
sandens gula färg förhärskande, och de flesta ökendjur
är därför gula. Hos de djur som lever i sjöarna är
likheten med omgivningen stor. De smådjur som kallas
plankton och som driver med strömmen är mer eller
mindre genomskinliga.
Somliga djur kan ändra färg alltefter omgivningen.
Kameleontens (se d. o.) förmåga är känd, men även
andra djur växlar färg, såsom kräldjur, amfibier och
fiskar. Dessa djur har särskilda färgceller i huden,
fyllda av olika slags färgkorn, vilket möjliggör
ändringarna. Bland fiskarna är särskilt flundrorna kända
för att kunna antaga omgivningens färg. En flundra
som placeras i ett akvarium med sandbotten antager
efter en tid precis samma färg som sanden, även om
den ursprungligen hade en helt annan färg. Marulken
är en egendomlig fisk, som i hög grad äger samma
för
måga. Den ligger och lurar på småfisk på botten,
och det är fördenskull av stor betydelse, att den kan
byta färg alltefter de olika fiskeplatser som den
uppsöker. Andra djur, särskilt insekter, liknar vissa
föremål i sin omgivning. Somliga ser ut som vissna blad
eller pinnar. Det finns emellertid också djur som inte
efterliknar omgivningen och därigenom undgår
upptäckt utan som tvärtom genom skarpa färger
upplyser andra djur om att de är farliga att förtära eller i
varje fall inte särskilt matnyttiga och alltså varnar
dem. - Getingar och bin hör till denna grupp och
bär en grann uniform. Insekternas värsta fiender är
säkerligen fåglarna. De flesta av dem undviker dock
bin och getingar.
Många djur som inte är giftiga liknar sådana djur
som är oaptitliga för insektätande fåglar. Vi har nog
alla sett fjärilar, skalbaggar eller flugor som är
svart-och gulrandiga. Fåglarna tar miste och ratar dem. De
skyddar alltså sig själva genom att »bluffa». Det är
denna form av skyddande förklädnad som kallas
mi’-micry.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
