Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smittkoppor och vaccination — kampen mot smittkopporna - Vaccinationen var tidigt känd hos indianerna - 25 000 fransmäns liv mot 459 tyskars - Litet koppstatistik - Varför måste vaccinationstvånget bibehållas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3106 smittkoppor___________________________________
des av lekmän, såsom lantbrukare, skollärare och
andra. Jenner tillkommer dock äran av att vaccinationen
definitivt utträngde den höggradigt riskfyllda
vario-lationen.
I de länder där vaccinationen under början av
1800-talet infördes och föreskrevs i lag, t. ex. i vissa av de
tyska staterna (Bayern och Baden) liksom i Norge och
Danmark, visade sig snart effekten av
skyddskopps-ympningen. Under de närmast följande tjugo åren
(omkring 1810-30) sjönk frekvensen av
smittkoppor i Tyskland, Danmark och Norge från mycket
höga till måttliga siffror, samtidigt som antalet fall i
andra smittosamma sjukdomar (t. ex. dysenteri och
tyfus) höll sig i stort sett oförändrat. Snart framkom
dock från flera håll en del erfarenheter som visade, att
vaccinationens skyddande effekt, i motsats till vad
Jenner lärt, inte räckte hur länge som helst. Efter
15-20 år kunde den vaccinerade åter bli mottaglig
för sjukdomen.
25 000 fransmäns liv mot 459 tyskars
Det låg nu nära till hands att upprepa
vaccinationen. I detta hänseende gick 1830-talets Tyskland först
med införandet av den s. k. revaccinationen i de tyska
staternas arméer. Att däremot vaccinationen bland
civilbefolkningen i Tyskland mot slutet av 1800-talet
inte var tillfredsställande genomförd, visas bl. a.
därav att svåra koppepidemier uppträdde där i samband
med 1870-71 års krig. Inom den franska armén, som
var ytterligt bristfälligt vaccinerad, härjade
kopporna med stor våldsamhet (omkring 25000 soldater i
den franska armén dog i smittkoppor mot endast 459
i den jämnstarka tyska). Detta förhållande torde för
övrigt inte så litet ha bidragit till den tyska
vapenlyckan. Den svåra smittkoppsepidemi som nu utbröt
spred sig även till de nordiska länderna, trots att vid
denna tid bortåt 70 % av alla småbarn blev
vaccinerade under sitt andra levnadsår. I Sverige dog sålunda
1874 över 4 000 personer i smittkoppor; av de till
halvt-annat hundratusental uppgående stockholmarna
bortrycktes nära nog var hundrade. Orsakerna till att
epidemin tog så pass stark fart på 1870-talet i vårt land
anses förutom den rikliga importen av smitta även
ha varit att söka i det förhållandet, att vaccinationen
då utfördes med s. k. human lymfa, vilket betyder, att
man samlade var från vaccinerade barn och använde
detta som vaccin på andra barn. Från immunbiologisk
synpunkt medför ett dylikt tillvägagångssätt en
försvagning, en »degeneration», av vaccinet med härav
följande bristande vaccinationseffekt. Numera har
man bl. a. av denna anledning helt övergått till att
använda vaccin som bereds på kalvar. Genom att
kalvarna då och då på regelbundet sätt ympas med
vaccinmaterial från kaniner eller från människor, alltså
med »human lymfa», sörjs för att vaccinstammen hålls
virulent.
Litet koppstatistik
I Sverige har vi tillgång till en i sitt slag enastående
och världsberömd koppstatistik. Sålunda har vi
siffror i vårt land på antalet i smittkoppor döda alltsedan
1749. Dessa siffror tål väl vid att något närmare
granskas. I vidstående tabell anges medeldödssiffror per
år för kortare perioder på 4, 5 och 10 år.
Den återgivna svenska koppstatistiken visar vackert,
hur dödligheten i denna hemska sjukdom avtagit
för att i modern tid praktiskt taget alldeles försvinna
inom vårt välordnade samhälle. Att detta förhållande
till mycket väsentlig del är att tillskriva
skyddskopps-ympningen, anses nu vara ett faktum.
I det föregående har vi i stora drag följt koppornas
historia från synpunkten sjukdomen förebyggande
åtgärder och har erfarit något av de svårigheter som
mött i kampen mot sjukdomen. Som bekant råder ännu
strid om denna sak, och före det andra världskriget
framfördes krav på tvångsvaccinationens slopande i
vårt land. Att frågan är värd all uppmärksamhet säger
sig självt. Man frågar sig: vem vågar ta ansvaret av
skyddskoppsympningens slopande?
Varför måste vaccinationstvånget bibehållas?
Förutsättningen för att en epidemi - vilken som
helst - skall kunna komma till stånd är 1)
förefintligheten av smitta och 2) tillgången av mottagliga
individer i tillräckligt stort antal. Därest de mottagliga
individerna i samhället endast uppgår till högst
20-30 % av befolkningen, kan en epidemi inte komma till
stånd, då den ena av huvudförutsättningarna därtill
saknas. Genom vaccinationen nedbringas antalet för
sjukdomen mottagliga individer i samhället under det
gränsvärde som innebär den ena förutsättningen för
uppkomsten av en epidemi. Vaccinationen behöver
alltså inte omfatta hela befolkningen, alla barn behöver
inte vaccineras men de flesta, inte heller behöver alla
vuxna revaccineras, bara det sker med en tillräckligt
stor del. Endast under förutsättning att den första
av huvudförutsättningarna för smittkoppsepidemier
kunde uteslutas, kan vi ta risken av att slopa
tvångs-vaccinationen. Att den första förutsättningen för
smittkoppsepidemier emellertid inte kan elimineras, visar
all erfarenhet, då ju med nära nog regelbundna
mellanrum från utlandet importerade smittkoppsfall
uppträder inom våra landamären, dock utan att leda till
annat än enstaka smittkoppsfall, beroende på att
miljön i vårt land för närvarande inte är tillräckligt
mottaglig för smittkoppor. Den andra
huvudförutsättningen saknas dess bättre ännu.
En frivillig vaccination skulle inte ge betryggande
skydd, därigenom att alltför många individer skulle
lämnas kvar mottagliga för sjukdomen, såsom
förhållandena är t. ex. i England. Resultatet skulle kanske
bli, att snart tillräckligt många mottagliga individer
skulle finnas för att tillåta en importerad koppsmitta
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
