Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småfåglar — den lätta fågelkören - Några utmärkande drag - Egendomliga vanor och skickliga byggmästare - Lärkan slår i skyn sin drill - Den »kultiverade» gråsparven - Näktergalens ljuva sång - Trädgårdens flitigaste sångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3108 småfåglar_____________________________________
och ett nedre. Det sistnämnda sitter där strupen
grenar sig i de båda bronkerna. I detta finns
Ijudmem-braner med spännmuskler. Bäst utbildat är detta
organ hos den grupp som kallas egentliga sångfåglar.
Hos de insektätande - människans bundsförvanter i
kampen mot insekterna - är näbben tunn och smal,
hos de fröätande tjock och konisk med inböjda
kanter. Småfåglarnas ungar föds blinda och nästan nakna
och måste vårdas ömt under första levnadstiden.
Egendomliga vanor och skickliga byggmästare
Korsnäbbarna har båda näbbhalvornas spetsar
krökta, så att de korsar varandra, ett slags kniptång,
varmed de angriper barrträdens kottar. De häckar, även
i övre Norrland, stundom i februari då tillgången på
mogna kottar är bäst. De skickligaste byggmästarna
är de afrikanska och indiska vävarna. Deras kolv- eller
retortformade, konstfärdigt hopflätade nästen, ett verk
av hanen ensam, hängs i motsats till de föregåendes
öppet i grenarnas spetsar, ofta tätt intill varandra i
stor mängd.
Lärkan slår i skyn sin drill
Som begåvade sångare har näktergalen, trastarna,
staren, rödhaken, lärkorna, sylviorna och med dem
närbesläktade samt finkarna, enkannerligen
kanariefågeln, vunnit erkännande mer än alla andra. Hos dem
har rösten nått sin högsta utbildning i djurvärlden.
Sångare av rang saknas dock inte i de varmare
länderna; härpå utgör den indiska schamatrasten, en hos
oss inte så sällsynt burfågel, de australiska
glasögonfåglarna, busklärkorna och många andra goda
exempel. Kanariefågeln lever vild i de subtropiska
länderna vid Medelhavet samt på Kanarieöarna, varifrån
vår tama fågel härstammar. Som rumsfågel har
kanariefågeln funnits i Europa ända sedan 1500-talet. Våra
egna finkar hör till de vanligaste och mest kända
bland skogens många sångare. Bofinken är en av de
allmännaste av våra fåglar. Tidigt om våren - han
anländer redan i mars - blandar sig hans friska
drillar överallt med gulsparvens sävliga men
välljudande strof. Han bygger invid stammen eller i
grenklykor ett mycket vackert bo av grön mossa, kläder
det med lav och fodrar det med hår och fjäder.
Äggen är antingen blå eller brunaktigt rödlätta med
svarta fläckar. Grönsiskan och steglitsan
förekommer hos oss även om vintern, den förra en
representant för granskogens, den senare för lövängens
fink-artade fåglar.
Den »kultiverade» gråsparven
Gråsparven som har blivit överförd från Europa till
Nordamerika, Australien och Nya Zeeland, där han
är en landsplåga, är inte ursprungligen europeisk
utan har inflyttat från Asien, man vet inte när eller
hur. Han har lärt sig civilisationens och bofasthetens
fördelar, utanför kulturens råmärken trivs han inte
mer. Även pilfinken, som till utseendet mycket liknar
gråsparven, har tytt sig till människan. Ute i
skogarna har vi däremot runt omkring oss en liten grupp
stann- och strykfåglar, vilka söker sig till oss blott
under den kallaste tiden för att få något att äta. Mesarna
(talgoxen, blåmesen, titorna m. fl.) samt deras
frän-der nötväckan och trädkryparen bildar på dessa
strövtåg gärna en liten sluten trupp. De bor dock för sig
själva i håligheter i träden, där de sover. Av blad,
mossa, ull, hår och fjäder sammanfogar de sina reden,
vari de lägger sina vita, rödfläckiga ägg. Antalet ägg
är större än hos andra småfåglar, ända till elva,
emedan mesarna har många fiender.
Näktergalens ljuva sång
Trastarnas stora familj har ett otal arter, spridda
över nästan hela jorden. Sång- eller taltrasten,
koltrasten och björktrasten (snöskatan) är hos oss de
allmännaste. Den sistnämnda häckar t. o. m. kolonivis i
björkhagarna och ses hela vintern kringstrykande i
stora skaror. Eljest är trastarna flyttfåglar, dock har
koltrastarna alltmer börjat stanna kvar och håller då
ofta till i trädgårdar och parker. Flyttarna anländer
tidigt i april. Sångtrasten sjunger mest i gryningen och
skymningen från toppen av en gran. Hans bo är inuti
rappat med trämassa. Koltrastens sång utmärker sig
för mjukare och mer melodiska toner än sångtrastens;
hans skarpa varningsrop tjick t fick ki ki röjer honom
dock lätt. Den nordiska näktergalen, en av våra
förnämsta sångare, får man som bekant i vårt land höra
upp till Stockholmstrakten.
Trädgårdens flitigaste sångare
Våra minsta sångfåglar, bland vilka lövsångaren är
den allmännaste, hör till den i Europa och norra Asien
vitt utgrenade familjen Sylvi’idae. Jämte bofinken
och staren är det lövsångaren, trädgårdssängar en och
törnsångaren samt bland flugsnapparna den svartvita
flugsnapparen som man oftast har tillfälle att höra
i trädgårdarna och parkerna. De tre förstnämnda
sångarna för dock, i motsats till finkarna och
flugsnapparna, ett undangömt liv, deras anspråkslösa gulgröna
och gråaktiga dräkter passar väl i trädens och
buskarnas lövmassor. Sången, på vilken de lättast känns igen,
är mycket växlande och för var art mer karakteristisk
än trastarternas. Lövsångaren har en mild,
avtonande strof, trädgårdssångaren »jollrar» fram sina toner
i lång, jämn följd, törnsångaren sjunger snabbare, och
hans motiv är kort och mer orytmiskt. Den enda av
de här nämnda som ehuru trädfågel bygger sitt bo
på marken är lövsångaren. Vassarna och snåren vid
flod- och sjöstränder har också sina småfåglar.
En del av de många släkten som finns i Europa har
namngivits i artikeln Fåglar. Vid våra sjöar sjunger
ingen flitigare under de ljusa försommamättema än
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
