- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 6. R - Su (2777-3296) /
3122

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snö — det vita kristalltäcket - Olika former av snö - Hur mycket vatten ger snön? - Snön i fjällen - Konsten att valla - Snötäckets betydelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3122 SNÖ _________________________________________

av fuktighet inte förslår för utbyggnad av större
iskristaller under den tid dessa behöver för att nå
jorden. Kristallformen såsom sådan sammanhänger även
med temperaturen, och delvis på detta beror det, att
snö »knarrar» under fotterna först när temperaturen
har sjunkit under 6 å 7 minusgrader. Kännedomen
om de olika formerna av snö är av stor betydelse för
alla som använder skidor och speciellt då för
tävlings-åkare. En felaktigt beräknad vallning kan betyda
nederlag för en eljest given segrare.

Hur mycket vatten ger snön?

Tätheten hos ett snötäcke kan växla inom mycket
vida gränser. Nyfallen torr flingsnö kan sålunda ha
ett »vattenvärde» av endast 0,01, så att 100 mm snö
vid smältning inte ger mera än 1 mm vatten. Faller
snön våt eller som trindsnö, kan dess vattenvärde
uppgå ända till 0,2. Kvarliggande snö sjunker successivt
ihop och kan på förvåren stundom tätna till ett
vattenvärde av 0,3 eller däröver.

Även på sommaren kan snö- eller iskristaller
bildas i molnen. (De höga cirrusmolnen består för övrigt
alltid av iskristaller.) Temperaturen på 6 km höjd är
även på sommaren så låg som -20 grader.
Vattendroppar som på grund av kraftiga uppåtvindar förs
upp till höjder, där tillräckligt låga temperaturer
råder, fryser till is och når sedan jordytan i form av hagel
i den mån kornen inte hinner smälta vid sin passage
genom de lägre, varmare luftskikten. Hagelkornen har
i regel storleken av en mindre ärta, men man har
också varit med om förödande hagelskurar där
kornen varit stora som hönsägg. Dylika stora hagel bildas
endast i åskmoln med mycket stor höjdutsträckning
och i vilka luftens hastighet uppåt är betydande.
Endast härigenom kan kornen hålla sig så länge
svävande, att de hinner växa till angiven storlek genom att
underkylda vattendroppar successivt fryser fast vid
deras yta.

Se vidare art. Is.

Snön i fjällen

Snön i fjällen ligger längre om våren än i låglandet
och är mer utsatt för vind. Båda dessa omständigheter
inverkar på snöns beskaffenhet. Under den ständiga
smältningen och frysningen om våren blir snön i
fjällen så grov, att den kommer att bestå av stora isbitar.
Denna grova snö blir mycket lös med stora hålrum
mellan de enskilda isbitarna. Även med breda skidor
sjunker man igenom sådan snö, så att den blir
mycket obehaglig att åka på. Stort bättre är det inte att åka
på snö som en längre tid har drivit med vinden. Vid
svagare vind kan man se snökornen som ett slags
rullande matta på underlaget. De enskilda snökornen
slipas vid denna ständiga rörelse alldeles runda.
Skidorna glider mycket illa på denna råa yta, så illa att
man ofta står på huvudet, om man med fart råkar in

i sådan snö. Lyckligtvis kan man i dagsljus se var
den ligger, ty dess färg är lätt gulaktig. För en
skidåkare med ovallade skidor är nysnö vid ett par grader
kallt det idealiska föret. Skidorna glider då lätt utför
och man kan gå rakt uppför ganska branta stigningar.
Detta låter egendomligt men kan lätt förklaras.
Tekniken när man går uppför är nämligen den, att man
trycker skidan rätt ned, så att den inte kommer i glid.
Skidan kommer då i beröring med en mängd spetsar
på iskristallerna, och dessa försöker efter bästa
förmåga att tränga in i skidan och på så sätt hålla den
fast. Om man emellertid sätter skidan i glidande
rörelse, böjs eller bräcks alla dessa spetsar, och då
glider skidan lätt på de plana kristallytor som den nu
främst vilar på.

När snön blir genomvåt eller grovkornig, är det
emellertid inte möjligt för en ovallad skida att få fäste
i snön. Den blir bakhal. Skall man ha glädje av turen,
måste skidorna vallas riktigt.

Konsten att valla

Bl. a. för att hindra is och snö att fastna vid skidorna
vallar man dessa. Förr vallade man endast för att undgå
isbildning och klabb, dvs. för att få dem att glida.
Nuförtiden vallar man oftast för att undvika att skidorna
blir bakhala. Egendomligt nog glider en riktigt vallad
skida, som vid stigningar inte är bakhal, alldeles
utmärkt i utförslöpor. Detta låter paradoxalt men beror
på snöns struktur.

Principen vid vallning är, att man lägger ett
klibbigt lager på skidan, som snön lätt fäster sig vid, när
skidan tryckes direkt mot marken. Men snön får inte
fastna mer än att den lätt lossnar igen, när skidan
börjar glida. Och då blir vallan ett lager med förträffligt
glid.

Man får valla olika alltefter snöns beskaffenhet och
temperatur. Torr nysnö måste ha en valla med liten
klibbförmåga, då de fina isnålarna lätt fäster sig alltför
starkt vid ett lager med stor sådan förmåga. På
gammal våt snö måste man ha en valla med största möjliga
klibbförmåga, varigenom skidorna lätt glider på de
stora, våta iskristallerna. Kornig snö under kyla fordrar
också en valla med stor klibbförmåga, då skidan här
inte kommer i beröring med så många spetsar som vid
nysnö. Men en valla för dylikt före måste också äga stor
slitstyrka för att inte genast skrapas bort. Man vallar
därför hårdare än för genomvåt snö. Allra hårdast
måste man valla för hårdfrusen skare, som sliter starkt
på både valla och skidor. De vanligaste vallorna för
gammal snö är av klistertyp, dvs. av en degartad
beskaffenhet. De läggs på tjockt, så att de grova
kristallerna kan tränga något in i vallan och på så sätt fästa
sig vid den. Lägger man på tunt med klister, blir
skidorna bakhala. I gengäld kan en modern klistervalla
vara användbar även i nysnö, om den stryks på lagom
tunt. Då kan nämligen de fina isnålarna inte nämnvärt
tränga in i vallan och fästa sig för starkt. I is- och
klabbföre bör skidans bakre hälft bestrykas med ett lager
som is inte så lätt fäster sig vid, och till detta ändamål
är paraffin utmärkt.

Snötäckets betydelse

Under en ordentlig vinter med frusna myrar och
vatten är det lätt att lägga en väg genom skogen och

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 22 00:44:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-6/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free