Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Socialdemokrati — från Marx till folkhemmet - Ursprungligen socialistiskt-revolutionärt program - Första världskriget en vändpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALDEMOKRATI 3125
Arbetartågets uppvaktning 1914 för ministären Karl Staaff. T. v. syns med den höga hatten i sin hand Hjalmar Branting som
talesman för demonstranterna.
satte som sitt mål att överföra produktionen från
privat till samhälleligt ägande. Arbetarklassen var
den samhällsklass som historiskt var bärare av de
socialistiska idéerna, och därför gällde det att samla
arbetarna till ett politiskt parti, som skulle förändra
samhället i antydd riktning. På frågan om vilka
medel som därvid skulle komma till användning
förklarade sig den socialdemokratiska rörelsen till en
början vara ett revolutionärt parti, men det var
uppenbart, att ordet revolutionär mest avsåg målet,
samhällets totala omgestaltning, och inte medlen. Detta blev
mot 1890-talets slut alltmer klart, då
socialdemokrater i skilda länder vann en betydande position i
parlamenten och i alltmer ökad omfattning kom att
syssla med parlamentariskt arbete.
Vidare gjorde sig vid denna tid en ny tendens
märkbar, den s. k. revisionismen. Dess främste
förespråkare, tysken Eduard Bernstein, angrep marxismen
på flera viktiga punkter: utarmningsteorin,
ackumu-lationsteorin, Marx’ teorier om den agrara
utvecklingen etc. hade visat sig ohållbara. Bernstein drog
den djärva slutsatsen, att rörelsen, inte målet, var det
väsentliga för den socialdemokratiska rörelsen.
Socialdemokratin skulle således i första hand bli ett
praktiskt reformparti inom ramen för det bestående
samhället och med syfte att söka förbättra de arbetande
massornas läge. Dessa läror väckte först ett häftigt
motstånd främst inom hans eget lands parti, under
det de upptogs mycket välvilligt på andra håll, t. ex.
av Branting i Sverige. I själva verket var den
bern-steinska revisionismen endast en uttolkning av de
tendenser som börjat göra sig gällande inom
socialdemo
kratin till och med i de länder där man ivrigast
förfäktade marxismen, såsom Tyskland och Österrike.
Det är mycket betecknande, att Bebel, som var en av
Bernsteins argaste vedersakare, i sin praktiska
politik lutade åt revisionismen.
Första världskriget en vändpunkt
Ända fram till första världskriget förklarade sig
den internationella socialdemokratin stå på
marxismens grundval. Efter krigets slut uppgavs i stort sett
denna mera doktrinära ståndpunkt; det förklarades,
att mycket av Marx’ läror innehåller allmängiltiga
sanningar, men man ville inte binda sig vid ett visst
lärosystem, vilket kunde utgöra ett hinder i det
praktiska arbetet. Dock sökte de tyska och österrikiska
partierna i det längsta fasthålla vid marxismen - i
Österrike uppstod en variant, benämnd
austro-marxismen.
De socialdemokratiska partierna i de fria,
demokratiska länderna är numera praktiska reformpartier,
som hoppas att på fredlig, parlamentarisk väg kunna
genomföra sina reformer. De ser som sin främsta
uppgift att förbättra det arbetande folkets, framför allt
industri- och jordbruksarbetarnas, materiella villkor.
Därvid har partierna som regel etablerat ett intimt
samarbete med den fackliga rörelsen. Även
socialpolitiska och sociallagstiftningsreformer eftersträvas.
Socialdemokraterna har därvid i så gott som alla
länder varit nödsakade att söka stöd hos vissa borgerliga
partier, vanligen liberala vänsterpartier, då de ej
själva lyckats uppnå majoritetsställning i
parlamenten. I de nordiska länderna har ett framgångsrikt
sam
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
