Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spannmål och spannmålsodling — sädesslagen och deras odling - Arbetskrävande odlingsmetoder - Vetet, den vita rasens främsta brödsäd - Vetets härstamning och odling - Rågodlingen europeisk företeelse - Rågvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3178 SPANNMÅL ____________________________________
gjorde världsproduktionen av ris år 1952 omkring
1 610 milj, deciton. Kinas risskörd utgjorde omkring
502 och Indiens 357 miljoner deciton.
Vetet, den vita rasens främsta brödsäd
Veteodlingen upptager en större del av jordens
åkerareal än risodlingen. Likväl föder riset flera
människor än vetet. Vetet har visserligen inte fullt så stor
betydelse för den vite mannen som riset för den gule,
men det är dock den vita rasens främsta brödsäd.
I dagligt tal menar man med vete blott Tri’ticum
aesti’vum, vanligt vete. Ehuru det finns många arter,
är det endast denna samt T. durum, hårdvete, som
numera har någon ekonomisk betydelse. Det
sistnämnda används för framställning av makaroner.
Vetets härstamning och odling
Med stöd av kromosomtal samt en del andra
egenskaper kan man indela veteartema i tre grupper
nämligen diploida, tetraploida och hexaploida veten.
Hos en diploid vetesort, t. ex. enkornsvete, finns 14
(=2X7) kromosomer, hos en tetraploid, t. ex.
em-mervete och hårdvete, 28 (=4X7) och hos en
hexaploid, t. ex. vanligt vete, 42 (=6X7). Arterna
med 14 kromosomer är små och spinkiga, de med 28
kan bli ganska kraftiga och har goda ax, men först
arterna med 42 kromosomer, dit våra inhemska
vetesorter hör, visar genomgående stora och rika ax och
frodig växt. De diploida typerna får anses vara
ur-sprungsformerna och de tetraploida synes ha
uppkommit genom fördubbling av kromosomtalet hos de
diploida.
Den ryske forskaren N. I. Vavilov (f. 1887) anser,
att vetet härstammar från sydvästra Asien med
undantag för hårdvete, vars uppkomst han förlägger till
ett annat centrum omfattande de nordöstra bergiga
delarna av Afrika, särskilt Etiopien.
När och var vetet först började odlas, vet vi inte.
Säkert odlades det av kulturfolken i
Eufrat-Tigris-området många årtusenden före vår tideräkning. Ett
i Kina omkring 3 000 år f. Kr. utfärdat påbud, att vete
jämte en del andra växter skulle utsås vid en religiös
fest på våren, vittnar om att vetets odling där är
gammal. Fynd av vetekorn i gravar från ännu äldre tid
har gjorts i Egypten. Vid den tiden hade såväl
Egypten som Kina ett högt uppdrivet jordbruk. Att
odlingen redan då hunnit sprida sig till från varandra så
långt avlägsna trakter tyder på att vetet måste vara
en mycket gammal kulturväxt. Fynd från stenåldern
visar, att det då även hade nått Sverige.
Man kan hänföra vetesorterna till två olika grupper,
nämligen höstvete, som genomlever en köldperiod,
innan det skjuter strå, och vårvete som sås, skjuter
strå och skördas under samma vegetationsperiod.
Genom att växtförädlarna framställt sorter med större
vinterhärdighet och tidigare mognad har gränsen för
veteodlingen successivt kunnat flyttas längre norrut.
Höstvetearealen som i vårt land år 1913 var ca
110 000 ha, uppgick under 1930-talet till över 200 000
ha och var 1953 ca 189 000. Vårvetearealen har under
tiden 1913—1953 utvidgats från 7000 till 199000 ha.
Världsproduktionen av vete (bortsett från
Sovjetunionen) uppgick 1952 till omkring 1 655 milj,
deciton. Produktionen var ungefär lika stor i Europa,
Nordamerika och Asien medan den i Afrika var
obetydlig.
Rågodlingen europeisk företeelse
Rågen (Seca’le cerea’le) är nära besläktad med
vetet och har ibland räknats till släktet Triticum.
Rågen är korsbefruktare, och ståndarmjölet överföres
med vindens hjälp. Samtliga rågtyper är diploida
med 14 kromosomer. Former med 28 kromosomer
har framställts men saknar ännu praktisk betydelse.
- Den odlade rågen anser Vavilov ha uppstått ur en
form som alltjämt förekommer som ogräs i vete- och
kornfält inom ett område i Asien, huvudsakligen
mellan Pamir och Mindre Asien.
Av de vanliga sädesslagen är rågen det som sist
tagits i odling. I de äldsta språkliga urkunderna eller
bland fornlämningarna hos de gamla kulturfolken vid
Medelhavet samt i Kina och Indien har man inte
funnit minsta antydan om att den var känd eller odlad.
De äldsta fynden är från bronsåldern. I den romerska
litteraturen omtalas den först av Plinius såsom odlad
vid Alpernas fot. I Skandinavien har den mera
allmänt odlats sedan 1200-talet.
Man skiljer på höstråg, som sås på hösten och
skördas följande år, och vårråg, som sås på våren och
skördas samma år. Dessutom finns s. k.
midsommarråg (Johannisråg, tuvråg), som man sår på
försommaren och som samma år lämnar en grönfoderskörd.
Följande år låter man den gå i ax och skördar den
som brödsäd. Endast höstrågen, som upptar 97 % av
rågarealen, har någon större betydelse. Den först
odlade rågen torde ha varit flerårig, och en sådan form
lär ännu finnas odlad i vissa delar av södra
Sovjetunionen.
Rågodling är speciellt utmärkande för Europa, och
där odlas rågen även inom nordliga områden, där
veteodling inte är möjlig. Den har inte så stora
anspråk på jordens bördighet och ger god skörd även
på ganska torr sandjord. Dess främsta
odlingsom-råde omfattar de sandigaste delarna av norra
Tyskland och Polen samt sträcker sig in i mellersta
Sovjetunionen. Världsskörden år 1952 exkl. Sovjetunionen
uppgick till 212 milj, deciton.
Rågvete
Om veteblommor befruktas med rågpollen, kan
man få en bastard med 28 kromosomer (dvs. med
hälften av vetets kromosomer, 21 st., + hälften av
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
