Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spannmål och spannmålsodling — sädesslagen och deras odling - Majsen kommer från Amerika - Hirs och durra - Bovete - Spannmålsodlingen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en viss likhet med hästtänder. Den används mest till
foder, mognar sent och odlas både till mogen skörd
och till grönfoder. Man hänför den till typen
mjöl-majs (Zea mays, var. amyla’cea), som har mjöligt
stärkelserikt innehåll. Vanlig majs är medelhög,
mognar tidigt och odlas därför mot majsens nordgräns,
Den används till stor del som människoföda (»sweet
corn»). Stenmajs (var. indura’ta) är rikare på
äggviteämnen, och sockermajs (var. sacchara’ia) har
sockerhaltigt innehåll. Av den sistnämnda kokar och
äter man i Amerika och stundom även hos oss hela
de unga kolvarna.
Pärlmajs utgörs av lågvuxna, småkorniga sorter
med talrika små kolvar. Den används i stor
utsträckning som hönsfoder (hönsmajs).
Majsen är det enda sädesslag som kommit från Nya
världen. Om lokaliseringen av dess urhem råder
skilda meningar. Sannolikt härstammar det från
Mexico. Majsen bildar bastarder med det där
förekommande bladrika gräset Euchlae’na mexica’na, som
möjligen är dess stamform.
De fyra gamla kulturfolken inkas i Peru, chibcas
i Colombia, mayas i Centralamerika och aztekerna i
Mexico kände till och odlade majsen. När européerna
koloniserade Nya världen, fann de majsen odlad
både i Syd- och Nordamerika. Till Europa infördes
den kort efter Amerikas upptäckt. Förenta staterna
producerar mer än 50 % av den till 1318 milj, deciton
uppgående världsskörden av majs (exkl.
Sovjetunionen). Dess främsta odlingscentrum ligger söder och
sydväst om Stora sjöarna. I Sydamerika har
majsodlingen hastigt utvecklats i Argentina. De främsta
producenterna är i Asien Kina och i Europa
Jugoslavien, Rumänien, Italien och Ungern.
Man beräknar, att under samma naturliga
förutsättningar majsen i Nordamerika ger dubbelt så stor
skörd per hektar som vetet. Delvis beror detta på att
så gott som all majs som odlas i USA är hybridmajs
(hybrid corn), dvs. en genom korsning av genetiskt
skilda inavlade linjer av majs erhållen produkt.
Hybrider ger nämligen ofta högre skörd än rena sorter.
Utsädet till hybridmajsen erhålles på så sätt, att de
båda sorter som skall korsas odlas tillsammans, t. ex.
varannan rad av den ena, varannan rad av den andra
sorten. För att undvika självbefruktning tar man bort
hanblommorna på den honliga förälder-plantan. Den
honliga förälderns kolvar, som befruktats med pollen
från den hanliga föräldern, skördas sedan som
hybridmaj sutsäde. De kärnor som sen i sin tur erhålles från
hybridmajsen kan endast användas som bruksvara
och inte som utsäde. Majsen kräver en näringsrik jord,
relativt hög sommartemperatur (frost får heller inte
förekomma under vår och höst) och tillräcklig
nederbörd, som småningom avtar mot majsens mognad.
Hybridmajs har börjat odlas i Sverige som
grönfoder för inläggning av ensilage.
_____________________________ SPANNMÅL 3181
Hirs och durra
Hirs är ett gemensamt namn för flera sädesslag
tillhörande släktena Pa’nicum, Seta’ria och
Pennise’-tum. Hirskornen är små och tätt omslutna av de hårda
glänsande blomfjällen. Vanlig hirs eller vipphirs
(Pa-nicum milia’ceum), som har långskaftade småax
samlade i en gles vippa, spelade under medeltiden en
viktig roll som brödsäd i mellersta Europa och odlas
alltjämt i någon utsträckning, främst i södra
Sovjetunionen och Rumänien. Någon vild stamform känner
man inte. Möjligen härstammar denna hirsart från
Ostindien, där den liksom i Kina och Japan allmänt
odlas. — Hos kolvhirs (Seta’ria ita’lica) bildar de
kortskaftade småaxen en sammandragen axlik vippa.
Kolvhirsen fanns bl. a. hos de schweiziska
pålbygg-nadernas folk. Den odlas nu i större skala i Asien,
särskilt Transkaukasien, Japan och Kina. I
sistnämnda land förekom odling av såväl kolvhirs som vanlig
hirs redan omkr. 2700 f. Kr. Kolvhirsen anses vara
en genom kultur förändrad form av en även i Sverige
förekommande art, Setaria vi’ridis. Negerhirs
(Pen-nisetum typhoide’um) har liksom kolvhirs en
axlik-nande vippa men är ett mera högvuxet gräs, som
härstammar från Afrika, där det har vidsträckt
utbredning särskilt i Centralafrika.
Durra (Andropo’gon sorghum) är ett ända till 5 m
högt gräs med en mer eller mindre yvig vippa. Durra
spelar mycket stor roll i Afrika, Indien och Kina.
Under namn av gaoliang odlas den i Nordkina och
Man-chukuo. I södra Europa och Nordamerika odlar man
den vanligen som grönfoderväxt.
Bovete
Samtliga i det föregående nämnda sädesslag tillhör
gräsfamiljen (Grami’neae). Flerstädes i Europa,
mest i sandiga trakter, odlas det till familjen
polygo-na’ceae hörande bovetet (Fagopy’rum esculen’tum).
Det härstammar från östra Asien och infördes på
1400-talet till Europa, men dess odling har ingen större
betydelse. Av fröna tillverkas gryn och mjöl.
Spannmålsodlingen i Sverige
Spannmålsproduktionen har nu i Sverige nått en
sådan omfattning, att landet är mer än
självförsörjande beträffande de fyra sädesslag, vete, råg, korn
och havre, som med fördel kan odlas. Först i början
av 1930-talet kunde den tidigare rätt betydande
importen av brödsäd upphöra och under de senaste åren
till och med förbytas i ett exportöverskott.
Utvecklingen och storleken av Sveriges
spannmålsproduktion framgår av tabellen s. 3182.
Ända in på 1930-talet var rågen det mest odlade
brödsädesslaget i vårt land, men har nu distanserats
av vetet. Rågodlingen har reducerats från 371 000 ha
år 1913 till 132 000 ha år 1953. Endast i norra Sverige
odlas sexradigt korn i nämnvärd omfattning. Tvåra-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
