Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spansk konst — extatisk religiositet och brutal realism - Religiös lidelse i målarkonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANSK KONST 3 187
Den väldiga anläggningen
Es-corial, som på ett för tiden
och byggherren betecknande
sätt i sig förenar kyrka, kloster
och kungapalats, uppfördes för
Filip II 1563-84 i grå granit av
arkitekten Juan de Herrera.
Planen är utlagd i form av ett
halster till åminnelse av den
helige Laurentius’ martyrium.
Exteriören präglas av asketisk
stränghet, men stor prakt
utvecklas i det inre.
dande porträttmålare i den närmast föregående
generationen var den inkallade nederländaren Anthonis
Mor (se Flamländsk konst).
1600-talet kom med det spanska måleriets korta
storhetstid. Francisco de Ribalta är föregångaren,
skolad i Norditalien men typiskt spansk genom sin
dystra och asketiska ljusdunkelstil och sin heta
religiösa lidelse. Jusepe de Ribera syns i ungdomen ha
tagit intryck av Ribaltas konst, fastän han från 1600
till sin död var bosatt i Italien, från 1616 i det under
spanska kronan lydande Neapel. Också han studerade
italienska föregångare; i många arbeten närmar han
sig Caravaggios energiska belysningseffekter. Han
målade främst martyriescener och karaktärsfulla
fantasiporträtt av asketiska helgon med naturalistisk
saklighet och fromt uttryck. Francisco de Zurbarån
arbetade mest för klostren. Han målade karaktärsporträtt
och scener ur ordnarnas historia med ett
framställningssätt som verkar nyktert redogörande - t. o. m.
hans mirakelscener kan se ut som protokoll i bild
-men som närmare betraktat har en sakral högtidlighet
och ett djupt religiöst allvar. Man kan knappast
uppleva munklivets asketiska ideal och den spanska
religiositetens dystra hårdhet mera intensivt än i
Zur-baråns målningar. Velazquez (se d. o.), »mest
målare av alla som levat», är i hela den äldre spanska
konsten den ende som främst fängslas av färg och
ljus. Hans motivkrets är mycket vid och innesluter
både en radikal, ofta genreaktig realism och en vtterst
hovmannamässig porträttkonst efter den spanska
etikettens allra strängaste fordringar. Bartolomé
Este-ban Murillo [moriFjå] är en annan av 1600-talets
stora mästare (se ill. till Franciscus). Alla
motivkretsar från hans företrädare upprepas i hans måleri
men i internationell barockversion, populärt,
sentimentalt och skickligt men ofta utan djupare
konstnärlig halt. Honom överlägsen i känslans djup och hetta
liksom i koloristiskt mästerskap är Juan de Valdés
Leal. Med ohygglig intensitet och spanjorens känsla
för det makabert gripande målade han för Hospital
de la Caridad i Sevilla sina kanske mest kända
målningar, de båda allegorierna över Döden och
Förgängelsen.
1700-talets enda stora namn i Spaniens
konsthistoria är Francisco Goya (se d. o.). I senare tid har
enstaka spanska konstnärer intagit en ledande ställning
i den moderna konsten, främst kubismens banerförare
Pablo Picasso (se d. o.) som emellertid genom sin
verksamhet snarast tillhör Frankrikes konsthistoria.
Detta gäller också några med honom besläktade
moderna målare: Juan Gris [gris’] (d. 1927), som blivit
kallad »kubismens klassiker», Joan Mirö, surrealist
med starkt förenklade formsymboler som
uttrycksmedel, och Salvador Dali, surrealismens kanske mest
kände företrädare, mästare på de kusliga
hallucinationernas område, med ett ofta häftigt påträngande,
plastiskt formspråk. Numera bosatt i Amerika har han
upptagit en naturalism, som i sin illusionistiska
påtaglighet erinrar om 1600-talets spanska träskulptur. I
stort sett har emellertid det synnerligen rikhaltiga och
mångskiftande nutida spanska måleriet kommit att gå
på en traditionalistisk nationell linje - ett genremåleri
i bjärta färger - vilket åtminstone för nordliga ögon
ter sig som mindre betydande efterklangskonst.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
