Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spansk litteratur — riddare, helgon och skälmar - Den litterära storhetstiden gryr - Storhetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 88 SPANSK LITTERATUR
Miguel de Cervantes. Miguel de Unamuno. Ortega y Gasset. Federico Garcia Lorca.
RIDDARE, HELGON OCH SKALMAR
Spansk litteratur. Den spanska litteraturen
framträder först sent i bevarade alster, ehuru det är
tydligt, att Spaniens höga kultur och det starka
inflytandet av provensalsk och fransk litteratur under
looo- och noo-talen måste ha burit frukt. Också
förråder den första bevarade dikten, Poema del C id,
från mitten av noo-talet, en föregående litterär
verksamhet. Cideposet på inte mindre än 3 735
långverser besjunger nationalhjälten Ruy Diaz de Vivar
och hans herkuliska strider mot både spanjorer och
muhammedaner men är tillika en utförlig och högst
realistisk skildring av hans familjeförhållanden och
av offentligt och enskilt liv i den tidens Spanien.
Under de följande århundradena, 1200-1400-talen,
utvecklar lärda munkar och präster en rik episk
verksamhet genom författande av helgonlegender och
bearbetande av latinska, franska och arabiska
original. Alla dessa verk är anonyma. Det första
författarnamnet är Gonzalo de Berceo, författare till
Helgonliv och andra religiösa dikter, och han följs efter
ungefär 100 år av infanten don Juan Manuel och
Juan Ruiz, ärkepresbyter av Hita. Den förstnämnde
har efterlämnat historiska och didaktiska skrifter och
en berömd berättelsesamling; den senare är författare
till Libro de buen amor, som innehåller bland annat
en tragikomisk kärlekshistoria, en satir över tidens
sedeslöshet och varjehanda betraktelser för övrigt
samt blev upptakten till den sedermera i Spanien så
populära pikareska romanen. Dessa två författare hör
till stormännen i den spanska litteraturen och har
stor betydelse för uppodlandet av spanskt språk och
spansk stil.
På 1200-talet blir krönikelitteraturen flitigt odlad
och understödjes av de spanska furstehusen. Den får
en särskild betydelse genom att den upptagit äldre
diktning och innehåller värdefulla biografier. Från
ungefär 1300 börjar efter franska förebilder riddar-
romanerna, av vilka den berömdaste är Amadis de
Gaula ( = Wales) och vilka blir mer och mer
befängda, till dess de får sin nedgörande kritik i
Cervantes’ Don Quijote.
Den litterära storhetstiden gryr
Den andra perioden i Spaniens litteraturhistoria,
storhetstiden, inleds med ett starkt inflytande från
renässansen, som särskilt förmedlades genom
besitt-ningstagandet av Neapel. Lyriken förnyas genom
efterbildningar av den italienska sonetten.
Italienska förebilder ligger även till grund för
herderomanen: Montemayors Diana (mitten av
1500-talet), Cervantes’ Galatea och Lope de Vegas
Areadia. Det speciellt spanska kommer fram i den
pikareska äventyrsromanen, skälmromanen, först i
mästerverket Lazarillo de Tormes (1500-talet), sedan
i flera efterbildningar för att sluta i osmakliga
karikatyrer. En motsats till dem bildar hjältedikterna om de
spanska kolonisationsföretagen, däribland La
Arau-cana av Alonso de Ercilla y Suntga. Samtidigt får
den spanska mystiken sina främsta representanter i
karmelitabbedissan Santa Teresa de Jesus, som vann
världsrykte, och i hennes numera minst lika berömde
medhjälpare San Juan de la Cruz (Johannes av
Korset). Världshistorisk betydelse både som författare
och organisatör fick Ignatius Loyola (se d. o.), den
förste jesuitgeneralen.
Storhetstiden
Den egentliga storhetsperioden börjar med
Cervantes’ Don Quijote (1605-15), ett av
världslitteraturens yppersta verk (se Cervantes). Nu uppträder
också en rad lysande dramaturger: Guillén de
Castro (Cid 1621, Corneilles förebild), Lope de
Vega, Tirso de Molina, Cal’der6n de la Barca
(se d. o.). Dessas produktivitet var ofantlig; Lope
an
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
