Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spetsbergen — snötäckta stenkolsöar i ishavet - Stenkolen orsaken till Spetsbergens moderna utveckling - Spetsbergens natur - Hur Spetsbergen utforskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 I 90 SPETSBERGEN ________________________________
rit utomordentligt stark över huvud taget på
nordliga breddgrader, och februaritemperaturen på
Spetsbergen lär sålunda ha ökat med hela 15 grader sedan
mitten av 1800-talet.
De forskningar som under de senaste hundra åren
utförts på Spetsbergen av svenska vetenskapsmän och
i senare tid fullföljts av norrmännen har dock gett
vid handen, att dylika temperaturförändringar inte är
något ovanligt i Spetsbergens geologiska historia.
Rikt fossilförande lager från skilda geologiska
perioder och istidsavlagringar så långt tillbaka som från
jordens forntid (kambrium) visar, att istider växlat
med utpräglade värmeperioder och att öarna långa
tider legat under havets nivå.
Stenkolen orsaken till Spetsbergens moderna
utveckling
Några av dessa berglager, som i delvis sällsynt
regelbundna och vågräta skikt framträder på de lodräta
fjordsidorna, har blivit av stor betydelse för
Spetsbergens utveckling under 1900-talet, nämligen
sten-kolslagren. Deras utbredning och geologiska ålder
fastställdes genom en lång rad av svenska
expeditioner, och 1905 började en fullkomlig kapplöpning
mellan amerikanska, engelska, norska och ryska företag
om den västliga huvudöns koltillgångar. År 1910 kom
svenskarna med i leken, och för svensk räkning
ockuperades områden vid Isfjorden och Braganza Bay
längst in i van Mijenfjorden. 1917 kunde man börja
kolbrytningen i Sveagruvan vid Braganza Bay, och
1924/25 bröts där inte mindre än 116 000 ton
stenkol, dvs. mer än en fjärdedel av hela
kolproduktionen på Spetsbergen. Ett helt litet samhälle växte upp i
anslutning till gruvan. Men brytningskostnaderna var
höga, stenkolspriset på världsmarknaden gick ner, och
när därtill en eldsvåda, som inte kunde släckas, bröt ut
i gruvan i maj 1925, ansåg den svenska riksdagen, att
spetsbergskolen kostade mer än de var värda, och
beslöt 1926 att avveckla sitt stöd av
Spetsbergsbola-get, som trädde i likvidation. Även de övriga
länderna utom Norge nedlade efter hand sin rörelse, och
det såg en tid ut som om spetsbergskolen skulle
lämnas åt sitt öde. En vändpunkt inträdde emellertid
genom ryssarnas på sin tid mycket uppmärksammade
åtgärd att inköpa en kolgruva vid Isfjorden. 1937
kunde Spetsbergen åter leverera inte mindre än
745 000 ton stenkol, därav inte mindre än 400 000
ton från den ryska gruvan vid Barentsburg och resten
från den norska vid Longyearbyen. Omkr. 2 200
människor övervintrade 1938-39 i gruvsamhällena.
Vintern 1950-51 arbetade 1 007 arbetare i de norska
gruvorna och 1950 utskeppades därifrån 514000 ton.
Spetsbergskolen har fått en speciell betydelse för
utvecklingen av den ryska sjöfarten i de arktiska
farvattnen, där som bekant det europeiska Ryssland har
sin enda isfria kust vid världshavet.
Läge och areal. Mellan omkr. 76° 26’ och 80° 50’ n. br. samt
10 och 28° ö. I. 61 600 km2, därav Västspetsbergen 40 000,
Nordostlandet 15 000, Edges land el. Edges ö 5100. Barents
land 1 300 och Prince Charles Foreland 600 km2. Öster om
Nordostlandet ligger den genom Andréefynden bekanta Vitön
(Giles’ ö).
Fjordar och berg. Isfjorden och Bellsund i väster; Wijde fjord
i norr. Hinlopensundet mellan de största öarna, Storfjorden
mellan Västspetsbergen och Edges land. Chydeniusbergen med
Newtontoppen (1 717 m) på Västspetsbergen. Högsta punkten
på Nordostlandet ligger på Sydisen och är omkring 760 m.
Huvudorter. Longyearby [lång’jia=] vid Isfjorden och
Sveagruvan vid van Mijen bay.
Karta. Vid art. Europa.
Spetsbergens natur
Spetsbergen ligger ungefär halvvägs mellan den
norska nordkusten och nordpolen, och ingenstädes i
världen har den västerländska kulturen blivit bofast
så långt från ekvatorn som här. Under
mellankrigstiden blev den arktiska ögruppen också ett omtyckt
mål för turistångarnas sommarkryssningar. I
Golfströmmens isfria vatten kunde de lätt ta sig upp till
västkusten och närma sig de spetsiga fjälltinnar som
förskaffat öarna deras namn. Men för turisterna
kunde det knappast bli fråga om annat än en mycket ytlig
bekantskap med ett kargt och ogästvänligt polarland.
Alltjämt är det nämligen endast små områden utmed
kusterna som är isfria, och på samtliga huvudöar når
inlandsisen på många håll ned till havet. Växtligheten
är också sparsam. Av rena landdjur förekommer
endast vildren, som är fridlyst, och fjällräv. Dels på
land, dels på isen lever isbjörnen. Vad som
emellertid under många århundraden lockat sjöfolk till
Spetsbergen är den rika förekomsten av säl och val. På
senaste tiden har norrmännen även inplanterat en del
andra arktiska djur (myskoxe, polarhare, hare).
Fågellivet är oerhört rikt.
Hur Spetsbergen utforskats
De första säkra underrättelserna om Spetsbergen
hemfördes av den djärve holländske ishavsfararen
Willem Barent, som under sina försök att finna
nordostpassagen 1594 upptäckte Novaja Zemlja och
under en annan färd 1596 Spetsbergsgruppen och
Björnön (Beeren eiland). Sedan den engelske
upptäcktsresanden Henry Hudson 1607 besökt öarna
under sina försök att finna en snabb sjöväg till Kina,
fick man upp ögonen för vilken utomordentlig
inkomstkälla valfångsten kring Spetsbergen kunde bli,
och det dröjde sedan inte länge, förrän engelsmän,
holländare och norrmän var inbegripna i ett ganska
vilt gräl om de bästa jaktplatserna och suveräniteten
över fångstbaserna på öarna. 1619 träffades en
uppgörelse, och fångsten bedrevs sedan med stor
framgång ända fram på 1800-talet. Holländarna beräknas
under den livligaste perioden från 1670 till 1780 ha
fångat närmare 60 000 valar. Vid deras huvudstation
Smeerenberg på Västspetsbergen kunde sommartid
200-300 fartyg med mer än 12 000 mans besättning
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
