Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spansk litteratur — riddare, helgon och skälmar - Storhetstiden - Några romantiker och naturalister - Spetsbergen — snötäckta stenkolsöar i ishavet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPETSBERGEN 3189
ger själv att han författat 1 500 comedias (generellt
namn för skådespel) och autos, vilket säkerligen är
överdrift. Det är huvudsakligen denna dramatik som
spanjorerna kallar sin klassiska litteratur. Lope var
även lyriker, men som sådan överglänstes han av
Luts de Gon’gora och Queve’do y Ville’gas.
Särskilt den förre fick så stor stilbildande betydelse att
hela riktningen kallades gongorism. Liksom liknande
preciösa strömningar i andra länder råkade denna
strax efter sin glanstid ut för en våldsam
nedvärdering. Först i vår tid med dess besläktade stilideal har
den åter kommit till heders. Quevedo
representerade samma tendenser i något annan form men är
mest känd som satiriker (Drömmarna). Skarp
sam-tidskritik utövades också av Baltasar Gracian, vars
analyser av sociala och litterära problem inte minst
på senare tid har blivit högt värderade.
Med 1600-talet slutade Spaniens såväl litterära
som politiska stormaktstid. Vittra akademier sökte
upprätthålla traditionerna, vartill kom det starka
inflytande som Frankrike utövade här liksom överallt
i Europa.
Några romantiker och naturalister
Under 1800-talets första hälft infördes romantiken
i Byrons och Heines anda av bl. a. Espronceda och
Gustavo Adolpho Becquer samt av dramaturgerna
ZoRiLLA och Hartzenbusch. Romantiken avlöstes av
realism, i synnerhet i romanen, odlad av författare
som Pereda, Valleinclan, Felipe Trigo, Concha
Espina, Alarcon, Pérez de Ayala. Den sistnämnde,
en filosoferande ironiker, åtnjuter i sitt hemland
mycket anseende, särskilt för sin stil, och har även
genom översättningar blivit känd och uppskattad i
andra länder. Under den franska naturalismens
inflytande står Blasco Ibånez [iban’jes] med den
populära tjurfäktarromanen Blod och sand samt Pio
Baroja [baråcUa] med krassa sedeskildringar. Utom
klassificering står Juan Valera, ansedd som Spaniens
förnämste romanförfattare och stilist i nyare tid.
Som dramatiker under påverkan av Ibsen och
Dumas d. y. framträder José Echegaray [ätjägaraj’],
nobelpristagare 1904, av vars dramer El gran Galeoto
är det mest kända. I motsats till Echegarays
konstruktioner sökte Benavente (nobelpristagare 1922)
och bröderna Quintero ge en sanningsenligare, ofta
Calderons Den stora världsteatern i modernt
friluftsuppför-ande framför stiftskyrkan i Einsiedeln år 1950.
satirisk framställning av livet. En betydande ung
dramatiker förlorade Spanien 1936 i Garc’ia Lorca,
som då mördades av Francos falangister, vilka också
lät bränna och förbjuda hans böcker på grund av deras
tydligt radikala tendens. Garcia Lorcas skådespel har
efter hans död vunnit världsrykte och hans poesi hör
till vår tids förnämsta.
Spaniens olyckliga politiska och sociala
förhållanden framkallade mot slutet av 1800-talet ett antal
sociala reformatorer, såsom Joaouin Costa, Angel
Ganivet, konsul i Helsingfors och Riga och grundlig
kännare av Nordens litteratur, och framför allt
uni-versitetsrektorn i Salamanca, romanförfattaren och
skalden Miguel de Unamuno, Spaniens intellektuella
samvete under många år, Kierkegaards och Don
Quijotes uttolkare. Mindre rent spansk, men lika
intellektuellt rörlig och mottaglig är en yngre samtida,
filosofen José Ortega y Gasset, känd för sina
analyser av nutidskulturen, t. ex. Massornas uppror.
Efter inbördeskriget har såväl emigrantförfattarna som
de hemmavarande utvecklat stor aktivitet, om vars
resultat det än så länge är svårt att döma.
SNÖTÄCKTA STENKOLSÖAR I ISHAVET
Spetsbergen. Redan när Gerard De Geer 1908
och 1910 besökte Spetsbergen, kunde han konstatera,
att öarnas glaciärer börjat krympa ihop. Denna
issmältning har under de senaste åren blivit ännu
snabbare, och skulle temperaturstegringen fortsätta i
sam
ma takt som hittills, kommer Spetsbergens glaciärer
relativt snart att fullständigt försvinna. Man kan
numera sommartid segla runt hela Spetsbergen i öppet
vatten, något som sannolikt aldrig varit möjligt
tidigare i historien. Denna temperaturstegring syns ha
va
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
