Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sportfiske — populär sport - Det delikata flugfisket - Stora krav på flugfiskarens skicklighet - Andra sportfiskemetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPORTFISKE 3199
Bilderna ovan återger två moment av flugfisket. T. v. bärgas fångsten, t. h. ses Äke Dalberg, världsmästare i längdspinn med
28 grams vikt, i typisk kastarpose. Han har även flera svenska mästerskap i längdkast med spinn och flugspö.
gor kan man, om man vill begränsa sig till låt oss säga
ett halvt dussin mönster, förslagsvis välja följande:
Silver March Brown, Teal and Red, Coachman,
Dyson, Greenwells Glory och Butcher. Det är
engelska namn på synnerligen välkända engelska flugor.
Vi har också svenska flugor, men de kan inte
jämföras med de ovan nämnda, av vilka en del märken är
över hundra år gamla.
Stora krav på flugfiskarens skicklighet
Flugfiske är en förnämlig sport, som ställer rätt
stora krav på fiskarens skicklighet att hantera
redskapen. I gengäld är det betydligt roligare och mera
spännande än t. ex. spinnfiske. En nackdel är, att
flugfiske knappast med någon framgång kan utövas
söder om Dalälven — även om det finns vissa
undantag. Spinna kan man ju däremot över hela landet.
När man kastar med fluga, har man inte som vid
spinnkast en tyngd i änden på linan utan en eller
flera flugor, som inte väger någonting att tala om.
Därför måste fluglinan vara så pass tung, att den
förmår utlösa spöts inneboende fjädring och kastförmåga.
Försök att kasta med en vanlig käpp - det går inte
alls.
Den som tänker börja med flugfiske
rekommenderas att studera en van kastare och få den första
handledningen av honom.
När man lärt sig kasta ut ca 15 meter lina utan
alltför mycket plask i vattnet, kan man börja med
praktiskt fiske. Vid våtflugefiske har man vanligen 2-3
flugor på gutkastet och kastar dem snett över
ström
men och låter dem sjunkande flyta nedåt i en
halvcirkel. Det är det lättaste och vanligaste. Fiskar man
med torrfluga - lämpligast på lugnt vatten - låter
man en fluga flyta på vattenytan - att använda två
blir för klumpigt. Torrflugefiske är det mest
spännande av allt sportfiske - man ser, när fisken
hugger.
Andra sportfiskemetoder
Mete med mask kan även få karaktär av sport
-t. ex. när man smyger sig på laxöring i grunda åar, där
fisken i panik flyr för fiskarens skugga. Då kan man
få krypa på händer och fötter för att komma fisken in
på livet. Likaså dragrodd - om man ror själv.
Vinterns enda sportsmässiga fiske är pimpelfisket - som
ger god motion, eftersom man måste hugga en massa
hål i isen för att med pimpelns hjälp kunna lista ut
var abborrarna står. Det svåraste är ofta att hitta
fisken.
Det mest sensationella sportfiske vi har tillgång till
är tunafisket i Öresund, som ställer stora krav på
både armstyrka och tålamod. Man fiskar från
motorbåt, och fiskaren sitter i aktern på båten med ett
jättelikt »spinnspö» och en 500-600 meter lång lina. Betet
får släpa efter båten, och fiskaren har bara att sitta
och vänta på hugg. För att stimulera tunans eller
tonfiskens aptit och locka den i närheten av fiskebåten,
brukar man kasta ut småfisk i vattnet, och när tunan
kommer kan det hända, att den bland all småfisken
nappar på sportfiskarens glindrande drag. Tunafisket
har sin säsong i augusti-oktober.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
