Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Språket — språkets ursprung och utveckling - Springa, springde... - Lånordens roll - Skriftspråk och riksspråk - Hur många språk talas på vår jord?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor roll för språkets liv och förändring. I svenskan
böjs nu många verb svagt som förr var starka. Om
emellertid en stor mängd verb av samma typ är
starka, kan det också lätt hända, att ett enstaka svagt, som
påminner om dessa, kommer att böjas starkt. På
svenska säger vi nu endast skriva - skrev — skrivit, men
på fornsvenska böjdes detta lånord också svagt skriva
— skrivadhe — skrivat. — I de nordiska språken hade
man för endast några hundra år sedan inte mindre
än fem olika ändelser för att uttrycka genitiv: -s, -r,
-ar, -u, -a. Ändeisen -s användes emellertid vid ett
stort antal maskulina och neutrala substantiv; den
uppfattades snart som den vanliga och därefter som
den enda rätta ändeisen. Allt fler substantiv kom att
bilda genitiv på -5, som nu är den enda
genitivändel-sen i både singularis och pluralis. - Det heter: en
automobil, flera automobiler men: en bil, flera bilar,
beroende på att man sammanställt bil med sådana ord
som kil - kilar, fil — filar osv. Sådana förändringar
kallas analogibildningar, och de har en mycket dryg
andel i språkets utveckling. Förändringarna kan ske
på grund av likhet i form, betydelse eller funktion.
De nyssnämnda uttalslättnadema motverkas ofta av
denna strävan att göra språkets grammatik enkel,
tydlig och konsekvent.
Ljud övergångar och analogibildningar som
omformar språket motverkas i ett kultursamhälle av starka
konserverande krafter. Ett av de tydligaste exemplen
på detta lämnas av franskan, vars långt gående
ljudsönderfall på 1600-talet hejdades under inflytande av
skolor och en tongivande societet, som t. o. m.
lyckades återinföra i uttalet flera slutkonsonanter, som
redan hade upphört att uttalas i det vanliga
samtalsspråket.
Lånordens roll
Språket förändras emellertid också på annat sätt.
Alla språk har under olika perioder mottagit lånord
från grannarna. Grekiskan upptog lån bl. a. från
semitiska språk, och latinet är uppfyllt av grekiska
lånord. De moderna europeiska språken har upptagit
en oerhörd mängd ord från dessa språk och senare
från varandra. Så har engelskan lånat franska ord till
den grad, att man nästan kan kalla den ett
germansk-romanskt blandspråk. De nordiska språken hade få
lånord före kristendomens införande. Då upptogs
sådana ord som präst, kyrka, funt, ängel, djävul, biskop
osv. Senare under medeltiden upptogs massor av
lågtyska lånord, av vilka en del i sin tur härstammar
från franskan. Med humanismen kom en ström av
latinska och grekiska ord och med reformationen en
stor mängd högtyska. Under 1600- och ändå mer
1700-talen medförde Frankrikes ledande ställning i
politik och kultur, att massor av franska ord
sprid-des i alla europeiska språk. I våra dagar lånar vi
friskt från engelskan. — Sedan lång tid tillbaka har
_________________________________ SPRÅKET 3201
en strid stått mellan puristerna, vilka önskat hålla
det nationella språket i huvudsak ogrumlat av lånord,
och dem som ansett att införlivandet av främmande
ord utgör främst ett berikande av det egna språket.
Upptagandet i språket av nya lånord sker dock i regel
helt oberoende av dessa språkmannastrider och ofta
på synnerligen tillfälliga och godtyckliga grunder.
Lånord som länge varit i bruk visar ofta en benägenhet
att till form och accent starkt avvika från det
ursprungliga ordet i det långivande språket. Emellertid
torde mångfalden av lånord eller för flera språk
gemensamma ordstammar underlätta överstigandet av
de besvärliga kommunikationsgränser mellan folken
som nationalspråken utgör.
Skriftspråk och riksspråk
I svenskan urskiljer vi flera dialekter, men
norskan kallar vi ett annat språk, fastän en svensk i
allmänhet utan vidare förstår en norrman utmärkt.
Skillnaden är endast den, att de dialekter som
uppbär en högre, mera egenartad kultur och som i större
omfattning används i skrift kallas »språk». På så sätt
uppstår ett skriftspråk vid sidan av talspråken. I nära
förbindelse med detta skriftspråk utvecklar sig ofta
ett någorlunda enhetligt talspråk: rikstalspråket. Det
är det man vanligen hör från predikstolen, katedern
och teaterscenen och som används av de bildade.
En politisk enhet är ju oftast även en kulturell
och ekonomisk enhet. I anslutning därtill utbildar sig
då oftast ett riksspråk eller nationalspråk på
grundval av någon central och betydelsefull dialekt.
Svenskan utgår ifrån östra Svealands språk, danskan från
språket på Själland, tyskan grundar sig på
dialekterna i mellersta Tyskland, italienskan på språket i
Toscana osv. Språk och nationalitet är inte alltid
liktydiga begrepp. Det som från början endast var en
dialekt bland många i södra England är nu riksspråk
i Förenta staterna, Australien, Nya Zeeland osv. I
Schweiz håller man sig med fyra nationalspråk: tyska,
franska, italienska och rätoromanska, i Belgien har
man två: franska och flamländska och i Finland
likaledes två: finska och svenska. Det finns ju också
språk som inte är bundna vid någon särskild stat, t. ex.
zigenarnas romani, judarnas jiddisch (judetyska) och
innan staten Israel upprättades 1948 hebreiska. Andra
språk är rena konstprodukter, avsedda att underlätta
samfärdseln mellan folken. Det vanligaste är
esperanto (se artikeln Hjälpspråk).
Hur många språk talas på vår jord?
Säger vi ett tusental, är vi kanske inte långt från
sanningen. I Europa talas i närvarande stund
bortemot 100 olika språk. Av dessa är de flesta
indoeuro-peiska, de övriga semitiska, kaukasiska, uraliska,
turkiska, mongoliska och baskiska. Alla dessa senare
språk har emellertid förhållandevis obetydlig
utbred
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
204—411223 VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
