Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Statens finanser — hur sköts skattepengarna? - Riksstaten — driftbudget och kapitalbudget - Budgetens balansering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 20 STATENS FINANSER
HUR SKÖTS SKATTEPENGARNA?
□TÅTENS FINANSER. Den statliga budgetens
poster ger oss en bild av statsutgifternas inriktning på
olika ändamål och av statsinkomsternas
sammansättning. Budgeten - eller riksstaten som den officiella
beteckningen lyder - är emellertid också det
tekniska hjälpmedel, som regering och riksdag använder
sig av för att påverka och kontrollera
statsverksamhetens omfattning och inriktning. En stor del av
riksdagens lagstiftning och regeringens författningar
avser att fastställa de grunder efter vilka
statsinkomster skall uppbäras och statsutgifter utgå (jfr Budget).
Debatterna i riksdagens kamrar kretsar ofta kring
budgetfrågor. För att förstå dessa är det ofta
nödvändigt att något känna till budgetens tekniska
utformning.
Riksstaten — driftbudget och kapitalbudget
Som framgår av tabellen uppdelas riksstaten på en
driftbudget och en kapitalbudget. Driftbudgeten avser
den löpande verksamheten, medan kapitalbudgeten är
en plan för statens investeringsverksamhet.
Driftbudgetens utgifter redovisas i form av ett stort
antal anslag, en del mycket stora och många
förhållandevis små. I 1953/54 års riksstat förekom drygt 1 700
anslag. Av dessa uppgick 100 vart och ett till minst
10 milj, kr, representerande tillsammans 84 procent
av samtliga utgifter. Huvudparten av driftbudgetens
utgifter återfinns under rubriken »egentliga
statsutgifter», där de ingår under någon av de fjorton
huvudtitlarna. Dessa motsvarar i stort sett de olika
stats-departementens förvaltningsområden. Bland
»utgifterna för statens kapitalfonder» är riksgäldsfondens
underskott av särskilt intresse. Den posten
representerar nämligen de årliga räntekostnaderna för den
svenska statsskulden.
Driftbudgetens inkomstsida består till större delen
av skatter. Därtill redovisas som »inkomster av
statens kapitalfonder» bl. a. de till statskassan
inlevererade överskotten av de statliga affärsverken samt i
övrigt vissa kapitalinkomster i form av
aktieutdelningar och räntor på utlånade medel. Inkomster och
utgifter för statens järnvägar, postverket och de andra
affärsverken redovisas alltså inte brutto på riksstaten.
Affärsverken har sina egna räkenskaper och endast
överskotten syns på budgeten. Som framgår av
tabellen föll huvudparten av statens skatteinkomster på
inkomst- och förmögenhetsskatterna. Inkomstskatten
är viktigast, den gick upp till mer än 3/2 miljarder,
varav på fysiska personer ungefär % och på bolag
Storleksordningen av de andra skatterna framgår
av tabellen.
Kapitalbudgeten visar inriktningen av statens
inves
teringar. Dessa sker inom ramen för en rad fonder,
bland vilka märks affärsverken och
fastighetsfonder-na men också fonden för statens aktier, fonden för
kreditgivning till utlandet och en rad utlåningsfonder,
bl. a. för stöd till bostadsbyggande. Kapitalbudgetens
utgifter, de s. k. investeringsbemyndigandena,
motsvarar de nettotillskott av medel, som behövs för att
finansiera de sammanlagda investeringsutgifterna
inom fonderna. Vanligen står också vissa andra medel
till förfogande för finansieringen, nämligen inom
fonderna verkställda avskrivningar - sådana görs
framför allt hos affärsverken - och på driftbudgeten
under rubriken utgifter för statens kapitalfonder
upptagna avskrivningar. De verkliga
investeringsutgiftér-na (investeringsanslagen) är alltså betydligt större än
vad investeringsbemyndigandena visar. Budgetåret
1953/54 utgjorde de senare enligt tabellen 1 033 milj,
kr, men utgifterna på investeringsanslagen uppgick
till sammanlagt 1 950 milj. kr.
Medan driftbudgetens utgifter normalt skall täckas
av verkliga inkomster, finns på kapitalbudgetens
inkomstsida endast en formell balanseringspost
benämnd lånemedel. Villkoret för att utgifter skall få
uppföras på kapitalbudgeten och därmed få
finansieras med lån är att de - eventuellt efter en
grundavskrivning på driftbudgeten - kan väntas ge årlig
avkastning motsvarande minst »normal» förräntning
(4 procent) på det investerade kapitalet. I så fall har
det sedan gammalt ansetts berättigat med
lånefinansiering. Fondernas avkastning kan ju då väntas täcka
räntekostnaderna. Det är dock inte säkert att
riks-gäldskontoret - som sköter den statliga upplåningen
- lånar upp på marknaden just ett så stort belopp
som motsvarar kapitalbudgetens utgifter. Om
driftbudgeten visar överskott, uppsamlas medel på
statsverkets checkräkning i riksbanken. Sådana överskott
brukar ställas till riksgäldskontorets förfogande, och
i så fall minskar upplåningsbehovet i motsvarande
mån. Ä andra sidan kan driftbudgeten också ge
underskott, varvid riksgäldskontoret tvingas låna för att
täcka både detta underskott och kapitalbudgetens
utgifter.
Budgetens balansering
Vi snuddar här vid den mycket diskuterade frågan
om budgetens balansering. Sedan gammalt har det
ansetts, att statens löpande utgifter bör täckas med
löpande inkomster, dvs. att driftbudgeten bör vara jämnt
balanserad. Under intryck av nya tankegångar om
statens ekonomisk-politiska uppgifter genomfördes
emellertid år 1937 en budgetreform, enligt vilken
driftbudgeten i vissa lägen kan öppet underbalanseras (jfr
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
