Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Statens finanser — hur sköts skattepengarna? - Statsskulden - Statistik — vårt liv i kalla siffror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATISTIK 32 23
Statsskulden
Vad är statsskulden? Den är inte en det svenska
samhällets skuld gentemot utlandet och den är inte
ett uttryck för statens förmögenhetsställning. Ofta
möter ett intresse för statsskulden och dess snabba
tillväxt - den har stigit från ca 2,6 miljarder 1939 till ca
14 miljarder 1954 - som bottnar i felaktiga
föreställningar om dess egentliga innebörd. Kanske har denna
oro sina rötter i en tid då maktfullkomliga kungar
drog olycka över landet genom okontrollerad
upplåning och myntförsämring.
Vi slår alltså fast att statsskulden är den svenska
statens skuld, närmare bestämt sådana förbindelser
som staten iklätt sig genom att dess organ
riksgälds-kontoret tagit upp lån, som regel genom att emittera
obligationer. Vidare framgår av det föregående, att de
lånefinansierade utgifterna på kapitalbudgeten
innebär att räntabla tillgångar skapas i motsvarande
utsträckning. En försämring av statens
förmögenhetsställning uppkommer först om löpande utgifter
finansieras lånevägen, dvs. om driftbudgeten
underbalan-seras.
I själva verket vägde vid slutet av budgetåret
1953/54 statens tillgångar och skulder ungefär jämnt,
trots att de förra ofta är lågt värderade och trots att
under andra världskriget förekom en omfattande
un-derbalansering av driftbudgeten.
Det har under olika tider livligt diskuterats,
huruvida en stor statsskuld utgör en belastning på landets
ekonomi. När man besvarar den frågan bör man göra
skillnad mellan en i utlandet placerad skuld och en
inhemsk skuld. Det är egentligen endast den förra som
är en reell belastning. Den innebär att en del av
landets genom export skapade valutatillgångar årligen
måste användas till räntebetalningar och amorteringar.
Detta hindrar inte att en upplåning utomlands kan
vara berättigad. Sålunda finansierades utbyggnaden
av det svenska järnvägsnätet under senare hälften av
1800-talet till stor del genom statliga lån utomlands,
vilket ansetts väl motiverat då därigenom en snabb
utveckling av landets näringsliv - och även dess
exportförmåga - möjliggjordes.
En inom landets gränser placerad låneskuld
belastar inte på samma sätt landets ekonomi. De årliga
räntebetalningarna och amorteringarna - i den mån
sådana förekommer - är rent finansiella
transaktioner, som innebär att en del av statens skatteinkomster
betalas till obligationsinnehavarna - vilka själva är
skattebetalare och till yttermera visso får betala skatt
på ränteavkastningen på obligationerna. Dock kan
givetvis en mycket stor statsskuld innebära
komplikationer för penning- och kreditpolitiken, och om de
årliga ränteutgifterna för statsskulden stiger i höjden,
kan detta få ogynnsamma följder genom att
framtvinga ett högt skattetryck.
Man har brukat skilja på den fonderade och den
tillfälliga statsskulden. Den fonderade skulden
uppgick vid utgången av budgetåret 1953/54 10,9
jarder. Största delen utgjordes av obligationslån (8,7
miljarder). Obligationerna är värdepapper, som
gäller i innehavarens hand och som berättigar till en på
förhand fastställd årlig ränta. De har ofta en mycket
lång löptid - upp till 50 år. Staten förbehåller sig
emellertid oftast s. k. konverteringsrätt efter 10 år,
dvs. rätt att efter denna tid inlösa obligationerna eller
byta ut dem mot nya med lägre ränta. En speciell typ
av obligationer utgör de s. k. premieobligationerna,
där den årliga ränteavkastningen lottas ut som vinster
av varierande storlek.
Den tillfälliga statsskulden (vid utgången av
budgetåret 1953/54 2,7 miljarder) motsvaras av
kortfristig upplåning. Största delen brukar utgöras av hos
bankerna placerade skattkammarväxlar med som
regel tre månaders löptid.
Den svenska statsskulden är numera placerad
praktiskt taget helt inom landet.
VÅRT LIV I KALLA SIFFROR
Statistik brukar man kalla den vetenskap, som
sysslar med iakttagelser, som kan uttryckas i siffror.
Ordet har emellertid under tidernas lopp genomgått
betydelseförskjutningar och gör så fortfarande.
Ursprungligen betydde statistik ungefär »lära om
staten, uttryckt i siffror» och kan härledas till det
medeltidslatinska ordet status ( = stat) och det italienska
statist a (= statsman).
Nu lägger man i allmänhet in två funktioner i
statistiken: att beskriva och att analysera. Man kan säga,
att det är statistikens uppgift att visa »vad som sker i
det som synes ske». Detta är ingen lätt uppgift, och
som framgår av talesättet: »man kan bevisa allting
med statistik» händer det, att den, som är ovan att
handskas med statistik, kommer till alldeles felaktiga
resultat.
Den företeelse man tidigast ville ha statistiskt
belyst var folkmängden och dess förändringar. På
1700-talet hade dessa uppgifter bl. a. intresse för frågan hur
mycket trupper man kunde utrusta, och
befolkningssiffrorna ansågs vara en krigshemlighet. Mycket snart
visade det sig, att de vid första påseendet mycket
lättbegripliga uppgifterna om antalet födda och döda
behövde analyseras närmare för att de skulle få någon
mening. Att antalet döda i förhållande till
folkmängden växte under några år behövde sålunda inte
be
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
