Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholms stadshus — Stockholms märkligaste nybyggnad - Stockholms tidigare stadshus - Jätteuppbåd av konstnärer - Blå hallen och Gyllene salen - Stadsfullmäktiges våning - Stadshusträdgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3270 STOCKHOLMS STADSHUS ____________________________
rådhus inrymma lokaler också för stadsfullmäktige
och underlydande organ. Man hade redan (1906)
beslutat att bygga ett rådhus efter detta program på
Eldkvarnstomten i hörnet av Riddarfjärden och Klara
sjö, när den unge arkitekten Ragnar Östberg, som
höll på att studera uppgiftens lösning, tvärtemot vad
man väntade av honom kom på det klara med att
rådhuset måste byggas på annat ställe, annorlunda
och gärna av någon annan; här måste ett stadshus
läggas, så och så beskaffat, och det tänkte han bygga
själv. I hela arkitekturhistorien har man endast
sällan och i Stockholms kommunala förvaltning
aldrig sett maken till egensinnighet, men Östberg drev
sin vilja igenom; Carl Westman fick i uppdrag att
bygga det nya rådhuset längre ut på Kungsholmen,
och 1911 fick Östberg äntligen stadsfullmäktiges
beslut på sina idéer. Stadshuset togs i arbete samma år
och invigdes midsommaraftonen 1923.
Jätteuppbåd av konstnärer
Endast en gång, nämligen när Stockholms slott
byggdes, har ett stort svenskt byggnadsverk utförts
med ett jämförligt uppbåd av konstnärliga
arbetskrafter, men ändå har Östberg på ett sällsynt sätt
satt sin personlighets prägel på det stora arbetet.
Nordiskt och klassiskt, praktisk disposition av
prosaiska ämbetslokaler och fantastiskt rik och
okonventionell gruppering av sagolika festgemak möts sida
vid sida, liksom aldrig förut skådade
arkitekturformer i outtömlig rikedom trivs väl vid sidan av strängt
klassiska detaljer; idéer som i varje annans hand
skulle verkat förflugna fogar sig organiskt och
meningsfullt in i helheten. En oavlåtligt verksam fantasi
har format stort och smått, från byggnadens djärva
massgruppering ner till dörrbeslag och nycklar.
Blå hallen och Gyllene salen
Stadshusets längor är fördelade kring
Borgargården och den övertäckta Blå hallen, båda kringbyggda
på alla fyra sidorna men den förra likväl öppnad mot
Riddarfjärdens vattenyta genom en kolonnhall, som
motsvarar hela gårdens bredd. Den som stiger in
genom huvudportalen från Hantverkargatan ser alltså
rakt fram under södra längans tunga murmassa ut
över det rörliga vattnet mot Södra bergen. Till vänster
reser sig över taken det massiva tornet med sin
luftiga lanternin, krönt av de tre gyllene kronorna; där
uppe hänger klockorna, från vilka en melodi i svensk
folkton klingar ut före varje timslag och den
ålderdomliga Örjanslåten spelas vid tolvslaget. Till höger,
mellan två pittoreskt snedställda torn, öppnar sig de
fem portarna, som bildar huvudingången, och genom
vestibulen innanför dem kommer man in i Blå hallen,
en väldig sal, som bildar förrum till både
expeditionslokaler och festvåning. Flertalet expeditionslokaler
är förlagda i de tre längor som omsluter hallens yttre
sidor. Vid hallens fjärde sida reser sig en
marmoraltan på smäckra kolonner; man kommer upp på den
över en monumental fritrappa, som springer ut på
hallens golv. Ovanför altanen, högst uppe under taket,
är ett stort orgelverk anbragt på en balkong; från
altanen kommer man in i Gyllene salen, som utfyller
längan mellan hallen och Borgargården. Salens
väggar är helt och hållet klädda med mosaiker på
guldgrund av Einar Forseth, vilka i fantasirika
figurkompositioner visar scener och gestalter ur rikets och
huvudstadens historia eller i allegoriska tablåer
berättar om stadens liv och betydelse. Vid festliga
tillfällen, när salen är fylld av dukade bord med
levande ljuslågor, bildar de tindrande mosaikerna en
sagolikt praktfull ram till den högtidsklädda
församlingen.
Stadsfullmäktiges våning
Festvåningens övriga rum och salar vetter ut mot
Riddarfjärden; störst av dem är Prinsens galleri, som
ligger utmed Borgargårdens södra sida, ovanför
bottenvåningens öppna kolonnhall. Dess fönsterlösa vägg
mot gården smyckas av en kolossal freskomålning av
prins Eugen, som i dekorativ stilisering framställer
Stockholm som »staden vid Strömmen». Galleriet
öppnar sig med höga fönster mot fjärden. Genom en liten
salong vid dess bortre ände kommer man ut på en
balkong en trappa upp i det stora tornets jättehöga
bottenvåning (De hundrades valv) och från
balkongen in i stadsfullmäktiges våning med den stora
Rådssalen, där stadsfullmäktiges sammanträden hålles. I
samma våning i längan mot Hantverkargatan finns
salar och rum för stadens »regering», stadskollegiet,
och för några av de främsta kommunala
ämbetsmännen, borgarråden. En vacker restauranglokal med
mål-ningsdekorerade valv ligger under Rådssalen.
Stadshusträdgården
Mellan stadshusets södra fasad och Riddarfjärden
ligger den vackra, arkitektoniskt komponerade
Stadshusträdgården, helt öppen framför kolonnhallen,
lummigare och omgiven av skyddande murar längre åt
väster. Kring det stora tornets fot springer en
bas-tionsliknande platå ut i trädgården och vattnet,
bärande en minnesvård över Birger jarl. Framför den
står Engelbrekts staty, modellerad av Christian
Eriksson, på en hög kolonn. Av andra konstverk i
trädgården märks fem statyer av Carl Eldh, bland
vilka tre är ägnade minnet av Strindberg, Fröding och
Josephson.
Många konstnärer har för övrigt medverkat vid
stadshusets utsmyckning. De största arbetena, utom
de förut nämnda, är freskomålningar av Georg Pauli
och Axel Törneman samt stuckarbeten av J. A. G.
Acke och Yngve Berg; den sistnämnde har också
dekorerat restauranglokalen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
