Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg, August — titanen i vår litteratur - Tjänstekvinnans son - De oförenliga motsättningarnas man - Det första skedet var skapande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3286 STRINDBERG
TITANEN I VÅR LITTERATUR
Strindberg, August (1849-1912). Om man till
världslitteraturens stora inte vill räkna andra än dem
som har utövat ett långvarigt och djupgående
inflytande i vidsträckta kretsar, så kan inte många
svenskar höra dit. I själva verket blir det knappast mer
än tre: Heliga Birgitta, Emanuel Swedenborg och
August Strindberg. Det är en tänkvärd
sammanställning. Måhända finner man inte vid första ögonkastet
något som skulle kunna förbinda dessa tre gestalter
med varandra utom det att de är svenskar. Men det är
kanske inte en tillfällighet, att alla tre på ett särskilt
sätt kände sig stå i kontakt med de övervärldsliga
makterna, låt vara i högst olika form: Birgitta genom
sina uppenbarelser, fyllda av ljuvlig lyrik och barsk
botpredikan; Swedenborg genom sitt nästan
vardagliga umgänge med andarna; Strindberg genom sin
titaniska kamp mot »makterna», sin våldsamma
brottning med Gud och Satan.
Tjänstekvinnans son
August Strindberg växte upp i ett borgerligt
1800-talshem men utan den borgerliga idyll som vi gärna
förbinder med detta begrepp. Han var
»tjänstekvinnans son» - fadern hade först sent legitimerat sin
förbindelse med hans mor, som dog, när han var
tretton år. Elans skolgång och studietid förmörkades av
motgångar, ekonomiska bekymmer och vantrivsel.
August Strindberg. Efter en etsning av Anders Zorn.
Denna hans start skulle följas av ett liv fyllt av kriser
och svårigheter. Han levde i ständiga konflikter med
sina vänner, med sina hustrur - han var gift tre
gånger - och med »makterna», som enligt hans
uppfattning ingrep i hans liv och skapade ständigt nya
motsättningar, som förbittrade hans tillvaro.
Men det var inte de yttre konflikterna och
svårigheterna som formade Strindbergs rastlösa oro, hans
kampställning mot omvärlden och hans lynniga
om-bytlighet. Det var hans eget inre, som förstorade de
yttre svårigheterna och förryckte proportionerna
omkring honom. Han var, har det sagts, en trogen spegel
av den moderna tidens splittring och oro och på
samma gång av dess rastlösa sökande efter nya sanningar
och prövande av de gamla.
De oförenliga motsättningarnas man
Strindberg framträdde i en brytningstid. Och han
företedde själv och föregrep i utomordentligt hög grad
de motsättningar i tro, tanke och livsföring som den
nya tiden innebar i jämförelse med den gamla.
Strindbergs nervöst känsliga temperament, hans
överkänslighet för både det goda och det onda och hans
förmåga att i sitt eget liv och sin litterära verksamhet
omsätta de mest motstridiga impulser - det bittraste
hat och den rikaste ömhet, brutal realism och
romantisk världsflykt, fanatisk gudsförnekelse och
passionerad trosvisshet - gjorde honom till den geniale
tolkaren och förebådaren av den stora västerländska
kulturbrytning som ägde rum under 1800-talets
senare del. Han var det känsliga instrument som gav
häftiga utslag för även den minsta förändring i
atmosfären.
Man måste komma ihåg detta, om man skall kunna
förstå de skenbart oförenliga motsättningarna i
Strindbergs karaktär och verk liksom det väldiga inflytande
han utövade och alltjämt utövar framför allt på det
moderna dramats utformning, där den diktare som
tagit de starkaste intrycken av den speciella
strind-bergska teaterexpressionismen är amerikanen Eugene
O’Neill [åni’l].
Strindbergs rastlöshet drev honom att skriva ett
mycket stort antal verk av mycket skiftande art och
värde. Men genom dem alla går samma obändiga
strävan att komma till en klarhet, som ständigt flyr
undan, just då den kommit inom räckhåll. Han var
tita-nen, som lät världen deltaga i hans egen brottning
med Gud och Satan.
Det första skedet av skapande
Strindbergs litterära skapande sönderfaller i två
ganska skarpt skilda hälfter, markerade av den s. k.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
