Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg, August — titanen i vår litteratur - Det första skedet var skapande - Strindberg och kvinnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERG 3287
T. v. Strindberg i 80-talsmiljö. T. h. Strindberg på äldre dagar. På balkongen i Blå tornet.
Infernokrisen under 90-talet fram till den
självbiografiska boken Inferno (1897). Den första periodens
första stora händelse är romanen Röda rummet
(1879), som inleder »åttiotalet» i vår litteraturs
historia. Redan tio år tidigare hade Strindberg,
tjugoårig, börjat sitt dramatiska författarskap.
Framgången uteblev nästan helt, och särskilt Mäster Olofs
olycksöde bidrog att förbittra Strindbergs sinne.
Dramat var skrivet redan 1872, men Dramatiska teatern
ville inte spela det förrän 1881. Strindbergs
indignation exploderade i Röda rummet, som är en
stridshandske, kastad rakt i ansiktet på det borgerliga
samhället, framställt som »en vävnad av lögner».
Fraspatriotism, religiöst hyckleri, byråkratvälde får här
löpa gatlopp. Men grundtonen är ännu trots satiren
godmodig, något som gör Röda rummet till en
verkligt rolig bok än i dag. Nästa stora samhällssatir, Det
nya riket (1882), var lika kvick men betydligt
fränare, en lysande karikatyr av Sverige efter
representationsreformen 1865. Även åt kulturhistoriskt
skrift-ställarskap ägnade sig Strindberg. I Svenska öden och
äventyr (1882-92) ger han oss glimtar ur svensk
historia.
I dramat Mäster Olof, som även skrevs i en
versupplaga 1878, har Strindberg krupit in i
huvudpersonens skinn. Dramat är alltså långtifrån historiskt
troget, men det har trots allt en förunderlig lokalfärg.
Dess styrka ligger emellertid i den egenartade
problemställningen, som är så typiskt strindbergsk: en
hjälte som vill mycket, som har både mod och kraft
men som ändå kommer till korta inför livet och måste
kompromissa med det. Ville man finna en formel som
närmast skulle gripa kring Strindbergs hela
mång
skiftande alstring, så vore det förvisso: besvikelsens
diktare. I tusen schatteringar mellan brusten
mänsklig lyckodröm och fåfäng självhävdelse har
Strindberg fångat denna för oss alla så skrämmande
verklighet. De enkelt sköna slutorden i Mäster Olof kan stå
som motto på nästan hela hans diktning:
Styr högt mot vinden, rätt ut på fjärden,
dit bort mot målet, dit du vill så gärna:
du faller dock av som vi gjorde alla,
om ock ditt märke du tar på en stjärna,
ty himmelens stjärnor ju också falla!
I Dikter (1883) och Sömngångarnätter (1884)
avslöjade sig Strindberg som en betydande lyriker,
vilket svenska folket tyvärr ännu inte fått riktigt klart
för sig. Men Fröding förstod det, och han har i en liten
uppsats på sitt rättrådiga sätt inte tvekat att beteckna
Strindberg som den moderna lyrikens föregångsman.
En friare rytm men främst en oerhörd utvidgning av
lyrikens område till den mest vardagliga verklighet
gör Strindbergs verskonst till sant realistisk, utan att
den därigenom förlorar sitt poetiska värde.
Strindberg och kvinnorna
Strindberg, som gick i spetsen för tidens radikala
reformkrav, chockerade hela sin samtid genom sin
»reaktionära» hållning i kvinnofrågan. Giftas I (1884)
innehåller ännu övervägande kvicka noveller i
respektlöst maskulin anda, men i Giftas II (1886),
Plaidoyer d’un fou (En dåres försvarstal 1887-88,
tryckt 1893) och i flera av äktenskapsdramerna
kommer diktaren nära kvinnohatet. Likväl är det en
förfalskning att beteckna honom som kvinnohatare.
Tvärtom. Den djupaste ståndpunkten i hans ofta
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
